Innovation And Regulation: Tacocopter Edition

Tyler Cowen blogs about this article which describes the so called Tacocopter, a driverless vehicle that delivers tacos to wherever you happen to be.

Indeed, the concept behind Tacocopter is very simple, and very American: You order tacos on your smartphone and also beam in your GPS location information. Your order — and your location — are transmitted to an unmanned drone helicopter (grounded, near the kitchen where the tacos are made), and the tacocopter is then sent out with your food to find you and deliver your tacos to wherever you’re standing.

The problem? Regulation.

The U.S. government is single-handedly preventing you from ordering a taco and having it delivered to you by a totally sweet pilot-less helicopter.

Whether you think the Tacocopter is awesome or silly, this points to a genuine problem. Government regulation has grown significantly over the past 50 (or 100) years, and it is getting in the way of innovation, slowing down the pace at which we discover things that could make our lives better. It seems particularly harmful in areas such as medicine, or energy, but since innovation is about discovering the unknown, there is no way to tell what we are missing.

Lawmakers need to keep the longer term in mind when regulating us. Otherwise we risk staying in the great stagnation for quite a while.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, teknik, tacocopter

Romney fortsätter resan utan jubel

Mitt Romney vann som bekant primärvalet i Illinois, och även om främste utmanaren Rick Santorum kan vinna delegater i Louisiana, så verkar resan mot segern vara relativt ohotad.

Mattias Sundin skriver som vanligt bra, och konstaterar dessutom att Santorums val av plats för valvakan, Gettysburg, kanske inte var alldeles genomtänkt.

Slaget i Gettysburg innebar vändningen i det amerikanska inbördeskriget. Det var då Syd började förlora mot Nord. Att dra paralleller till Santorums framgångar i primärvalen i syd mot Romneys framgångar i nord ligger inte långt bort. Dessutom förlorade ju Santorum just i en sådan nordlig delstat, Illinois, vilket bara gör symboliken ännu bättre, eller sämre då ur Santorums synvinkel.

Själv befinner jag mig för tillfället i Kansas, som föredrog Santorum framför Romney. Det är förstås svårt att veta hur väl intrycket man får stämmer med stämningarna överlag, men min känsla är att ingen av kandidaterna engagerar, särskilt inte när det gäller den majoritet av människor som saknar det överdrivna intresse för politik som jag själv har. Den dominerande stämningen är leda och besvikelse, skepsis mot Washington, och en känsla av att det inte lär bli så mycket bättre med varken Romney eller Santorum vid rodret.

Marknaden ger just nu Barack Obama 59% chans att bli omvald, trots höga bensinpriser och en relativt svag återhämtning. Om de ska kunna utmana måste republikanerna hitta en engagerande berättelse. Kulturkrigets potential är knappast vad den varit, och Romney har inte fått rätt spin på sin erfarenhet från näringslivet.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, republikanerna

Visdom från Assar Lindbeck

Affärsvärlden rapporterar från ett seminarium anordnat av Socialdemokraterna, och lyfter fram visdomar från Assar Lindbeck om både det ena och det andra.

Om hyresregleringen:

Assar Lindbeck pekade ut hyresregleringen på den svenska bostadsmarknaden till “den stora boven” bakom raset i bostadsinvesteringarna och sade att det privata kapitalet har tvingats bort från bostadsmarknaden samtidigt som kommunerna inte har råd att bygga nya hyresrätter.

Han sade att han under sin tid på finansdepartementet försökt att bidra till att hyresregleringen avskaffades, men propositionen drogs tillbaka på grund av partipolitiska motsättningar.

Om finansiella transaktionsskatter på EU-nivå:

Han passade också på att kalla EU-förslaget om en finansiell transaktionsskatt för “ett missfoster”.

“Den är totalt feltänkt från början. Den skulle inte ha någon som helst påverkan för att motverka spekulation, men däremot skada arbitragehandeln som är viktig för en enhetlig prisbildning, och driva ut handeln till London, New York och Asien”, sade han.

