Demokratins gränser

Jakob Heidbrink har skrivit en välgenomtänkt text om författningsdomstolars för- och nackdelar, i vilken han till slut landar i att föredra dem trots deras brister. Läsvärt, förstås.

Ett stycke tåls särskilt att tänkas på, litet vid sidan av själva huvudfrågan.

Går det verkligen an att förbundsdagen (det tyska parlamentet) skickar 200 miljarder euro tyska skattemedel till en institution som utan ansvar gentemot tyska väljare beslutar hur pengarna skall användas? Är det verkligen författningsenligt att Tyskland ger upp sin rätt att efter eget skön gestalta sin budget?

Det handlar alltså om den europeiska räddningsfonden, som skulle ge den av tyskar ej valda, och inför tyskar ej ansvariga, EU-kommissionen rätt att omfördela tyskarnas inkomster. Denna fråga, givetvis överförd även till andra länder än Tyskland, lyfter på ett tydligt vis fram ett av grundproblemen med EU:s nuvarande konstruktion, där icke-valda politiker och tjänstemän styr över avsevärda resurser skapade av människor de inte är ansvariga inför.

Demokratiskt underskott är möjligen ett rätt välvalt begrepp för att beskriva det problemet.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, juridik, grundlagar

2 thoughts on “Demokratins gränser”

  1. Kul att du tyckte om mitt blogginlägg, men jag vill bara försiktigt påpeka att – i lotsats till det du skriver och det som många svenskar tror – varendaste politiker inom EU är demokratiskt legitimerad, antingen direkt, som i parlamentarikernas fall (och att folk inte går och röstar i valen till EU-parlamentet är rimligen folkets, inte parlamentets, problem), eller indirekt, genom de valda medlemstaters regeringarnas röst (som i kommissionens fall). Det kan också påpekas att EU-byråkratin till antalet tjänstemän är mindre av Storbritanniens, men förvaltar angelägenheter som angår sju och en halv gånger gånger så många människor (450 miljoner inom EU mot 60 miljoner i Storbritannien).

    Det finns inget “demokratiskt underskott” i EU. Det som finns är nationella politiker som fattar obekväma beslut på EU-nivå och som sedan, när besluten skall implementeras hemmavis, skyller på att EU har bestämt, när våra valda politik själva suttit vid bordet då besluten fattades. Att enskilda länder emellanåt kan bli överkörda, hör dels till demokratin (minoriteten har aty böja sig för majoritetens åsikt) och följer dels av regler som de av oss valda politikerna själva varit med om att utforma.

    EU är ett i grunden förnuftigt projekt som illa förvaltas av poltiker som insett att de flesta väljare inte förstår hur EU funkar som som därför använd EU som syndabock för sina egna tillkortakommanden. Kritiken mot EU:s politik måste adresseras till de nationella politikerna, ingen annan.

  2. Jag håller delvis med dig. Faktamässigt har jag givetvis inget att invända. Däremot vill jag mena att det demokratiska underskottet består i att EU-nivån (i dagsläget) inte är en nivå som medborgarna identifierar sig med, eller uppfattar som central i den demokratiska maktutövningen, och som därför inte heller bevakas som en naturlig del i politiken. Givet den bilden saknar kommissionen demokratisk legitimitet, och maktutövningen sker utan det nödvändiga ansvarstagandet.

    Jag håller med om att nationella politiker bär en stor del av ansvaret, men samtidigt kan jag tycka att EU-projektet utvecklats i en oförnuftig riktning givet de förutsättningar som råder, under vilka det inte är helt oväntat att nationella politiker väljer att dra fördel av att kunna gömma sig bakom en mer anonym makt.

Comments are closed.