Ger friskolor bättre resultat?

I en IFAU-rapport försöker Anders Böhlmark och Mikael Lindahl utröna vilka effekter friskolornas inträde fått på kunskapsnivån i grundskolan. I pressmeddelandet sammanfattas resultatet på följande vis:

Rapportförfattarna finner att en högre andel elever i friskolor förbättrar resultaten på elevers nationella prov och betyg i grundskolans årskurs 9. Om andelen elever ökar med 10 procentenheter i en kommun så ökar elevernas kunskaper med 3–4 procent i grundskolan. Effekten kvarstår när eleverna når gymnasiet. Andelen elever som läser vidare på universitetet ökar med 2 procentenheter till följd av fler friskolor i grundskolan och antalet utbildningsår vid 24 års ålder ökar med nästan en månad i genomsnitt.

Enligt rapporten åtnjuts dessa fördelar även av elever i kommunala skolor, i kommuner där friskolor är vanliga.

Jonas Vlachos har förtjänstfullt kommenterat rapporten, och konstaterar att författarnas tillvägagångssätt gör det svårt att bestämt säga att de fördelar som beskrivs är resultatet av fler friskolor, snarare än av någon annan, okänd, faktor.

Den skeptiske kan alltså undra om det inte är att något annat än just friskoleexpansionen som kan driva resultaten. Farhåga förstärks av att jämföra de skattade effekterna av friskoleexpansionen i grundskolan på elevernas gymnasiebetyg med resultaten i en tidigare version av uppsatsen. I den gamla versionen undersöks expansionen fram till 2003 och författarna finner då ett statistiskt osignifikant estimat på 2,7 (Tabell 4). I den nya versionen undersöks perioden fram till 2006 för detta utfall och (det signifikanta) estimatet ligger då på 13,7 (fotnot 27). Författarnas förklaring till skillnaden är att det tar tid för konkurrensen att få fullt genomslag. Detta är möjligt men samtidigt är det en dramatisk förändring av konkurrensens konsekvenser på bara tre år.

Nästa problem är att endast resultaten i engelska och matematik analyseras vilket beror på att det bara är i dessa ämnen som författarna anser sig ha tillgång till jämförbara data. Gott så, men det är också problematiskt eftersom skolans uppdrag är bredare än dessa både ämnen och det finns en oro att andra mål kan åsidosättas på bekostnad av undervisning i ämnen med nationella prov. Ett annat problem är att resultatutvecklingen i matte och engelska ser väldigt olika ut och kan drivas av olika faktorer (se nedan utvecklingen av betyg och resultat på nationella prov).

Läs gärna hela texten.

Jag skulle även vilja se försök att uppskatta elevernas välmående. Om eleverna mår bättre i kommuner där deras föräldrar kan hitta skolor som passar dem är det värdefullt i sig, även om effekten på elevernas kunskaper är obefintlig.

Därtill vore det intressant om man kunde utröna i vilken utsträckning kunskapshöjande innovationer i enskilda friskolor sprids till skolväsendet som helhet.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, utbildning, friskolor

Otrygga människor

Det har varit ett par jobbiga veckor för Sverigedemokraterna. Eller hade varit, om deras väljarstöd haft samma grund som Miljöpartiets. Så är det nu inte, och varken järnrör eller huliganbeteende och främlingsfientliga skällsord har fått väljarna att lämna vad som nu är Sveriges tredje eller fjärde största parti. Till skillnad från alla som ägnat den senaste tiden åt att signalera att de tillhör de upplysta genom idogt twittrande med hashtag #sdgate, har Paulina Neuding skrivit en genomtänkt text om de otrygga och utsatta människor som lägger sin röst på sd, trots att de inte delar partiets fientliga inställning till utlänningar.

Janne Josefssons Uppdrag granskning från Malmö i våras gav en skrämmande illustration av hur drivkrafterna kan se ut. Under en intervju med kommunalrådet Ilmar Reepalu i Seved blev SVT genast angripna av några unga män som menade att detta var deras område. I Almgården vid Rosengård mötte Janne Josefsson en kvinna och hennes dotter – som berättade att de röstar på SD som ett sätt att freda sig mot den sortens otrygghet som just mött Josefsson i Seved.

