Alltid sedd, alltid hörd

När man beskriver ett land där varje email, och varje telefonsamtal, lagras tillsammans med information om vilka webbplatser som besökts av vem, och där myndigheterna kan tillskansa sig den informationen utan misstanke om brott, och utan att det prövats av domstol; då går tankarna onekligen till Vitryssland eller Kina, eller något annat av det alltför stora antal länder i världen där totalitära regimer håller folket fånget. Men från och med imorgon kommer det troligtvis även vara en korrekt beskrivning av Sverige. Troligtvis därför att både socialdemokrater och de borgerliga anser att det är rimligt. Inklusive de som kallar sig liberaler.

En som står emot är nye riksdagsledamoten Mathias Sundin. Han förklarar varför på DN Debatt.

Politik handlar väldigt mycket om kompromisser. Så ska det vara, annars går det inte att komma framåt. Men politik är också att stå upp för principer när man tycker att något är helt fel. Folkpartiet borde som liberaler vara de som strävar mot och begränsar nya integritetskränkande lagar, inte de som hejar på dem allra mest. Jag säger inte att just denna lagstiftning är glasklar, det handlar om gränsdragningar och jag respekterar de som drar gränsen på ett annat ställe än mig. Men när den sätts in i sitt sammanhang tycker jag det är klart att Sverige på senare år inte klarat balansen mellan brottsbekämpning och rätten till privatliv. Det är dags för Folkpartiet att ta på sig rollen att hitta den balansen.

Det är också dags för oss integritetsvänner att bli konstruktiva. Att bara säga nej, nej, nej är inte en vinnande strategi, även om det också är viktigt att kunna säga ifrån. Därför föreslår jag ändringar i denna lagstiftning, och jag tänker jobba med att ta fram förslag på förbättringar i andra lagstiftningar. I det jobbet måste vi vara många som hjälper till för att lyckas.

Sverige kommer förstås inte gå från demokrati till vitrysk diktatur när riksdagsledamöterna tryckt på sina knappar. Men det kan vara värt att minnas att även svenska myndigheter missbrukar sin makt, och att enskilda kan komma i kläm. Och redan möjligheten för detta gör samhället litet tystare, litet lydigare. Litet mindre fritt.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, integritet, övervakning, bodströmsamhället, mathias sundin

Darkness Over Europe

2012 is a year of elections, and it has started off poorly, casting dark shadows over Europe. Ideologies sidelined, made marginal by the atrocities of the previous century, have resurfaced in the footsteps of the recession.

Am I painting too dark a picture?

In Greece, parties marching under re-designed swastikas and hammer-and-sickles won over 30% of the vote. The Radical Left and Communist Party on the one hand, and the neo-nazi Golden Dawn on the other, will all enter the Greek parliament with substantial electoral support. It is easy to understand the frustration of the common man, and the appeal of populist forces. But it is shameful to turn to hardcore communists, and nazis, no matter the circumstances.

And in France, the worrying numbers are from the first, indecisive, round. The fascist National Front captured nearly 20% of the vote, with the communist Left Front getting another 10%. And indeed, the effect on the more centrist Nicolas Sarkozy (who railed against immigrants) and next president Francois Hollande (with his sharp-left rhetorics) is easy to see.

These are worrying times. People who have cast their vote on either of these parties should be ashamed. Politicians in power, both in national governments and on the EU level, must realize that they cannot simply wash their hands.

Andra intressanta bloggar om: politik, europa, eu, grekland, frankrike, nazism, kommunism, fascism

Judehatet i Malmö

Eleverna bildade talkör utanför klassrummet: “Jävla jude! Jävla jude!”

Kvar där inne stod juden – den 65-årige läraren Henryk Grynfeld.

Så inleds Niklas Orrenius välskrivna, omskakande, och nödvändiga reportage om den antisemitism som är utbredd och hotfull i Sveriges tredje största stad, sextionsju år efter att dödslägren på andra sidan Östersjön till slut kunde stängas.

Obehaglig, men obligatorisk, läsning.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, antisemitism, malmö

Behövs kulturpolitiken?

Adam Cwejman beskriver träffsäkert problemet med att en relativt stor del av kultursektorn är beroende av pengar från staten.

Ett samhälle där opinionsbildning, kultur och kulturproduktion får offentliga pengar skapar en samhällsordning där den staten och politikerna formar samhällsordningen. Offentliga stödformer skapar beroendesituationer där den offentliga finansieringen blir en institution i sig. Hos kulturskapare befästs ett incitament att politiskt främja den ordning som gynnar dem bäst. Det är inte en slump att en överväldigande majoritet av kulturskapare och journalister röstar på något rödgrönt parti. Beroendeställningen främjar en pragmatisk konservatism. Ett konserverande av den ordning som gynnar just den egna klassen, nischen och kulturen.

Kultur blir med kulturpolitiken något som särskiljs, upphöjs. Finteater, opera och genussäkrad teater ingår. Cosplay och noisespelningar hamnar utanför.

Som väl är finns det andra saker som gör att kulturen ändå utvecklas, framför allt utanför den etablerade, bidragsberoende, kultursfären. Ny teknik och — framför allt — amatörers brinnande entusiasm gör att både cosplay och noisespelningar kan hitta publik och intresserade utövare. Och det generella välstånd vi lever i, trots finanskris och lågkonjunktur, gör att det finns utrymme för kommersiell kultur trots skatter och bidrag. Men det är inte hälsosamt att den “fina” och “viktiga” kulturen försatt sig i beroendeställning till makthavarna, och på det viset av nödvändighet är politisk på ett sätt den inte skulle behöva vara.

Detta alltså utöver det orättvisa i att taxichauffören måste jobba litet senare på kvällarna så att jag ska kunna gå på opera.

Andra intressanta bloggar om: politik, kultur, bidrag, sverige

Cowen On Paul And Paul

Tyler Cowen has written a play-by-play on the Ron Paul vs Paul Krugman debate I posted yesterday. It’s well worth reading. Mostly, Mr Cowen ends up siding with Mr Krugman, although he is unhappy about the latter’s tendency to overstate his case.

Mr Cowen’s final remark makes me giggle.

Still, given that Krugman is a Nobel Laureate in economics, and Paul a gynecologist, the score could have been more lopsided than in fact it was.

Imagine a two-round political debate with the following format. Round 1 is the standard round-table debate, where politicians debate issues picked by the hosts. Then, after a break, in Round 2 a panel of ideologically diverse economists and other experts get to challenge the politicians on their statements. It just might encourage some caution and more careful reasoning. But I suspect we may have to wait a while for something like that  …

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, ron paul, paul krugman, tyler cowen

Paul vs Paul

Ron Paul vs Paul Krugman, that is.

In the video, Congressman Ron Paul debates economist Paul Krugman, mainly on monetary policy. Worth watching, although it would have been better if Mr Paul had been calmer, allowing Dr Krugman to lay out his thinking.

While I’m not in Mr Paul’s corner, I think his strongest point — that governments and central banks lack knowledge, and that market failures do not imply that government can do better — is important, and should be given more weight.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, ron paul, paul krugman