Piskan viner

Sanna Rayman tipsar om den nya webbsidan Riksdagsrosten.se, som håller koll på hur ledamöterna i Riksdagen röstar (eller inte röstar) i olika frågor. Det är ett bra initiativ som, om den får genomslag bland journalister, ökar möjligheten för enskilda politiker att profilera sig, och för väljarna att hålla ordning på dem de skickat att stifta lagar.

Ett slående första intryck är hur partipiskan viner, särskilt bland allianspartierna (rimligen för att partiledningar för regerande partier är mer villiga att hålla ordning i leden). Sedan 2010 har det endast hänt 4 gånger att en centerpartist röstat emot sitt parti, och 1 gång vardera bland kristdemokrater och folkpartister. Än mer anmärkningsvärt är Moderaterna, vars 111 ledamöter aldrig röstat emot sin ledning, trots att man haft 16731 möjligheter att göra så.

Jag vill återupprepa något jag skrivit tidigare: det spelar ingen roll vad en ledamot tycker — rösterna avgör vad vi alla får leva med.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, riksdagen, alliansen, partipiskan

Goolsbee On Europe

Austan Goolsbee, formerly the chairman of the Council of Economic Advisors, is now blogging. In one of his first entries, he describes the problems facing the eurozone countries.

Southern Europe has had low productivity growth and Northern Europe high productivity growth.  Normally, a country getting into trouble like that of Southern Europe would have a devaluation and use exports as their growth strategy.  But locked in at the high exchange rate, S. Europe can’t do that.  Without growth and with the credit contraction from the banks trying to reduce their leverage because of the banking crisis, these countries’ deficits are awful and likely to get worse.  Even the most savage austerity really isn’t going to fix this problem.

We know a lot about how very different economies can be held together in a monetary union.  Choose one: 1) The rich guys subsidize the poor guys permanently. 2) A massive exodus of people goes from the poor guys to the rich guys or 3) the poor guys experience massive, extended unemployment and stagnation as they try to grind down everyone’s wages and do the equivalent of a devaluation.

He predicts reoccuring financial blow-ups, followed by new subsidies from the rich countries. At least for as long as the richer members are willing to pay for it, and given current trends I doubt that will last much longer.

Spain, and other similar countries, desperately need to grow. Lower labour costs, to boost exports, is the most obvious way to achieve that in the short run. (In the long run they need structural reforms.) Voters will not accept large wage cuts, and the only alternative is to leave the euro and print money, like they have in the past.

As I have stated earlier: I am surprised by how much pain the people of the Southern European countries are willing to suffer, to save the euro. Or rather, how much pain their governments, pressured by the EU machinery, are willing to inflict on them.

It would be better if they left the euro in an organized fashion, rather than the whole system falling apart.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, eu, euron

Fantiserande Frankrike

Jag är långt ifrån att vara en expert på fransk politik, men utifrån sett förefaller presidentvalet vara en deprimerande historia.

Johan Norberg noterar att den nuvarande presidenten, den konservative Nicolas Sarkozy, inte direkt inspirerar.

I mars förklarade högerpresidenten Nicolas Sarkozy att den största framtidsfrågan för fransmännen är – halalkött. Inte den sociala desperationen i förorterna, inte skulderna, inte det faktum att hela landet kan duka under om eurokrisen fördjupas. Nej, det stora problemet är att muslimer äter kött som slaktats på traditionellt vis och risken att andra fransmän får i sig det.

Till det kan läggas nationalistisk (och missriktad) protektionism, och ekonomisk populism. Men alternativet, socialisten Francois Hollande, är inte heller någon som får en liberal att jubla.

Hollande vill höja lönerna och sänka pensionsåldern i ett land som inte sedan 1973 haft råd med de redan befintliga. Ett land som går i konkurs om det inte kan låna till utgifterna kommer att bli än mer beroende av lån.

Han vill dessutom höja den högsta marginalskatten till 75%, rimligen på fel sida om lafferkurvan.

Givet att Frankrike är en viktig europeisk nation, och att Europa inte direkt har toppat formen inför EM och OS, finns det skäl att vara orolig. Hur orolig är svårt att säga. Trots allt brukar politiker hålla ett högre tonläge i valtider än när de sitter på makten.