Det är hög tid för de sansade partierna att ta dessa människors upplevelser och problem på allvar, både på riksnivå och lokalt. Hur man löser dem är en svår och mångfacetterad fråga, att man erkänner dem och lyssnar en förutsättning.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, sverigedemokraterna

Till varje pris, Mathias Sundin

I Mathias Sundins politiska thriller Till varje pris får vi följa den svenskättade senatorn Mark Eriksson genom den långa, tuffa, och inte sällan smutsiga, kamp som ett amerikansk primärval innebär. Sundin ger oss en bild inifrån presidentvalkampanjen, huvudsakligen inriktad på det taktiska och personliga, snarare än det politiska.

Boken är läsvärd av två skäl. Först och främst är Sundins förståelse för hur amerikansk valkampanj fungerar svårslagen, vilket gjort hans blogg i ämnet den kanske mest läsvärda på svenska. Det ger romanen en bra grund att stå på, och det är intressant att följa hur kampanjen resonerar kring utspel, pengainsamling, reklamfilmer och hur man hanterar sina motståndare. Det andra skälet är att det helt enkelt är en spännande och medryckande thriller, med en väl uttänkt intrig.

Stilistiskt finns det litet att anmärka på. Språket är dugligt och rappt, i Lee Childs anda, men saknar något av den precision som stilen kräver för att bli njutbar. Därtill har det smugit sig in en del anglicismer, där det är uppenbart att författaren haft en amerikansk replik i åtanke. Funktionellt är kanske en rättvis beskrivning, och språket kommer inte i vägen för läsningen.

Läsning rekommenderas till både den som gillar att nörda ned sig i amerikansk politik — och valet har väl avslöjat att vi är fler än man kan tro — och den som är sugen på en spännande thriller i maktens korridorer.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, böcker, mathias sundin

Obama eller Romney

Imorgon har vi till slut kommit fram till dagen för det amerikanska presidentvalet, efter en på det stora hela inte särskilt inspirerande kampanj. Eftersom bloggen har kommenterat debatter och andra händelser med viss regelbundenhet kan det kanske vara på sin plats att sammanfatta läget.

Till att börja med: vem kommer att vinna? I opinionsundersökningarna har Obama haft ett stadigt försprång när man tittar på delstatsnivå, medan Romney varit något starkare i de nationella mätningarna – något som förvirrat somliga. På marknaderna har Obama ständigt varit favorit, och jag har oftast uppskattat läget som 60-40 till fördel för Obama. Trots en stark första debattinsats, och några alltför negativa utspel från den sittande presidenten, ser jag inga skäl att revidera det — snarast ser läget något bättre ut för Obama jämfört med för en vecka sedan. Jag tror alltså att det blir fyra år till.

En intressantare, och ur min synvinkel svårare, fråga är vem som är att föredra. Liksom många andra känner jag ingen entusiasm för någon av kandidaterna. Att Obamas instinkt är att reglera och styra från toppen, med svag förståelse och tillit till hur marknader fungerar, tyckte jag framkom redan innan han blev vald 2008. (Nej, det innebär givetvis inte att han är socialist.) Däremot har han överraskat negativt med att trappa upp deporteringar av illegala invandrare (snarare än att lägga energin på att söka en långsiktig, och liberal, lösning), och genom att prioritera kriget mot de lätta drogerna trots utfästelser om motsatsen. Framför allt det senare fyller inte bara amerikanska fängelser med människor som blott gjort det presidenten själv gjorde i sin ungdom, utan orsakar dessutom kaos söder om gränsen. Tyvärr krävs det en rejäl dos optimism för att anta att Romney skulle vara en förbättring.

Utrikespolitiskt kan jag inte uppfatta några betydande skillnader. Romney har visserligen uttryckt sig klumpigt vid ett par tillfällen, men det gjorde även Obama innan han blev vald. Från min synvinkel verkar ingen av dem särskilt fokuserade på omvärlden, vilket innebär att man kan vänta sig mer av samma.

