Finns Löfveneffekten?

Socialdemokraterna har återhämtat en del av det väljarstöd man tappade under Håkan Juholts tid som partiordförande. I medierna beskrivs det av naturliga skäl som en Löfveneffekt, men stämmer det? Enligt opinionsforskaren Henrik Ekengren räcker dataunderlaget endast till att konstatera att vi inte vet.

Vad man vill veta är saker som exakt vad i händelsen/elitbudskapet (dvs ledarskiftet) som har producerat hur stora opinionseffekter i vilken riktning bland vilka väljare? För att kunna ta reda på sådana väsentligheter behöver man förstås genomföra betydligt mer ambitiösa empiriska undersökningar än de som bara samlar in uppgifter om bästa parti om det vore val idag. Man behöver veta på om, hur och på vilket sätt väljarnas syn på Socialdemokraterna som parti, dess organisation, ideologi, positionstaganden och strategier förändrats av ledarskiftet? Sånt behöver man ha stora mängder jämförelsematerial (tidsserier) till hands för att kunna göra. Opinionsinstituten skulle med små handgrepp mycket väl kunna förse oss även med sådant; problemet är att deras uppdragsgivare på medieredaktioner och bland ledarskribenter inte verkar tillräckligt intresserade.

Nyheten om ledarskiftet kan i sig självt ha producerat en mobilisering av ett latent sympatikapital utan att S-sympatisörer fördenskull har den blekaste aning om vem Stefan Löfven är (Hur många politiska journalister har inte själva förväxlat “Håkan” med “Stefan” under den senaste veckans kommentarer). Det finns ett helt grundlöst antagande bakom allsköns tal om snabba direkta partiledareffekter är att man tror att personen omedelbart blir känd av i princip alla. Samtidigt vet vi att det kan ta mycket lång tid innan en partiledare närmar sig något som liknar att vara “allmänt känd”. Några undersökningar av hur kända våra partiledare egentligen är har vi dock inte tillgång till annat än genom SOM-institutets undersökningar varje höst; trots att det är närmast grundkurs i marknadsundersökningar att studera hur kända de “varumärken” man mäter egentligen är.

Rent spekulativt tycker jag att det verkar rimligt att anta att en del väljare som känner sig hemma hos Socialdemokraterna, men hade svårt för Juholts småfifflande och synbara oförmåga att hantera viktiga frågor på ett seriöst sätt, återvänt till partiet.

Stefan Löfven verkar, under sin första tid som partiledare, ha givit sig själv en bra start. Han förefaller ha samlat kunnigt folk omkring sig, vilket är ett nödvändigt första steg för ett parti som behöver hitta en politik som fungerar. Blicken verkar stadigt riktad mot mitten. Med det sagt är det för tidigt för att avgöra hur saker kommer utvecklas. Den politiska debatten är inte särskilt intensiv, och det återstår drygt två år till nästa val. När det börjar hetta till får vi se vad både Löfven och hans parti går för.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, sverige, statsvetenskap

One thought on “Finns Löfveneffekten?”

  1. Tycker väl att Löfven har varit ganska tyst, i alla fall om man jämför med hans företrädare.
    Är det det som menas med löfveneffekt, eller?

Comments are closed.