Partisan Politics In The Echo Chamber

It is a commonly held belief that the political debate has become more partisan, less civilized, and more extreme during the last decade. In the age of strongly opinionated blogs and other media (such as Fox News or the Huffington Post), it is easy to listen only to people who shares whatever view you already hold.

In a talk at Princeton, Steven Johnson argues that this is an illusion, and that people are more in agreement than they used to be. You can watch it here.

It is certainly the case that we see a lot of slogans where arguments and reasoning would be preferable. And quite often politicians disagree on things, just because they want to be different from the other side. At the same time, diversity of opinion is not just something we must live with in a democracy, it is part of the very foundation that makes it work. It is in the clash of ideas that we find progress, and having heated debates is a cheap price to pay. Especially when they are just that: debates.

HT: Mattias
Andra intressanta bloggar om: politik, debatt, media, ekokammaren

En gränspolis om utvisningarna

Av och till läser vi i medierna om hjärtskärande utvisningar, obegripliga beslut av Migrationsverket, okänsliga poliser vid verkställandet, och om gripande människoöden som får varje sansad människa att känna sympati och ilska. Men en historia kan berättas på många sätt, och det är sällan vi får höra polisens, eller Migrationsverkets, perspektiv. Därför vill jag tipsa om Danial Wall Anderssons artikel på Newsmill. Andersson jobbade som gränspolis under ett par år, och ger lugnt och sakligt sin syn på frågan.

Mitt yrke ledde någon gång till rena utfrågningar i sociala sammanhang. Men, du har ju varit med och skickat hem asylsökande, sade några. Jag förklarade försiktigt att vi inte har verkställt några asylsökande eftersom den människan är i processen för ett eventuellt uppehållstillstånd, och vi kan ju inte sända hem någon som inte fått sitt ärende prövat. Jamän, ni skickar hem flyktingar i alla fall, sade andra. Jag förklarade att jag aldrig verkställt en endaste flykting eftersom en flykting, enligt gällande lag, får uppehållstillstånd. Nu blev ansiktena än mer frågande. Men, vilka skickar ni tillbaka då? Jag försökte på ett värdigt sätt förklara att jag verkställer de som sökt uppehållstillstånd men, efter prövning enligt utlänningslagen, inte fått detta beviljat. Jag försökte även att förtydliga att jag, som polis, också bara verkställer de som fått avslag men inte lämnar landet frivilligt. Nu hände det allt som oftast att utfrågningen blev livlig. Jag aktade mig därför, i sociala sammanhang, att närmare berätta om mitt jobb och mina arbetsuppgifter.

Det finns givetvis saker att invända emot i svensk invandringspolitik, men det är viktigt att kritiken riktas åt rätt håll. Enskilda beslut av Migrationsverket kan vara felaktiga, men bör granskas utifrån gällande lagstiftning och kritiseras när den inte följs. De kan även väcka avsky och vara hjärtlösa, men följa lagstiftningen. Kritiken måste i så fall riktas mot lagstiftaren, inte mot tjänstemannen. Det gör det historien mer komplicerad, något som medierna inte riktigt tycks förmås hantera. Denna oförmåga leder till att ansvarslösa hängs ut, medan de verkligt ansvariga kan gömma sig.

För att kunna formulera en bra invandringspolitik måste man dessutom både se till konsekvenserna i enskilda fall, och resonera principiellt och analysera konsekvenserna i det stora. Jag ser mycket av det förra, men inte särskilt mycket av det senare (åtminstone inte utanför offentliga utredningar). Sverige behöver både politiker och journalister som klarar av att debattera och granska dessa frågor på ett mognare sätt.

Andra intressanta bloggar om: politik, invandring, journalistik

USA-bevakning på svenska

Om mindre än en vecka inleds primärvalscirkusen på allvar då republikanerna i Iowa har sitt val. Just nu leder Ron Paul knappt före Mitt Romney i opinionsundersökningarna, men givet hur hösten har sett ut kan det svänga snabbt. Svenska nyhetsmedier håller sig traditionellt med en närmast usel bevakning av amerikansk politik, och den som vill läsa något initierat får leta utomlands. Räddningen för den som vill läsa på svenska har tidigare varit Mathias Sundin, folkpartist och oppositionsråd i Norrköping. Som väl är kommer han att rapportera kring valet även i år; missa inte hans blogg! Redan nästa vecka beger han sig till New Hampshire, inför valet där.

