U.S. Political Test

Since I take an unreasonable delight from political tests, I couldn’t resist this one created by PBS for the U.S. election.

I end up getting an “Average Republican” rating, although I score “Very conservative” on economic issues and “Very liberal” on social issues. No surprise there, although I don’t necessarily agree that it adds up to being an average Republican.

The main problem with the test is that it has too few questions (which means that each question has an undue influence on the result), and that it doesn’t let you signal whether you care about an issue or not. Also, I would still to see questions along the radical-conservative axis — that is, questions about the pace and style of reform, rather than the reform’s contents — but I have yet to discover a test that incorporates this.

On the other hand, the test does perhaps illustrate that the two parties leave a lot of people wanting, by having a narrower span of views than they used to.

HT: Mattias
Andra intressanta bloggar om: politik, politiktest, usa

Brandkvinnor

När huset står i lågor, och människor är fast, krävs det att modiga människor som klarar av att bära ut de utslagna kan ge sig in bland lågorna. Det står dock inte i fokus när den utbildningsansvariga på Räddningsverket reflekterar över antagningskraven för brandmän.

– Ett test där man 35 gånger ska lyfta en skivstång som väger 30 kilo är framtaget för en man och inte för en kvinna, säger Stefan Lundqvist, utbildningsansvarig på Räddningsverket.

Enligt honom ska den som söker sig till Räddningstjänsten inte behöva prestera på elitidrottsnivå för att bli anställd som brandman.

Artikeln fortsätter med hög floskeldensitet, och Lundqvist visar att han minsann har koll på vad som går hem i politiska kretsar.

Det är givetvis inte fel att vara uppmärksam på om invanda tankebanor leder till att man ställer upp irrelevanta krav, som är diskriminerande. Att vara medveten om risken är att göra sig en tjänst som arbetsgivare. Nyckelordet är dock irrelevanta.

Jag gissar att förmågan att lyfta människor som inte själva klarar att ta sig ut ur en brinnande byggnad är ett rätt rimligt krav.

HT: Johan
Andra intressanta bloggar om: politik, pk, sverige, feminism

Håll koll på slöseriet

För den som vill hålla ett öga på slöseriet med gemensamma medel rekommenderas Slöseriombudsmannen, där Martin Borgs sätter ficklampan på svårmotiverade utgifter. Bland annat lyfter han fram en granskning i SvD som beskriver hur det kritiserade Tillväxtverket spenderat hundratals miljoner på projekt, utan att ha en aning om ifall de givit någon effekt eller ej.

Men SvD kan idag berätta att varken regeringen eller Tillväxtverket vet vilka effekter pengarna har haft – trots att satsningen nu pågått i fem år och förlängts till 2014. Sammanlagt slussar regeringen 375 miljoner kronor via Tillväxtverket mellan 2007 och 2014 – utan att veta om miljonerna bidrar till att öka kvinnors företagande.

Redan i maj 2011 uppmärksammades regeringen på att det var omöjligt att utvärdera effekterna av satsningarna. Larmet kom från Tillväxtanalys, en annan statlig myndighet under Näringsdepartementet. I en rapport konstateras att dokumentationen kring stödinsatserna är så bristfällig att det inte går att veta vem som deltagit i de projekt som fått pengar.

Man kan förstås ifrågasätta om projektet varit värt pengarna även om det levt upp till alla förhoppningar, men att inte ens ta reda på det är djupt oansvarigt. Det är svårt att i förväg förutse vilka effekter reformer kommer att få i det myller som ett modernt samhälle utgör — i själva verket till sådan grad att svårigheten i sig är ett skäl att begränsa det offentligas roll — och just därför är det viktigt att man i efterhand försöka ta reda på om politiken fått önskad effekt.

Makthavare och tjänstemän kommer alltid att vara frestade att slarva med utvärderingen. SvD ska därför berömmas för att de gjort sitt jobb.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, slöseri, tillväxtverket, journalistik

Farväl Johnny

Jag träffade Johnny Munkhammar endast vid ett fåtal tillfällen, och blev alltid inspirerad av hans energi, optimism, skarpa intellekt och tilltro till den fria människans förmåga. Johnny kämpade mot cancern under flera år, och vägrade låta den styra hans liv, men imorse blev den för mycket.

Jag kände honom inte så väl, men jag saknar honom, och tänker på hans familj. Fredrik Segerfeldt har skrivit några fina rader.

Farväl Johnny.