Vågar man hoppas på att Socialdemokraterna (och för den delen regeringen) tar till sig något av det?

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, socialdemokraterna

 

Rökning och demokrati

För ett tag sedan skrev jag om den obehagliga hetsjakten på rökare. Sakine Madon fortsätter debatten i Expressen, och har grävt fram ett par halsbrytande jämförelser från de bättre vetande.

Två Miljöpartister, Valter Mutt och Jan Lindholm, är bekymrade över balkong­rökning. I en riksdagsmotion bjuder de på följande bombastiska mening: “Denna ‘tvångsrökning’ är oförenlig med den medmänskliga respekt som all demokrati ytterst vilar på”

Fattar inte syrierna att det är tvångsrökningen som utgör det verkliga förtrycket!? Läs hela texten, och gläds över att det finns sansat folk i den här debatten också.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, rökning, folkhälsa

Ogillande = förbud?

Något som alltid irriterat mig i svensk journalistik och politisk debatt är att många tycks ha svårt för att hålla isär ogillande av något och förespråkande av förbud mot detsamma. Det finns en rad saker jag tycker illa om — tobaksrök är faktiskt en av dem — men det innebär inte att jag tycker att det bör förbjudas. Det krävs en orimligt egocentrisk världsbild för att dra den slutsatsen.

Johan Lundström känner sig tvungen att påpeka att han inte tycker att en pjäs baserad på Breiviks manifest bör förbjudas, även om den är motbjudande.

Jag tycker inte att man bör spela pjäser som baserar sig på manifestet, men för säkerhets skull kan det finnas anledning att påpeka att detta inte innebär att jag – lika litet som rörande teaterpjäser som baserar sig på exempelvis Scum-manifestet – vill förbjuda dylika teaterpjäser.

Och en journalist på Svenska Dagbladet kan inte hålla isär Rick Santorums motstånd mot preventivmedel och att han skulle förespråka ett förbud. Mattias Sundin redogör för sin mailkonversation om ämnet.

En som normalt inte skriver om amerikansk politik är Daniel Kederstedt på Svenska Dagbladet, och när han fick skriva en artikel om Rick Santorum blev det rätt illa.

Han skruvade till Santorums åsikter rejält och skrev bland annat att Rick Santorum tycker att “alla typer av preventivmedel bör förbjudas”.

Jag mejlade Daniel och frågade varifrån han hade fått det. Visserligen har jag personligen hört Santorum säga, på ett möte i New Hampshire, att han inte vill förbjuda preventivmedel, men Daniel kanske hade hittat något gammalt uttalande.

Det hade han, men som inte backade upp vad han påstod om Santorum:

Jag oroar mig för att sammanblandningen leder oss in i en olycklig cirkel. Begreppen blandas ihop i diskussionen, och fler börjar argumentera för att allt man är emot bör förbjudas. Folk argumenterar för att sånt man är emot ska förbjudas, och slutar göra åtskillnad mellan de två i diskussionen. Det gör det svårt att diskutera norm- och moralfrågor utan att statens tvångsmakt finns i bakgrunden. Det kan inte vara hälsosamt.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, usa, journalistik

Thinking Like An Economist

I have praised Steven Landsburg before. In writing, his style is clear, and he puts a heavy emphasis on reasoning from principles, always forcing you to think, and — if you disagree — what the nature of your disagreement is. Now you can watch him too, speaking on the topic of his book More Sex Is Safer Sex, which is really about externalities and how we should think about them. Worth watching.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, vetenskap

S som i stigmatisering

Socialdemokraterna tycker inte att staten gjort tillräckligt för att hindra människor från att röka cigaretter, och övriga partier hänger entusiastiskt på.

Socialdemokraterna vill att det ska krävas tillstånd för att få sälja cigaretter och att varorna ska förvaras bakom disk. Partiet förespåkar också varningsbilder på cigarettpaketen. Flera länder i Europa har redan infört sådana bildvarningar, och systemet är framgångrikt, skriver S i en motion.