Jag tror att de republikanska väljarna, om än motvilligt, kommer att ställa sig bakom Mitt Romney. Det är onekligen att föredra framför de sannolika alternativen, även om jag rent personligen tycker bättre om Jon Huntsman (som varit tämligen osynlig i debatterna), och Gary Johnson (som inte ens varit inbjuden). Michele Bachman, Rick Perry, Herman Cain och Newt Gingrich har alla temporärt skjutit i höjden för att sedan kvickt falla tillbaka. Rimligen blir den socialkonservative Rick Santorum nästa person att följa den banan. Däremot är han inte otänkbar som kandidat till posten som vice-president, om han spelar sina kort rätt.

Partiet som helhet skulle tjäna på att Romney ganska tidigt går ifrån, men det är inte alls självklart att det blir så. En strid in i det sista lär ge Obama gott om ammunition inför presidentvalet, som jag trots det ekonomiska läget tror att han har rätt goda möjligheter att vinna.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, republikanerna

The Yglesias Award

Every year, blogger Andrew Sullivan gives out various awards. One of them is called the Yglesias award, named after left wing blogger Matthew Yglesias.

The Yglesias Award is for writers, politicians, columnists or pundits who actually criticize their own side, make enemies among political allies, and generally risk something for the sake of saying what they believe.

I find this to be an excellent award. People acting in the manner described, help civilize public debate, and make politics be about more than cheering for your side. You can find (and vote for) the nominees here. I particularly like New Jersey governor Chris Christie, nominated for this press conference.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, bloggar

Launching The Innovation Renaissance, Alex Tabarrok

Launching The Innovation Renaissance is a new Kindle Single, in which Alex Tabarrok points to the fundamental importance of innovation in improving our lives and creating economic opportunities and growth. The format, shorter than a traditional book but longer than a magazine article, is appealing and the whole text can be read in a few hours.

I agree whole-heartedly with Steven Landsburg’s review of the book. A key passage:

Those of us who write about economics know that the search for perfect real-world examples can be excruciating. Readers crave them, but most of the time a given example ends up illustrating a point that’s close to, but not exactly, what the writer is trying to get at — and so ends up muddying the waters. Tabarrok’s got an amazing knack for finding exactly the right examples, so that we’re simultaneously enthralled by his storytelling and clued in to exactly what he wants us to understand.

His recommended policies — patent reform, prize funds, better education through better teachers, trade schools instead of colleges for many students, liberalized immigration policies for skilled workers, globalization — are all backed by formidable intellectual consensus. Among people who know what they’re talking about, almost none of this stuff is controversial. For the public at large, this book will explain why.

A comment on patent reform: One of Tabarrok’s points is that as markets become more integrated and global, and as poor countries are growing richer, the time needed to recover the costs of development shrinks, and thus patents ought to be shortened. It is a good point, but it is not obvious that policy will move in that direction. Regulatory capture is a problem, and as markets grow, the incentives for rent-seeking in this area grow with them.

I hope the book is widely read. You do not need a Kindle to enjoy it.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, innovation, patent, upphovsrätt, böcker

Den skadliga korruptionen

När jag för flera år sedan fick jobb i ett pampigt kommunalhus viskades det redan min första arbetsdag om den nya tjänsten “demokratiutvecklare”. En kompis till en ledande politiker hade just blivit av med sitt jobb och behövde ett nytt, och då fixade polarna i kommunhuset det. När professionell granskning saknas, och när risken för upptäckt är låg, skapas en grogrund för korruption i kommunerna.

Så inleder Sakine Madon en ledare om svensk korruption, efter att ha samtalat med Inga-Britt Ahlenius.

Bristande kontroll, särskilt på kommunal nivå, är ett problem. Förvisso är det en avvägning hur mycket resurser som bör läggas på insyn, och det är inte alldeles enkelt att konstruera en bra kontrollmekanism för ett moget system — allra särskilt då de styrande på riksnivå har många vänner i kommunerna, och det är de förra som måste utforma lösningen. Det är lätt att se hur incitamenten kan verka emot transparens.

Men det är en alldeles för viktig fråga för att låta självbilden komma ivägen för verkligheten. För att ett samhälle ska fungera väl krävs det ett hälsosamt förtroende, både människor emellan, och mellan människor och det offentliga. Korruption nöter långsamt ned det, även om den sker i det dolda. Hur stort problemet är vet vi inte, och det i sig är väl en del av problemet.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, korruption