Andra intressanta bloggar om: johnny munkhammar

Romney-Ryan

Igår meddelade Mitt Romney att hans kandidat till vicepresident blir Paul Ryan, representant från Wisconsin. I politiska kretsar är Ryan mest känd för sina ekonomiska förslag, med inriktning på privatiseringar av pensionssystemet (ej olikt det svenska), och nedskärningar i Medicaid och Medicare. Bland väljarkåren i allmänhet är han däremot rätt okänd, vilket ger både Romney- och Obamakampanjen möjligheter att måla upp en för egen del fördelaktig bild.

Jag tycker att Paul Ryan är ett intressant val. I bästa fall kan det leda till att den hittils substanslösa kampanjen kan få en injektion av sakpolitik — Ryan har visat sig vara mer inriktad på policy än politics — även om det är enkelt att föreställa sig demokratiska reklamfilmer där hus och välfärd tas ifrån pensionärer som slitit för landet.

Valet signalerar att Romney vill dubblera fokuset på ekonomin, och visa att han står för genomtänkta alternativ kontrasterat mot Obamas oförmåga att hantera både lågkonjunkturen och budgetunderskottet. Vi får se om det fungerar, eftersom konkreta planer är enklare att kritisera än generellt hållna floskler. Möjligen håller även Socialdemokraterna här hemma ett öga på resultatet.

Valet av Ryan beskrivs här och där som ett försök att få med sig de konservativa kärnväljarna, men jag tror inte att det stämmer. Istället tror jag att Romney ytterligare vill signalera kompetens för de många mittenväljare som är oroliga över vart ekonomin är på väg, och som vill se seriösa försök att hantera framtida utmaningar.

Totalt sett tror jag inte att Paul Ryan kommer att sänka Romney, vilket är det viktigaste när det gäller vicepresidenten. Dock har Obama fortfarande övertaget.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, republikanerna, romney, ryan

Skärgårdsfylleri

Om det nu tillhändelsevis finns någon som tycker att den nya sjöfyllerilagen är vettig kan det vara nyttigt att ta till sig denna skärgårdsbos tankar om dess orimlighet.

Några av våra bästa vänner bor på en liten ö på ‘skrikavstånd’, d v s ca 450 m. Sveriges folk må tycka att vi är förtappade, sinnessjuka och kriminella individer som inte har i skärgården att göra, men vi brukar faktiskt då och då hela familjen slinka över till grannen, grilla och t o m (känsliga läsare ombeds sluta läsa nu) dela på en flaska vin eller två.

Så. Nu var det i alla fall sagt.

När vi ‘slinker över till grannen’ kan vi förstås inte promenera, eftersom det råkar finnas djupt och kallt vatten mellan oss och våra bästa vänner. Att simma med en två- och en femåring känns inte aktuellt.

I vår familj har vi tre gamla båtar från 60(?)-80 talen av lite olika konfiguration att välja mellan. Ingen av dem är något lyxigt fartvidunder någon rimligen kan vara avundsjuk på. En är en ren gammal bruks-plastbåt från stenåldern. De har dock en sak gemensamt; de kan alla gå över femton knop under ideala förhållanden. Den minsta går för all del att ro om man skall just till närmsta grannen, om jag nu får? Den är ju fortfarande en båt som kan gå 15 knop.

De där 450 metrarna har vi dock alltid brukat puttra i gångfart, eftersom det är säkrast för alla. Och naturligtvis har vi alltid haft flytväst på dessa ‘vansinnes-fyllefärder’ som de väl numera klassas som, om någon nu redan har bestämt sig för att jag är en risksökande idiot som gillar att försätta min familj i livsfarliga situationer.

Det alternativ som står till buds, och som liknar ‘att ta cykeln’ på land är våra kajaker. Vi äger både enmans- och tvåmans sådana. Det känns dock inte heller som det mest slående exemplet på sjövett att sätta tvååringen i dubbelkajaken, ta en ficklampa i munnen och paddla över. Särskilt inte om det blåser, går vågor och man druckit några glas vin. Cykla till grannen kan man göra även om det blåser frisk vind – men paddla kajak med små barn i?

Då är alternativet för oss med omdöme att stanna hemma, eller att avstå från vinet. Och – även om det kan vara svårt att förstå att det kan finnas så vidriga människor som jag så tycker jag vinet är en viktig del i umgänget när man slinker över till grannen för att umgås.

Läs hela, och försök sedan hålla fast vid att det är rimligt att förbjuda människor från att ta båten över till grannen när de har 0,2 promille alkohol i blodet, och alltså inte direkt är dyngraka.