– I Kanada har man haft det här i mer än tio års tid, inte för att det är roligt, utan för att det har haft en viss effekt, säger Lena Hallengren.

EU har skapat ett gemensamt bibliotek med bilder på exempelvis en tobaksskadad lunga som medlemsländerna kan använda. Lena Hallengren tycker att bilder som varnar för hälsofarorna med rökning – i stället för den nuvarande texten – ska bli obligatoriskt även i Sverige.

– Det är mycket mer effektivt. Vi vet att det kan hindra människor från att röka, och framför allt från att börja röka, förklarar hon.

– Om regeringen menar allvar med att man ska minska tobaksförbrukningen, och dess skadeverkningar, bör man utan tvekan återkomma med förslag på bildyttringar. Vi måste hela tiden flytta fram positionerna.

Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att Sverige ska införa bildinformation om tobakens skadeverkningar på förpackningarna.

Ansvarig minister Maria Larsson (KD) har tidigare hänvisat till att det är Folkhälsoinstitutets uppgift – och inte en fråga för regeringen – att överväga om varningsbilderna ska införas i Sverige.

Men Kenneth Johansson (C), ordförande i socialutskottet, är positiv.

– Man ska inte ha en övertro på att det här löser problemen, men som en del i ett samlat batteri av åtgärder tycker jag väl att man kan pröva de här bilderna. Jag har sett konkreta exempel, från bland annat Australien.

Detta trots att rökning förbjudits från en rad offentliga miljöer, och dessutom beskattas rejält. Som jag ser det handlar det mer om stigmatisering än socialpolitik. Man kan vinna sympati genom att införa begränsningar för rökare, givetvis för deras egen skull, eftersom de redan har relativt låg status i samhället och ofta utmålas som hänsynslösa människor, nästan lika onda som sverigedemokrater. Det gör mig faktiskt rätt illa till mods. Människor med makt och inflytande bör undvika att försöka dra fördel av sin högre status genom att agera paternalistiskt mot de med låg status för att på så vis få sympatier från alla som befinner sig däremellan (den stora, icke-rökande, medelklassen).

Dessutom är rökare rimligen rätt medvetna om riskerna. Om de ändå fattar beslutet att röka bör vi andra inte ha särskilt starka synpunkter på det. Och menar politikerna att externaliteterna trots beskattningen fortfarande inte internaliserats, bör man öka skatten istället för att satsa på kampanjer som riktar in sig på att stigmatisera.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, rökning, folkhälsa

Det här med inkomstfördelning

Inkomstfördelning är ett ämne som nästan alltid är på tapeten. Vänsterrörelser och partier talar högljutt om ökande klyftor, kalla samhällen i sönderfall, och de rikas rovdrift på de fattiga. Liberaler och konservativa talar om omfördelningspolitikens effekter på incitament och tillväxt. Journalister skriver gärna om människor på samhällets undre halva (men sällan på botten!), och antyder, utan att riktigt förklara hur, att de på ett eller annat sätt blivit lurade. I bakgrunden, åtminstone i den svenska debatten, finns ständigt USA. Landet i väster som får vara både förebild och, framför allt, hotbild för hur det kan gå.

Jesper Roine har skrivit ett blogginlägg om utvecklingen i Sverige och USA, och konstaterar att det både finns likheter och skillnader.

Till viss del handlar kontroversen om perspektiv. Ser man över hela 1900-talet är verkligen likheterna i toppinkomsttrenderna slående. I en separat artikel har Daniel och jag formellt analyserat gemensamma trender och trendbrott i serierna för ett större antal länder. Vi konstaterar att det verkligen finns en gemensam fallande trend (med ett brott vid andra världskriget) som byts i en stigande utveckling runt 1980. Detta betyder dock inte att utvecklingen varit densamma överallt efter 1980. I sin översikt av toppinkomst litteraturen konstaterar Atkinson, Piketty och Saez att ökningarna i engelskspråkiga länder (samt Kina och Indien) varit kraftig men att det inte varit fallet i Kontinentaleuropa eller Japan. Sverige (och övriga Norden) hamnar i ett sorts mellanläge. Procentuellt sett har ökningarna varit kraftiga. Inte som i USA men väl i linje med andra Anglo-Saxiska länder. Sett till nivåer är dock skillnaden mellan Sverige och USA fortfarande väldigt stor. Bilden nedan visar den svenska respektive amerikanska utvecklingen mellan 1980-2010. (Den som vill konstruera egna jämförelser kan lätt göra detta med hjälp av “The World Top Income Database“).

