Helgläsning — USA, Sverige och Finland

Ett par lästips sent på fredagskvällen:

Mathias Sundin har en utmärkt genomgång av vad som krävs för att bli republikansk presidentkandidat. Rekommenderas varmt.

Merit Wager kontrasterar vad som krävs för att bli polis i Sverige och Finland. Det finns saker att lära av våra vänner i öst.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, sverige, finland, polisen, republikanerna

Ska man jobba när man är 75?

Statsministerns uttalande om framtidens pensionsålder har skapat viss hysteri. Eller åtminstone media- och debatthysteri. Erik Laakso ser något mer sansat på det hela.

När vårt välstånd och vår välfärd gör att medellivslängden är över 80 år, är det inte helt orimligt att ifrågasätta en pensionsålder som sattes när medellivslängden låg på cirka 65 år.  Om 25 år ligger kanske medellivslängden på 84- 85 år och den åldrande befolkningen blir friskare och friskare. Vad är det då som automatiskt anger att pensionsutbetalningarna ska utgå upp emot 20 – 25 år tidigare?

Personligen förstår jag inte riktigt vitsen med en offentligt satt pensionsålder. Det finns goda beräkningar av förväntade livslängder, och därför borde man kunna låta människor själva avgöra hur länge de kan och vill jobba, även med ett offentligt pensionssystem. Storleken på pensionsutbetalningarna får sättas i relation till hur länge man kan väntas uppbära den — går man i pension tidigare får man mindre pengar per månad, allt annat lika.

Sedan ligger det förstås ett ansvar på var och en att spara till sin ålderdom, och det finns onekligen saker att reformera i det svenska skattesystemet för att uppmuntra mer individuellt sparande.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, pension, fredrik reinfeldt

Rotten Pork

There is pork, and there is rotten pork.

The Post analyzed public records on the holdings of all 535 members and compared them with earmarks members had sought for pet projects, most of them since 2008. The process uncovered appropriations for work in close proximity to commercial and residential real estate owned by the lawmakers or their family members. The review also found 16 lawmakers who sent tax dollars to companies, colleges or community programs where their spouses, children or parents work as salaried employees or serve on boards.

How about this?

Rep. Bennie Thompson (D-Miss.) secured a $900,000 earmark that was used to resurface about two dozen roads in Mississippi in 2010. One of those was LC Turner Circle, a quarter-mile residential loop in the small town of Bolton, where Thompson and his daughter own two homes.

Or this?

Two years later, Hastings himself sought an earmark for a project near property he was selling to his brother. In 2009, he secured $750,000 toward the planning of a new bridge that will replace an outdated railroad underpass in Pasco, Wash.

As Congress required, Hastings certified that he and his wife had “no financial interest” in the earmark. Hastings noted on his Web site that the project would “improve the safety of motorists and pedestrians, while improving freight mobility and response times for emergency services.”

He said nothing, however, about its proximity to Columbia Basin Paper & Supply, the janitorial supply company that Hastings owned and ran until he was elected. His brother now operates the company. County records show Hastings and his wife still own the land and a 7,000-square-foot building. The overpass, as planned, will start about three blocks away.

There is more at the Washington Post, who should be commended for a journalistic job well done.

You can call it corruption, stealing, or whatever you like. A thief dressed in fancy clothes is still a thief. Voters should take note, and remove these people from Washington.

HT: Russ Roberts
Andra intressanta bloggar om: politik, usa, korruption, journalistik, politikerförakt

Benulic bloggar igen

Boris Benulic, den frihetlige marxisten som driver bolaget Kraft och Kultur, och tidskriften Voltaire, har plockat upp bloggandet igen. Det är ett riktigt fint tillskott till den svenska bloggosfären — Benulic är alltid intressant, har ett annorlunda perspektiv, och tvingar läsaren att tänka.

Dessutom vet man aldrig vad som väntar. Spännvidden är stor; hittils har bloggen behandlat den grekiska skuldkrisen, porträtterat en UFC-fighter och J Edgar Hoover, och beskrivit Obamas stödpaket till den amerikanska bilindustrin.

En blogg att hålla ögonen på, med andra ord.

Andra intressanta bloggar om: politik, boris benulic, länktips

Smaklöst Hamilton!

Det finns många sätt att argumentera kring Sveriges deltagande i EU:s finanspakt, och det finns nog goda argument på båda sidor. Själv har jag ingen uppfattning, eftersom jag inte hunnit sätta mig in i vad det i praktiken skulle innebära.

Men vad man än anser bör man avhålla sig från att argumentera som folkpartisten Carl B Hamilton.

Samma dag som riksdagen höll en första minnesstund över Raoul Wallenberg färdigförhandlades Sveriges inställning till EU:s nya finanspakt, vars syfte är att lösa problem som i sin förlängning kan hindra en upprepning av den ekonomiska krisen, fördjupad europeisk splittring, växande främlingsfientlighet och högerpopulism. Samma dag som en andra minnes stundhölls över Wallenberg fattade så EU-nämnden beslut i frågan.

