Status War And The 99%

Specifically, you sneer at the customs of the people you might be mistaken for.

[…]

And they’re worse when it comes to the tastes of people in successful-but-not-intellectual people like sales(wo)men. The vehemence makes it seem, at least in part, like a way to say “I may have their incomes, but I’m not like them.  I’m better.”

Two of many insightful paragraphs from Megan McArdle. The article, titled “Rage of the Almost-Elite“, concerns what motivates the Occupy Wall Street crowd, and is well worth reading. Presumably, people are upset for a large variety of reasons, status envy and disappointment being just two of them.

Andra intressanta bloggar om: politik, occupy, status

Europas finansiella framtid

Johan Norberg är inte optimistisk.

En grekisk skuldnedskrivning är nödvändig, och en halvering av skulderna till bankerna låter imponerande. Men det är en halvering av en ganska liten del av skulderna.

Ungefär 30 procent har de lånat av grekiska banker och pensionsfonder, ytterligare 30 procent av andra euro- stater, av centralbanken och IMF.

Det är alltså bara 40 procent av skulderna som ska halveras. Detskadar bankerna, utan att risken försvinner att Grekland ändå går mot en kaotisk konkurs så småningom.

De 440 miljarder euro som finns i EFSF är inte tillräckligt för att stödja till exempel ett Italien på fallrepet.

Det är svårt att se hur man ska kunna trixa sig runt problemet utan ge sig på roten. Ett antal stater har dragit på sig utgifter som är större än vad de klarar att finansiera. Marknaden har insett detta, och är inte villiga att låna ut mer pengar. Dessa stater måste förstås minska sina utgifter, och det rätt kraftigt. Det kommer att vara smärtsamt, och insikten om behovet tycks inte ha spridit sig bland ländernas medborgare. Så länge det är fallet kommer politikerna, så långt det är möjligt, att undvika att väcka sina drömmande undersåtar.

Lägg till detta personlig prestige, och egon av federal storlek, så är det lätt att instämma i Norbergs pessimism.

Läs gärna även Danne Nordling för en djupare analys av läget.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, grekland, finanskris, statsbankrutt

Medeltid i Sverige

Bahareh Mohammadi Andersson har författar en viktig text om det omänskliga förtrycket i Iran, hur en liten del av det spridit sig till Sverige, och hur det förs fram av en medeltida profet med moderat partibok. Läs!

Den inleds så här:

Dagligen plågas jag av minnena från min ungdom i Teheran. Efter shahens fall fick jag som flicka lära mig att inte leka med pojkar, inte klättra i träd och inte cykla för att skydda min oskuld. Jag lärde mig att hata mig själv för att jag föddes till kvinna. Som tonåring blev jag en dag stoppad av sarallah (moralpolisen) mitt på gatan och två kvinnor i svarta chador tog mig in till polisstationen för kontroll. I min väska hittade de en omoralisk västerländsk ”kärleksfilm” (Robin Hood) som fick de skäggiga mullorna att utdöma mitt straff; femtio piskrapp.

Förmodligen finns det saker att invända mot. Samtidigt har man antagligen missat poängen om det är ens första reaktion.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, integration, invandring, kultur

Fredrik Segerfeldt: FN – Spruckna drömmar

För nästan ett år sedan skrev Fredrik Segerfeldt på sin blogg att han hade ett halvfärdigt manus på sin dator. Han berättade att han gärna ville skriva en FN-kritisk debattbok, och bad om pengar för att kunna slutföra den. Jag skänkte några slantar, av åtminstone tre skäl.

För det första är ämnet viktigt. Läsare av bloggen vet att jag både irriterar mig på, och oroar mig för, att organisationen betraktas som ett moraliskt föredöme vars ord och beslut ibland närmast betraktas som heliga. Åtminstone i Sverige. För det andra är Fredrik en skarp författare som både kan argumentera välgrundat och seriöst, och samtidigt vara tillräckligt provocerande för att väcka debatt — något som saknats i denna fråga. För det tredje är själva tillvägagångssättet spännande. Och Fredrik visade, genom att snabbt dra in mer pengar än han bett om, att det är möjligt att genomföra slika projekt utan sponsring från vare sig stat eller intresseorganisationer.