Själv är jag landkrabba med ytterst begränsade erfarenheter av både båtliv och skärgården. Och just därför bör jag avhålla mig från att styra och ställa över sådant jag varken berörs av eller har djupare insikter i.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, skärgården, alkohol, glädjedödarna

Free New Chapter Of The Undercover Economist

When I read Tim Harford’s The Undercover Economist in 2008 I found it to be one of the better attempts at a popularized introduction to economics. The second edition was published recently, and I thought my readers might be interested in the new chapter on the financial crisis, which the author has generously made available for free. You can get it here (pdf).

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, böcker

Change We Can Believe In

In effect, while investments were once one of the largest parts of our budget, today they are one of the smallest. In fact, public investments represented a full one-third of the budget in the 1960s. Today they have dwindled to less than 15% as a result of more and more federal dollars going to entitlements. And as the budget caps set forth in the Budget Control Act take effect, investment spending will fall below the rate of inflation, plummeting to 5% of our budget by 2040. This fiscal path translates to a less-skilled workforce, lower rates of job creation, and an infrastructure unfit for a 21st century economy—hardly the Great Society LBJ envisioned.

There is much more in the interesting report titled Collision Course: Why Democrats Must Back Entitlement Reform.

Tax rates will have to come up, but they are unlikely to cover for the ever growing cost of American entitlements, and indeed the tax hike needed to support spending levels would be harmful to the economy. Thus, entitlement reform must cut costs, or the Fed will have to start printing money while schools and basic research will suffer from lower quality.

Arnold Kling and Alex Tabarrok both share their thoughts.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, usa

Hur står det till med sportjournalistiken?

Johan Westerholm delar ut en rejäl känga efter Sara Algotssons starka insats i fälttävlan.

Självaste Prins Carl-Philip uttalar sig tydligen, iklädd OS-truppens Ullaredskollektion, i en artikel om dramat. Jag klickar lite nyfiket på länken och kan då läsa mig till följande:

”Jag missade först att hon rev, det kanske du också gjorde. Jag var väldigt nervös här på läktaren”.

Oj. Jag kan se hur journalisten riktigt står och darrar av upphetsning av detta uttalande och samtidigt heltäckande analys. En chans att nå löpet, varje journalists mål i det vardagliga arbetet. Att nå “Löpet” innebär goda förutsättningar till löneökning och befordran från det träsk som sportjournalistiken utgör. Aftonbladets reporter har verkligen jobbat sig till detta banbrytande uttalande. En analys av självaste prinsen som verkligen ger en heltäckande bild av komplexiteten i fälttävlan och vilken prestation som Algotsson genomfört.

Ingen stor fråga, förstås, men både detta och kommentatorernas oförmåga att förklara vad som sker i sporter som sällan visas upp irriterar mig. När jag ser sport på tv vill jag lära mig något om taktik, detaljer i utförandet, och övergripande strategier — i annat fall behövs ju inte kommentatorerna. Istället väljer SVT (i OS-fallet) att lägga stora mängder energi på att sälja in sina egna reportrar.

Det ska sägas att det finns goda undantag, däribland cyklisten Magnus Bäckstedt och boxaren Santiago Nieva.

Andra intressanta bloggar om: sverige, journalistik, sport, os

Fortsatt kamp mot glädjedödarna

Mattias Svensson fortsätter kampen mot frihetsinskränkande förbud, och har tillsammans med riksdagsledamoten Maria Abrahamsson skrivit en bra debattartikel.

Lagstiftarna bör avhålla sig från att stifta lagar baserade på moraliserande föreställningar om hur medborgarna från tid till annan bör äta, dricka, motionera eller vad det nu kan handla om. I linje med det bör statens ansvar för den enskildes handlingar inte sträcka sig hur långt som helst. Det finns fortfarande människor som nu på sommaren vill ta en cigarett efter ett bad på stranden, ge sina eventuellt överviktiga barn en extra glass i värmen eller ta ett par pilsner när de för sin fritidsbåt i ett stilla vatten. Låt dem göra det utan statliga pekpinnar!

Ytterst handlar det om en grundläggande respekt för människors värdighet och förmåga.

Därtill är det givetvis ingen slump att förbuden riktas mot grupper med låg status i samhället, vilket jag skrivit om tidigare. Men dessa människor förtjänar, liksom alla andra, den grundläggande respekt som innebär att de får leva sina liv som de finner gott.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, folkhälsa, förmynderi, glädjedödarna