johaneriksson.se

Förmodligen inte. Men Mattias Lundbäck konstaterar, med hjälp av siffror läckta från det tyska finansdepartementet, att det åtminstone finns skäl att fundera på det alternativet.

Och då kan vi börja jämföra. Ett fall på tio procent av BNP i Tyskland över några år, säg tre, jämförs med att Tyskland tar på sig skulder motsvarande en biljon euro. Netto tjänar Tyskland ändå 250 miljarder euro på att lämna valutaunionen.

Men det är inte en helt rättvisande jämförelse, då Tyskland i dag lånar pengar helt gratis. Om Tyskland tar på sig ytterligare en miljard i skulder via euroobligationer kommer landet förstås inte längre att vara lika kreditvärdigt. Med tre biljoner i skulder hamnar landets samlade skuldnivå på 135 procent av BNP – alltså någonstans mellan Italien och Grekland.

Inte så förvånande kanske att finansdepartementet inte vill offentliggöra den där läckta kalkylen. Den visar nämligen att Tyskland har allt att vinna på att lämna eurosamarbetet när man jämför med alternativet – att gå med på euroobligationer. Så inte undra på att 39 procent av tyskarna tycker att Tyskland bör återgå till D-marken.

Sedan är ju frågan vad som händer med övriga euro-länder, och den internationella ekonomin i stort, vilket tyskarna antagligen inte är helt likgiltiga inför.

Som jag bedömer det är de mest sannolika alternativen att euron antingen inledningsvis delas upp i två, en för länderna i norr som inte vill öka inflationen, och en för de i söder som behöver devalvera, eller att euroobligationer införs och spänningarna länder emellan ökar tills hela korthuset rasar samman i kaos. Inget av alternativen är trevliga, men det första är ändå att föredra. Och under båda kommer det, tyvärr, att bli fortsatt svåra år för greker, spanjorer och andra.

—

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, eu, euron