Nu finns boken ute i handeln, och frågan man ställer sig är: Har Fredrik lyckats i sin ambition? Jag tycker på det stora hela att svaret är ja. FN:s grundpelare är säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling, och boken driver tesen att organisationen är oförmögen att främja någotdera. Exempel ges på misslyckanden inom främst de två senare, och utöver det på den utbredda korruption som förekommer. Grundproblemet utgörs, menar Segerfeldt, av att världens nationer, eller åtminstone deras ledare, faktiskt inte är förenade. Diktaturer och demokratier drivs av väsensskilda värderingar mot oförenliga mål. I det är jag helt enig, och Segerfeldt ger ett flertal exempel där denna motsättning medfört att FN stått passivt medan människor förtryckts och mördats, ofta av sina egna ledare.

FN fyller en viktig roll som en plats där världens ledare kan samtala. Men som etisk kompass duger den illa. Som föredöme, värt att tillsjungas i skolorna är den olämplig.

Jag har dock några invändningar mot boken. Dels är den för kort (eller för bred), vilket gör att exempel och argument snabbt flyter förbi utan att de riktigt hinner sätta sig. Den rätt omfattande ambitionen lider litet av formatet, och det hade kanske varit bättre med ett något smalare fokus. Det höga tempot gör att den visserligen riktiga argumentationen inte riktigt griper tag i en, och de många exemplen på bisarra utnämningar och korruption (Libyen som ordförande i MR-rådet …) kommer ibland i vägen för dess konsekvenser. Kapitlen om utveckling och bistånd, där forskning ignoreras och resultat inte framstår som det viktigaste, är visserligen upprörande men borde kanske ha kapats till förmån för mer detaljerade beskrivningar av några utvalda fall där organisationen katastrofalt misslyckats försvara grundläggande mänskliga rättigheter. Det fruktansvärda folkmordet i Rwanda gås exempelvis igenom på ett fåtal sidor, vilket inte räcker till.

Segerfeldt för fram Demokratiernas Förbund som en potentiell lösning på problemet. Det är en god tanke, som jag själv fört fram av och till. Men boken lyckas inte övertygande förklara vad som skulle driva fram bildandet av en sådan organisation. Jag har svårt att se att något land är villigt att lägga ned de resurser, och den potentiellt hårda kritik (inte minst från sina egna väljare!) som förmodligen skulle vänta. Försöken att få demokratierna att arbeta tillsammans i FN har inte heller varit helt framgångsrika, även om det nog är en enklare väg framåt.

Allt som allt hoppas jag att boken väcker debatt, och bidrar till en litet nyktrare syn på FN:s förmåga och roll. Fredrik Segerfeldts bok har sina brister, men är läsvärd och välargumenterad.

Andra intressanta bloggar om: politik, fn, sverige

Höga marginalskatter är liberalt!

Dick Erixon konstaterar att Folkpartiets gräsrötter motsatte sig skattereformer för att sänka marginalskatterna. Det är rätt deprimerande givet skatternas oerhört höga nivåer, och givet att folkpartisterna ofta menar sig vara det enda liberala partiet i Sverige.

Sedan M flyttat sig åt vänster måste de tre mindre partierna konkurrera om väljare som vill gå längre än M. Det finns bara utrymme till höger om M.

Det har Folkpartiets ledning förstått, liksom Centerpartiets. Men deras aktiva är fast i 70-talet då “mittenpartierna” var bryggan mellan S och en borgerlig regering.

Jag tror att det är korrekt, om man utgår från situationen i det politiska spelet. Men jag tror samtidigt inte att det kommer att övertyga socialliberaler som ser möjligheter att med statligt tvång sprida den individuella friheten vart de än vänder sig. Och alla dessa åtgärder kostar pengar. (Visserligen ett tveksamt argument för just höga marginalskatter, om man utgår ifrån att sådana sänker tillväxten, och därmed de långsiktiga offentliga utgifterna.)

Den både sansade och kunnige folkpartisten Mathias Sundin sammanfattar årsmötet rätt väl här. Jag noterar att nykteristerna i partiet förhindrat att släpper förbudet mot gårdsförsäljning av alkohol.

Om man ska ta fram något positivt är det möjligen inställningen till arbetsmarknadspolitiken. Men jag skulle inte sätta många slantar på att det är något partiet kommer att driva med särskilt stor entusiasm.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, folkpartiet, liberalism

Folkpartiet spräcker ballongen

EU har fått nys om att ballonger kan vara farliga för små barn, och gör därför sin plikt och skriver folk på näsan.