Andra intressanta bloggar om: politik, sarkozy, hollande, frankrike

Europe’s Bleak Future

Tyler Cowen paints an unhappy picture:

Quite simply, democracy is having its say. The French soon may elect a left-wing candidate who, in essence, wants to exempt France from fiscal rules and place more fiscal risk on Germany. The Dutch can no longer form a governmental consensus on the budget. The Irish will be putting the fiscal compact up for a referendum, and the Greeks are holding an election in May. Even in Germany there could be problems holding together the ruling coalition.

In general, voters are unwilling to give up their say over policy, or to regard the European Union or euro zone as necessarily superior to national interests. When it comes to the specifics, it appears increasingly likely that at least one national electorate will pull the plug on the entire set of bailouts and austerity programs.

I’m a little surprised that Greece and Spain have put up with the pain the eurozone is dishing out. But the voters haven’t had their say — indeed, eurocrats are doing what they can to keep the electorate out of things — and it’s not a stable situation.

I am not optimistic about the euro, or the effects it will have on the European Union. Still, it is very difficult to see what’s ahead of us.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, eu, euron

Facklig solidaritet

Nerikes Allehanda skriver om Hüseyin Kizilca, kurd från Turkiet, som ska utvisas från Sverige för att facket tycker att han haft för låg lön. Med 216 kronor i månaden:

Precis som reglerna kräver hade han jobbat i ett halvår som asylsökande och var garanterad fortsatt arbete i minst ett år. Men det fanns ett problem som varken Hüseyin eller hans arbetsgivare visste om. Den anställde måste ha en lön som är i nivå med kollektivavtalet inom branschen.

Hotell- och restaurangfackets minimilön ligger på 18 216 kronor för heltid, men Hüseyin hade bara tjänat 18 000 det första halvåret.

Skillnaden – 216 kronor –gjorde att facket rekommenderade att hans ansökan skulle avslås.

Eftersom Migrationsverket nästan alltid följer fackets rekommendation blev det också så. I slutet av mars fick Hüseyin beskedet att han skulle tvingas lämna landet.

Fackförbund går ut på att stärka sin förhandlingsposition genom att vara många. De kan bidra med trygghet, och även åstadkomma bättre ersättning för utfört jobb. Men det är viktigt att komma ihåg att dessa fördelar generellt tilldelas dem som befinner sig på insidan, inte sällan på bekostnad av folk som Hüseyin. Det är i sig inte ett argument mot att anställda går samman, men man bör vara skeptisk mot allmänna deklarationer om solidaritet med de svaga.

Och i just det här fallet kan man ju tycka att litet medmänsklighet kunde vara på sin plats.

Det verkligt bisarra är dock att Hotell- och restaurangfacket får avgöra om människor får bo i Sverige.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, invandring, fackförbund

 

Who Do You Side With?

Followers of this blog know that I enjoy political tests, even though their main use is to make you consider issues you don’t normally think about. As a guide for how to vote, consider what they say, but don’t rely too heavily on them. I recently found a new one, I Side With, which lets you answer a smallish number of questions in order to evaluate which American presidential candidate you ought to side with.

My results:

1. Gary Johnson (R Libertarian) – 94%

2. R. Lee Wrights (Libertarian) – 87%

3. Ron Paul (R) – 84%

4. Fred Karger (R) – 80%

I’ll be the first to admit that I had never heard of R. Lee Wrights or Fred Karger. Obviously, these four are not exactly realistic contenders for the position. From what I know of him, I do like Gary Johnson, and sympathize with some of Ron Paul’s positions.

Overall, the questions posed cover too little ground to make I Side With truly interesting. Feel free to share your results in the comments!

Update: I previously mislabelled Gary Johnson as a Republican. While he used to be — indeed he started the election cycle as a Republican contender and also governed New Mexico as a Republican — he has since switched to the Libertarian party.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, politiktest

Public service på skattesedeln

Svenska Dagbladet rapporterar att tv-licensen är på väg att försvinna. SvT och SR ska istället finansieras direkt via skattesedeln.

Gustaf Hoffstedt, moderat riksdagsledamot och representant i public service-kommitténs politiska referensgrupp, säger till Resumé att det finns ”nära nog konsensus” om att ersätta tv-licensen med ett system som liknar begravningsavgiften. Den tas in via skattsedeln, men särredovisas och öronmärks.

SVT:s tillförordnade strategichef Jocke Norberg välkomnar en ny lösning.