Men…

För att få igenom beslutet att Sverige ansluter sig till pakten krävdes garantier och argumentation helt på tvärs mot den solidaritet och osjälviskhet som samtidigt lyftes fram i högtidlighållandet av Raoul Wallenbergs gärningar. Här var inte tal om något svenskt ansvarstagande. Oppositionen krävde – och fick av regeringen – garantier för att Sverige INTE ska bindas av några åtaganden för andra länder, för att vi INTE ska göra åtaganden för det gemensamma europeiska bästa, nu eller i någon framtid. Runt sammanträdesborden hördes många fraser – från alliansföreträdare såväl som opposition – som bedyrade att Sverige ska ha mera, men inget ge. ”Finanspakten [ska] inte medföra några rättsliga förpliktelser för Sverige”, och ”garantier [finnas] för att våra undantag skall gälla” även in i framtiden.

Genom sitt mod, sin handlingskraft och sin kvicktänkthet räddade Raoul Wallenberg många ungerska judar från nazisternas gaskammare. Det har ingenting att skaffa med Sveriges deltagande i finanspakten, och att antyda att de som motsätter sig ett sådant deltagande därigenom vanhedrar Wallenbergs minne är rent ut sagt smaklöst.

Argumentera gärna för att Sverige ska delta i finanspakten av solidariska skäl. Men som företrädare för ett parti som annars förtjänar beröm för att det lyft fram Wallenbergs gärning, borde Carl B Hamilton veta bättre.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, eu, folkpartiet, carl b hamilton, raoul wallenberg

Överklassafari

Ni har säkert inte missat överklassafarit och uppståndelsen runt det hela. I sammanhanget vill jag passa på att rekommendera två bra texter.

Den ena är skriven av Peter Wolodarski, på DN:s ledarsida.

Frågor om inkomstskillnader och sociala orättvisor kan vara nog så viktiga att uppmärksamma. Men den som väljer att förvandla ett engagemang mot klyftor och fattigdom till en safari har med sitt språk också signalerat en syn på andra människor.

Det är inte individer man talar till. Det är vilddjur som man studerar med hjälp av fordon och kameror.

Reaktionen från de avhumaniserade blev den förväntade: när safaribussen nådde sitt slutmål möttes den av äggkastning och invektiv. Några ungdomar från trakten demonstrerade sitt eget förakt mot resenärerna. Organisatörernas mål om att odla klasshat var uppfyllt: det hade resulterat i en konfrontation mellan människor som trodde sig veta mycket om varandra men i själva verket visste intet.

Det är en lek med eld som kan sluta med mer än gnistor.

Hat är sällan en kraft för det goda, och allra särskilt inte när det uppstår därför att man valt att dela in människor i olika grupper, och därefter pekat ut en som fienden. Det är förstås lätt att se parallellerna till nationalismen.

Den andra texten är från Liberala Ungdomsförbundets ordförande, Adam Cwejman. Han pekar på farorna, och fördjupar förståelsen för dessa krafter genom att berätta om släktingar som drabbats.

Min släkt har fått utstå tillräckligt många kollektivistiska vågspel under 1900-talet. Min farmor undkom den ukrainska svälten på 1930-talet (ofta kallad holodmor). En svält framtvingad som ett led i klasskriget mot de ukrainska kulakerna. Min farmors far som var ortodox präst, brändes till döds i ett sovjetiskt fängelse utpekad som arbetarklassens fiende. Om man har ett uns kunskap om 1900-talet är man försiktig med såväl klassretorik som nationalism. Lindberg är ju känd för att vara vaksam över det senare, varför inte dra slutsatsen fullt ut?

Läs båda texterna. De är värda att fundera på.

Andra intressanta bloggar om: politik, klasshat, nationalism, socialism, sverige

Is The U.S. Congress Populated By Children?

Scott Sumner wonders whether Ben Bernanke would tell Congress that his policies depend on what fiscal policy the lawmakers adopt, and thinks the answer is no.

It seems obvious to me that Bernanke would not make that sort of statement.  It also seems obvious that the Fed should occasionally make that sort of statement, if we had a policy regime run by grown-ups that took seriously the notion that fiscal and monetary policy impact aggregate demand.  I happen to think Bernanke is a “grown-up.”  So what’s the problem?  The problem is that the other half of our policy regime is not run by grown-ups.  So Bernanke is forced to talk to Congress in much the same way I used to talk to my daughter about the tooth fairy.  He can’t simply go to Congress and lay “the facts of life” out on the table, because they can’t handle the truth.  They aren’t mentally equipped to deal with the reality that fiscal and monetary stimulus are two ways to boost AD, and if they do more the Fed will probably do less.  They live in a happy dream world where either the Fed has no power at zero rates (the Dems) or the Fed can only affect inflation whereas tax cuts affect real growth (the GOP).  Bernanke knows they live in this dream world, and hence understands that he must address them like second-graders.