Ballongtillverkare är numera tvingade att upplysa föräldrar om att se till att inget barn under 8 år blåser upp en ballong oövervakad, och likaså varna för att inte omedelbart slänga spruckna ballonger. En partytuta som rullas ut när man blåser i den ska enligt EU:s nya direktiv inte hanteras av någon under 14 år. Magneter till fiskdammar förbjuds.

Så blev barnkalaset en livsfara.

Det är förstås Mattias Svensson som är fortsatt vaksam mot glädjedödarna. Det blir dock värre. Det är nämligen inte bara byråkrater och politiker i Bryssel som med hjälp av varningstexter tror sig kunna uppfostra föräldrar till att uppfostra sina barn. Sveriges förment liberala parti, representerat av Birgitta Ohlsson, menar att initiativet är utomordentligt och skriver enligt Svensson:

Som konsumentminister välkomnar jag … EU:s nya tuffa leksaksdirektiv som i dag träder i kraft. Vi måste ställa högre krav på leksakers säkerhet.

Någon gång vore det trevligt om även välmenande socialliberaler kunde skippa “vi:et” när de egentligen menar “jag”. Och det finns faktiskt inget som hindrar att just du gör det, i rollen som förälder. Andra kan möjligen göra en annan bedömning av riskerna.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, eu, birgitta ohlsson, folkpartiet, förmynderi

Think Different

I’ll channel two other people, expressing gratitude for the fantastic things Steve Jobs brought to the world.

Jason F.

He changed computers.
He changed software.
He changed design.
He changed publishing.
He changed film.
He changed music.
He changed advertising.
He changed retail.
He changed business.

He changed beige.

He changed expectations.
He changed our minds.

He changed them.
He changed us.
He changed you.

The indispensable xkcd:

Eternal Flame

Andra intressanta bloggar om: apple, steve jobs

Stating The Obvious

You’ve probably read about Jose Manuel Barroso’s proposal to tax all financial transactions in the EU. It’s a rather bad idea, for lots of economic reasons, some of which are explained by Tim Harford here. Even the European Commission itself, of which Mr Barroso is the president, figures that it will lower GDP by 1.75%.

This all misses the crucial point. This proposal is not about economics, or even evil banks. It’s about the distribution of power. The Brussels elite has long been frustrated about not being able to independently tax its subjects. Now they’ve realized that the financial crisis, helped along with some populist rhetoric, could well be the opportunity of a lifetime. Or at least, of their time at the top.

That is why the proposal is even worse than its economic impact suggests.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, barroso, finanskrisen, skatter

En traditionell socialdemokrat

Håkan Juholt har, sedan han tog över som partiledare för Socialdemokraterna, beskrivits som en traditionalist. I motsats till Mona Sahlin har han entusiasmerat partiets gräsrötter, och framträtt som en socialdemokratisk partiledare förväntas göra.

Nu har han presenterat sin första budget som oppositionsledare, och fotfolket är besvikna. Johan Ingerö skriver träffande i Svenska Dagbladet.

Idag är stämningen delvis en annan. Håkan Juholts och Tommy Waidelichs första budgetreservation har åkt på kompanistryk i riksdagsgruppen. Siffrorna är, har det visat sig, något mindre runda än orden. Regeringen lägger 1,1 miljarder på att stärka sjukförsäkringen. Juholt/Waidelich föreslog 1,2. Efter alla ramaskrin om ”pensionärsskatten” föreslås en ynka femtiolapp i sänkning. Skattehöjningar, däremot, ska bara åläggas de få promille som tjänar över 100000 kronor i månaden. Inte heller vill partiledaren skrota rut-avdraget eller höja a-kassan. Socialismen tycks, försiktigt uttryckt, vara uppskjuten på obestämd framtid.

Även i detta är Juholt uppenbarligen en traditionell socialdemokrat. Tala med vänstern, men agera med blicken stadigt riktad mot mitten. Alltför våldsamma rörelser i socialistisk riktning leder trots allt till ekonomisk och samhällelig tillbakagång, vilket Partiets elit inser inte vinner några val.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, socialdemokraterna, håkan juholt, hyckleri