– Vi är öppna för förändring, säger han till tidningen. Han påpekar att SVT tidigare efterlyst en teknikneutral lösning ”bara den blir långsiktig, effektiv och stärker vårt oberoende av politikerna”.

Att lägga ner Radiotjänst i Kiruna, som sköter dagens tv-avgift, gör att 146 miljoner kronor i stället kan användas i programverksamheten i public serviceföretagen, enligt Resumé.

Jag tycker på det stora hela att det är en bra förändring. Nästan alla har tv-mottagare, och Radiotjänst är ett slående ineffektivt och dyrt sätt att tvångsinsamla pengar. Bättre då att använda den förmåga som redan är specialiserad på området. När det handlar om statstelevisionens oberoende har jag svårt att se att det påverkas. Man var inte oberoende innan — det är svårt att kalla en organisation som leds av en socialdemokrat och förlitar sig på staten för sina intäkter för oberoende — och det är man inte nu heller. Det är i sig inget jätteproblem i och med att det ju inte längre är förbjudet för andra att sända.

Tyvärr lär reformen inte leda oss närmare att statsfinansierad tv försvinner, eller åtminstone minskar rejält i omfång. Men givet dess förekomst är det bättre att det sköts på ett någorlunda effektivt sätt.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, public service, svt

Borgs vårbudget

Danne Nordling har författat en utmärkt sammanfattning av debatten kring vårbudgeten, och konstaterar att den inte innehåller så mycket men att detsamma kan sägas om Socialdemokraternas otydliga kritik av den. När det gäller budgeten som sådan tycker jag att det är klokt att vara konservativ och undvika expansiv finanspolitik.

Först kan konstateras att de flesta bedömarna (DN) är överens om att vårpropositionen inte innehåller några väsentliga åtgärder eller aviserade åtgärder för att minska arbetslösheten och skapa nya jobb. Orsaken till detta har Borg förklarat ett antal gånger idag. Explicit uttryckt är situationen i Europa så skakig att risken är alltför stor att det uppstår en ny kris med bankkollapser och finansiellt kaos som följd. I ett sådant läge får inte Sverige höra till de länder som försökt expandera sig ur krisen med hjälp av lånefinansierade satsningar på tillväxt och jobb. Det skulle tydligen leda till att Sverige skulle få betala högre räntor och ev(?) drabbas av kris för bankerna (DN).

Vad det däremot finns goda skäl att vara kritisk emot är att denna inställning används som argument för att inta ett passivt förhållningssätt även till reformer som inte påverkar budgetbalansen. Jag tänker på skattereformer, av det slag som nämns här och här, arbetsmarknadsreformer, och en rad andra saker som skulle kunna göras för att göra Sverige friare, eller — om intresse för det saknas — åtminstone mer effektivt.

Istället tycks vi få nöja oss med gnäll på näringslivet av ett slags som minner om Och världen skälvde.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, ekonomi, vårbudgeten, alliansen, anders borg

Fridolin och Sverigedemokraterna

Många av dem som ingår i vad som kanske kan kallas det politiska etablissemanget anser att sverigedemokrater helst ska behandlas som paria. Lars Ohly vägrade bli sminkad samtidigt som Jimmy Åkesson, och Håkan Juholt ville inte vara med i Agenda om han var tvungen att stå bredvid sverigedemokraten. Ibland undrar man om de lämnade trotsåldern.

Därför är det skönt, och för mig litet oväntat, att se att Miljöpartiets unga språkrör Gustaf Fridolin har en annan inställning.

Jag är så trygg med att jag inte delar politiska svar med Björn Söder, så jag skulle inte ha något emot en fika av den anledningen. Jag skulle aldrig samarbeta med SD, men det betyder inte att jag inte respekterar Sverigedemokrater som människor.

Risken med att inte skilja på åsikterna och människorna, och aldrig möts och pratar, är att vi får ett väldigt uppdelat land. Det gäller många dimensioner, uppdelningen är farlig.

Sakine Madon, som gjorde intervjun, kommenterar det hela i en ledare i Expressen. Journalister och andra politiker borde slappna av (och bete sig civiliserat). Dåliga politiska åsikter är inget virus som smittar vid beröring. Möjligen till skillnad från opinionsundersökningar …

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, fridolin, miljöpartiet, sverigedemokraterna