The independent central bank has largely been a good idea, making commitments to low inflation more believeable than when politicians could pull the levers. Fiscal and monetary policy are not independent though, and currently it seems like fiscal policy moves first, while pretending that monetary policy is set independently (and perhaps simultaneously). Scott Sumner points out that this may not be ideal.

On the other hand, perhaps having a more flexible regime might bring us a new set of problems. Not to speak of the uproar that would be brought against central bankers when they state that they would only stimulate the economy if the fiscal policy does not.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi

 

Kulturvänstern som röt tillbaka

För en månad sedan publicerade DN Kultur en debattartikel i vilken Bengt Ohlsson lyfte fram hur det blivit en självklarhet att man måste vara vänster inom många kulturkretsar. Det blev förstås ett himla liv. Nu har han skrivit en uppföljare, som reflekterar över reaktionerna, och för debatten vidare. Den är läsvärd, och det finns en hel del olika saker man kan diskutera vidare.

I min artikel var jag och ryckte i vänsterns allra käraste snuttefilt: övertygelsen om att man står på den lilla människans sida mot övermakten. Att man befinner sig i ett hopplöst underläge.

Jag var oförskämd nog att påpeka att det finns sammanhang där väns­tern har makten, tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet, och att alla som har en avvikande åsikt fryses ut, tigs ihjäl eller rullas i tjära och fjädrar.

När man befinner sig i en bubbla är det lätt att känna att man står på den lillas sida, att det är vi mot världen. Det sluter samman gruppen, och tilltalar något i den mänskliga naturen. Alla möjliga sammanslutningar och grupperingar drabbas av det, oavsett om man är kulturvänster, nyliberal, eller köksbordskonservativ. Vi-mot-världen är ett kraftfullt narrativ, och det är ingen slump att exempelvis tränare i idrottslag försöker skapa just denna berättelse för att få alla att dra åt samma håll.

Att jag just för tillfället mest vill säga tack och hej till vänstern betyder givetvis inte att jag ”kommit ut som kulturhöger”, som det stod på en ledarsida häromdagen. Att säga nej till det ena betyder inte att man säger ja till det andra. Politiken är inget fotbollsderby. Kulturen är det ännu mindre.

Det här tycker jag ändå är kärnan i artikeln. Allt är inte politik, och kultur behöver inte — bör ofta inte — vara politisk; särskilt inte på det uttalade och ofta ytliga sätt, där slagorden får stå före det konstnärliga.

Andra intressanta bloggar om: politik, kultur, bengt ohlsson

Opålitlig forskning

Robert Östling uppmärksammar ett potentiellt viktigt problem när det gäller att lista ut vad forskningen säger:

Hur pålitliga är vetenskapliga resultat? Felkällorna är många och gäller allt från medveten manipulation av data till mer vardagliga synder som att inte rapportera motsägande resultat. Ett av de allra största problemen är förmodligen publiceringsbias, d.v.s. att det är betydligt svårare att publicera nollresultat. Detta gör både att nollresultat inte uppmärksammas tillräckligt, men också att forskare helt enkelt undviker att studera områden där de riskerar att hitta nollresultat. Detta kan i värsta fall leda till att publicerade forskningsresultat kan bli mycket missvisande.

Detta innebär förstås att även forskningsöversikter, som sammanställer vad olika forskare kommit fram till i någon viss fråga, riskerar att framställa resultaten som starkare än de nödvändigtvis är. Observera också att man knappast kan skylla enskilda forskare för detta; de inte kan göra så mycket åt att artiklar som påvisar nollresultat inte publiceras.

Möjligen kan andra medel att sprida forskning — exempelvis bloggar — bidra till att avhjälpa problemet, men det krävs ju i så fall att relevanta bloggposter dyker upp i sökningar tillsammans med publicerade artiklar när det är relevant.

Givet mängden forskning som bedrivs, inom ett oräkneligt antal fält, som kan ha inverkan på vad det nu må vara man undersöker, lär det behövas hjälp i form av artificiell intelligens, som kan analysera stora mängder information och filtrera fram vad som är relevant. Är sådana verktyg under utveckling?

Andra intressanta bloggar om: vetenskap, ekonomi

Scary Statistics

Zero Hedge has a chart graphing out youth unemployment in the euro zone, along with some of the troubled countries. The numbers are worrying, to put it mildly.

Portugal is at 30.7%, Greece at 46.6%. Spain is at a mind-boggling 51.4%! You can see the chart here, and read their comments here.

Even after we get out of the current crisis, structural reforms are desperately needed if we are to see substantial growth in Europe over the coming decades. I am not knowledgable enough to say whether these statistics are a result of insider-favouring labour market laws, poor education systems, an insufficiently flexible private sector out of alignment with current global demand, or a number of other plausible culprits. But causes need to be identified, and reforms implemented. I doubt that a society can hold together with unemployment levels such as these.

Political leaders (and voters!) ought to find some inspiration in Alex Tabarrok’s recent book on innovation.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, ekonomi, tillväxt