Vi vet vad vi har, men vad skulle vi få med den flippfloppande pragmatikern Mitt Romney? Jag tror att det ligger en hel del i Ezra Kleins läsvärda analys, där han menar att Romney i grunden är en pragmatisk manager, som studerar vad som går att göra givet omständigheterna, och sedan försöker göra det. Anpasslig, och tämligen ovillig att själv söka påverka omständigheterna.

Förutsatt att Demokraterna behåller majoriteten i senaten – vilket jag tror att de gör, om än med liten marginal – kan kanske Romney vara det bättre alternativet för att åtminstone börja hantera de svåra långsiktiga frågorna om budgetunderskott och program som medicare och medicaid. Med Republikansk majoritet i både senaten och representantshuset lär det bli sämre beställt med det långsiktiga. Obamas oförmåga att samarbeta med sina motståndare har visat sig vara begränsad, och jag tror inte att han kommer att lyckas bättre i en andra vända, trots att han inte behöver oroa sig för sitt eget omval.

Jag skulle alltså föredra Romney, under förutsättning att Demokraterna behåller senaten. USA behöver politisk försoning. Åsiktsskillnader är inget problem, utan tvärtom demokratins livsluft, men oförmågan att förstå den andres ståndpunkt, och endast se ondskefulla motiv hos motståndaren, är inte hälsosam, och omöjliggör avgörande reformer. Det är långt ifrån säkert att Romney kan göra något åt det – kanske till och med osannolikt – men det kan vara värt en chansning. Särskilt lockande är han dock inte.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, valet 2012, obama, romney

Dela med sig av företag

Så här i bloggtorkan kan jag inte undgå att guida er till denna förbluffande debattartikel i Svenska Dagbladet, skriven av representanter för LO och SEKO, med titeln “Vill Borg göra Sverige till ett skatteparadis?”.

Man kan fråga sig vad regeringen avser att lösa för problem med en sänkning av bolagsskatten.

Vi uppfattar regeringens förslag som illojalt gentemot övriga industriländer som många gånger brottas med värre ekonomiska problem än Sverige. I ett Europa som faller samman tar regeringen Reinfeldt ett första steg för att positionera Sverige som ett skatteparadis för bolag. Länder som behöver skatteintäkter utsätts nu för Reinfeldts och Borgs osunda konkurrens.

Argumenterar verkligen debattörerna för att Sverige bör hålla skattetrycket uppe så att företag hellre flyttar till Spanien och Grekland?

HT: Den hälsosamme ekonomisten
Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, skatter, sverige, solidaritet

Andra ronden: Biden vs Ryan

Inför gårdagens vicepresidentdebatt var många — inklusive jag själv — nyfikna på vilken sorts tillställning vi skulle få. Den emotionelle Joe Biden, med en förmåga att av och till slinta med tungan, mot den mer nördige Paul Ryan. Den erfarne mot nykomlingen.

Dessutom var utgångsläget rätt olika, vilket märktes på insatserna. Efter Mitt Romneys tydliga vinst i den första debatten behövde Biden entusiasmera de egna, vända trenden, och ge kampanjen ny energi. För Ryan, å andra sidan, gällde det främst att ta sig igenom debatten utan misstag, och samtidigt visa upp sin goda sida för de amerikanska väljarna.

Jag tycker att båda lyckades rätt väl med sina uppdrag. Joe Biden var aggresiv, någorlunda detaljerad i sina svar, och gjorde en del lyckade försök att klämma åt sin motståndare. (Lyckade, åtminstone om man i förväg sympatiserade med Demokraterna.) Dock lär hans ständiga hånflin när Ryan talade inte gå hem hos de väljare som ännu inte bestämt sig, och han framstod stundtals som arrogant. Ryan, å sin sida, behöll lugnet och hanterade situationen väl utan att briljera, men också utan att göra några större misstag.

För egen del föredrar jag Paul Ryans insats, men det är nog mer en fråga om personlighet än något annat.

Dessa VP-debatter har oftast liten betydelse för valutgången, och givet hur den föll ut tror jag att det blir så även denna gång. Obama har fortfarande övertaget, men har inte råd med ytterligare svaga insatser i de två återstående debatterna.