Läs orginalkällan för ett antal tydliggörande grafer. Uppenbarligen har omfördelningspolitiken viss effekt. Lika uppenbart har den globala utvecklingen ökat inkomstspridningen.

Det jag saknar i den politiska debatten är en diskussion om vilken sorts inkomstklyftor som är bra, och vilka som är dåliga. Nästan alltid nöjer sig debattörerna med att peka på siffrorna och indignerat konstatera att klyftorna ökar. Jaha, tänker jag. Spelar det alltså ingen roll om klyftorna ökar därför att människor som skapar saker som många är beredda att betala för tjänar mer pengar än tidigare, eller om rikedom uppstår därför att folk hittat sätt att ta sig runt systemet, att få skydd av lagstiftare, eller på andra omoraliska vis? Är det de fattiga som faller ifrån, eller de framgångsrika som hittat bättre vägar framåt?

Givetvis kommer socialistiska partier att ha en annan uppfattning än min om vad som är ett legitimt sätt att bli rik på, men de borde ändå tydliggöra detta och förklara hur de vill åtgärda orsakerna till vad de upplever vara problemet. Likaledes måste de borgerliga partierna bli tydligare med att det är okej att bli rik på arbete, på klokt sparande, och på vad nu annars man anser vara legitimt. Och angripa de andra tillvägagångssätt som då återstår.

Kan vi få en sådan debatt? Eller ska vi fortsätta tjata om de elaka en procenten?

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, usa, ekonomi, rättvisa, inkomstfördelning

Balancing The U.S. Budget

Most discussions on the need to balance the U.S. budget settles for staying in the comfort of abstractness, avoiding the messy details of how deficits are to be eliminated. Not so with the Senate Tea Party Caucus, who have put an actual budget proposal on the table.

The trio would curb Social Security spending by increasing the retirement age over time and indexing benefits to individual incomes. High-income earners would see slower growth in their benefits while low-income workers would see increased benefits.

The proposal would fund Medicaid, the State Children’s Health Insurance Program, food stamps and child nutrition programs through block grants.

It would cut most discretionary spending to fiscal year 2008 levels but spare national defense spending from the deep cuts mandated by the 2011 Budget Control Act.

It would freeze foreign aid spending at $5 billion a year and eliminate the departments of Commerce, Education, Housing and Urban Development and Energy and privatize the Transportation Security Administration.

It is politically unviable, of course, but they should be commended for showing how it could be done. My spontaneous reaction is that there are good ideas in there, although the marginal effects of making social security benefits more progressive need to be properly analyzed. While the proposal will never turn into policy, hopefully it will help move the debate in a useful direction.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, underskott, finanskrisen

A Life, Analyzed

Stephen Wolfram has collected data on his daily life for a long time, and having analyzed some of it, written a fascinating blogpost.

Every day—in an effort at “self awareness”—I have automated systems send me a few emails about the day before. But even though I’ve been accumulating data for years—and always meant to analyze it—I’ve never actually gotten around to doing it. But with Mathematica and the automated data analysis capabilities we just released in Wolfram|Alpha Pro, I thought now would be a good time to finally try taking a look—and to use myself as an experimental subject for studying what one might call “personal analytics”.

It’s certainly not for everyone, but it’s an interesting read. Google, and companies like them, have started to show how powerful massive amounts of data can be when combined with intelligent tools. I suspect we’ve only just scraped at the surface.

Andra intressanta bloggar om: teknik, information, framtiden