Ni kan själva se debatten här nedan.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, debatt, joe biden, paul ryan

Mo Yan

Tidigare idag tillkännagavs att den kinesiske författaren Mo Yan är årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Folk kommer oundvikligen ondgöra sig över att just deras favorit ej vann, samt att de — i likhet med mig — inte är bekanta med Mo Yan. Jag sällar mig inte till deras kör — därtill är jag för okunnig.

Istället vill jag passa på att rekommendera läsning av hans svenska översättares blogg, som ni finner här.

Så här beskriver hon exempelvis det till svenska senast översatta verket:

Just hemkommen från Shanghai, där jag bland annat träffade Mo Yan, hänger jag mig nu åt ohämmad reklam för min senaste översättning, Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv. Färsk från pressarna finns den att införskaffa från bokförlaget Tranan. Vad den handlar om? Jo:

Ximen Nao är död. Den rike godsägaren i Gaomi härad sköts ihjäl av upproriska bönder och befinner sig nu i dödsriket där underjordens härskare, kung Yama, ska bestämma över hans framtida öde. Men Ximen Nao är så övertygad om sin egen oskuld och så envis i sin vägran att bekänna några brott att kung Yama till sist ger med sig och låter honom återvända till livet.

Det går förstås inte riktigt som Ximen Nao förväntar sig. Istället för att få tillbaka sitt gamla liv återföds hans som åsna och under de kommande femtio åren ska han få uppleva Kina efter revolutionen i skepnad av både åsna, tjur, gris, hund och apa innan han till sist blir människa igen. Hela tiden i samma familj, hos den strävsamme fribonden Lan Lian som vägrar att inordna sig i kollektivet och därför blir något av en levande legend på den kinesiska landsbygden.

Som ni eventuellt märkt har det varit snålt med inlägg häromkring på sistone. Det beror mest på en rejäl höstförkylning som hållit mig på sofflocket. Bättring utlovas!

Andra intressanta bloggar om: litteratur, nobelpris, mo yan

Dagens siffra

Mattias Lundbäck:

Inkomsterna från företagsskatter i Spanien har minskat från 44,8 miljarder euro (2007) till 17,8 miljarder euro (2011).

Det är enkelt att inse att de åtstramningar som krävs för att på kort sikt uppnå balans i budgeten skulle vara drakoniska, och ytterst påfrestande för sammanhållningen i samhället. Lägg på det den 50-procentiga ungdomsarbetslösheten.

Som Arnold Kling brukade avsluta blogginlägg med dystert innehåll: Have a nice day!

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, ekonomi, spanien

Malmös antisemiter

Gårdagen var en mörk dag. Judiska församlingen i Malmö attackerades med gatsten och knallskott, som ännu ett led i de trakasserier som judar i staden ständigt får utstå.

Niklas Orrenius text i Expressen är nödvändig läsning om ett problem som inte får ignoreras, och måste hanteras — både med viktiga symboliska markeringar, och av rättsväsendet.

Givet dessa händelser finner jag det anmärkningsvärt att Sydsvenskan toppar hemsidan med en artikel om fotbollsföräldrar, och Dagens Nyheter med en om den senaste opinionsundersökningen.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, antisemitism, malmö, journalistik, rasism

Tintin muntrar upp

Det tog inte särskilt lång tid för stormen kring Behrang Miris dåraktiga utspel om att börja rensa ut Tintin och andra böcker på politiska grunder att både blåsa upp och blåsa förbi. Miri ändrade sig snabbt, och den tjattrande klassen har vänt blicken åt annat håll.

Så här i efterhand kan man konstatera ett par saker.

– Det är anmärkningsvärt att en person med en sådan nervös, och möjligen auktoritär, inställning till kultur och till vad människor är kapabla att hantera ges rollen konstnärlig ledare på Kulturhuset.

– Reaktionen på utspelet var närmast enhälligt negativ, och upprördheten rätt stor.

Och det sistnämnda är trots allt ett skäl till munterhet. Motståndet mot censuriver och överdriven rädsla tycks vara kompakt, och svenska barn och äldre får även i fortsättningen läsa Tintin och andra berättelser skrivna i en tid med värderingar som vi idag finner motbjudande.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, tintin, censur