Andra ronden: Biden vs Ryan

Inför gårdagens vicepresidentdebatt var många — inklusive jag själv — nyfikna på vilken sorts tillställning vi skulle få. Den emotionelle Joe Biden, med en förmåga att av och till slinta med tungan, mot den mer nördige Paul Ryan. Den erfarne mot nykomlingen.

Dessutom var utgångsläget rätt olika, vilket märktes på insatserna. Efter Mitt Romneys tydliga vinst i den första debatten behövde Biden entusiasmera de egna, vända trenden, och ge kampanjen ny energi. För Ryan, å andra sidan, gällde det främst att ta sig igenom debatten utan misstag, och samtidigt visa upp sin goda sida för de amerikanska väljarna.

Jag tycker att båda lyckades rätt väl med sina uppdrag. Joe Biden var aggresiv, någorlunda detaljerad i sina svar, och gjorde en del lyckade försök att klämma åt sin motståndare. (Lyckade, åtminstone om man i förväg sympatiserade med Demokraterna.) Dock lär hans ständiga hånflin när Ryan talade inte gå hem hos de väljare som ännu inte bestämt sig, och han framstod stundtals som arrogant. Ryan, å sin sida, behöll lugnet och hanterade situationen väl utan att briljera, men också utan att göra några större misstag.

För egen del föredrar jag Paul Ryans insats, men det är nog mer en fråga om personlighet än något annat.

Dessa VP-debatter har oftast liten betydelse för valutgången, och givet hur den föll ut tror jag att det blir så även denna gång. Obama har fortfarande övertaget, men har inte råd med ytterligare svaga insatser i de två återstående debatterna.

Ni kan själva se debatten här nedan.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, debatt, joe biden, paul ryan

Mo Yan

Tidigare idag tillkännagavs att den kinesiske författaren Mo Yan är årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Folk kommer oundvikligen ondgöra sig över att just deras favorit ej vann, samt att de — i likhet med mig — inte är bekanta med Mo Yan. Jag sällar mig inte till deras kör — därtill är jag för okunnig.

Istället vill jag passa på att rekommendera läsning av hans svenska översättares blogg, som ni finner här.

Så här beskriver hon exempelvis det till svenska senast översatta verket:

Just hemkommen från Shanghai, där jag bland annat träffade Mo Yan, hänger jag mig nu åt ohämmad reklam för min senaste översättning, Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv. Färsk från pressarna finns den att införskaffa från bokförlaget Tranan. Vad den handlar om? Jo:

Ximen Nao är död. Den rike godsägaren i Gaomi härad sköts ihjäl av upproriska bönder och befinner sig nu i dödsriket där underjordens härskare, kung Yama, ska bestämma över hans framtida öde. Men Ximen Nao är så övertygad om sin egen oskuld och så envis i sin vägran att bekänna några brott att kung Yama till sist ger med sig och låter honom återvända till livet.

Det går förstås inte riktigt som Ximen Nao förväntar sig. Istället för att få tillbaka sitt gamla liv återföds hans som åsna och under de kommande femtio åren ska han få uppleva Kina efter revolutionen i skepnad av både åsna, tjur, gris, hund och apa innan han till sist blir människa igen. Hela tiden i samma familj, hos den strävsamme fribonden Lan Lian som vägrar att inordna sig i kollektivet och därför blir något av en levande legend på den kinesiska landsbygden.

Som ni eventuellt märkt har det varit snålt med inlägg häromkring på sistone. Det beror mest på en rejäl höstförkylning som hållit mig på sofflocket. Bättring utlovas!

Andra intressanta bloggar om: litteratur, nobelpris, mo yan

Dagens siffra

Mattias Lundbäck:

Inkomsterna från företagsskatter i Spanien har minskat från 44,8 miljarder euro (2007) till 17,8 miljarder euro (2011).

Det är enkelt att inse att de åtstramningar som krävs för att på kort sikt uppnå balans i budgeten skulle vara drakoniska, och ytterst påfrestande för sammanhållningen i samhället. Lägg på det den 50-procentiga ungdomsarbetslösheten.

Som Arnold Kling brukade avsluta blogginlägg med dystert innehåll: Have a nice day!

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, ekonomi, spanien

Malmös antisemiter

Gårdagen var en mörk dag. Judiska församlingen i Malmö attackerades med gatsten och knallskott, som ännu ett led i de trakasserier som judar i staden ständigt får utstå.

Niklas Orrenius text i Expressen är nödvändig läsning om ett problem som inte får ignoreras, och måste hanteras — både med viktiga symboliska markeringar, och av rättsväsendet.

Givet dessa händelser finner jag det anmärkningsvärt att Sydsvenskan toppar hemsidan med en artikel om fotbollsföräldrar, och Dagens Nyheter med en om den senaste opinionsundersökningen.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, antisemitism, malmö, journalistik, rasism

Tintin muntrar upp

Det tog inte särskilt lång tid för stormen kring Behrang Miris dåraktiga utspel om att börja rensa ut Tintin och andra böcker på politiska grunder att både blåsa upp och blåsa förbi. Miri ändrade sig snabbt, och den tjattrande klassen har vänt blicken åt annat håll.

Så här i efterhand kan man konstatera ett par saker.

– Det är anmärkningsvärt att en person med en sådan nervös, och möjligen auktoritär, inställning till kultur och till vad människor är kapabla att hantera ges rollen konstnärlig ledare på Kulturhuset.

– Reaktionen på utspelet var närmast enhälligt negativ, och upprördheten rätt stor.

Och det sistnämnda är trots allt ett skäl till munterhet. Motståndet mot censuriver och överdriven rädsla tycks vara kompakt, och svenska barn och äldre får även i fortsättningen läsa Tintin och andra berättelser skrivna i en tid med värderingar som vi idag finner motbjudande.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, tintin, censur

Litar Alliansen på marknaden?

Nyligen presenterade Socialdemokraterna sitt alternativ till höstbudgeten. De kallar den sin affärsplan vilket är något löjeväckande, och onekligen flyttar debatten från djup till yta. Innehållsmässigt finns fokus på näringslivet, med det traditionella socialdemokratiska synsättet där industripolitik och satsningar tros ligga bakom svenska framgångar. Boris Benulic skriver väl om knepigheterna med toppstyrning.

I de fyras gängs affärsplan handlar åtminstoen tre av punkterna om sådant de med största säkerhet inte vet någonting om; och formuleringen om hur ”innovationen ska sättas i centrum” är en kombination av storhetsvansinne och bristande verklighetsförankring. Smaka på den här formuleringen:
” Det svenska innovationsarbetet ska koordineras på högsta politiska nivå och kommer, om vi vinner valet, att ledas av statsministern.”

Om statsministern nu är så jävla bra på innovationer så ska han väl starta företag inte vara statsminister.

Men det är trots allt den socialdemokratiska vägen, och det är bättre med dessa ambitioner än ilskna krav på vinstförbud och förstatligande av företag.

Det ledsamma är att det inte står så mycket bättre till i Alliansen. Regeringen, och särskilt Centerpartiet, pratar om företagande, men nästan alltid slutar det med att man stoltserar med statliga satsningar på innovation, specifika näringar, eller odefinierade stöd till småföretagare. Men det är ju inte det marknadsekonomi handlar om. En verkligt borgerlig regering, som både förstod och hade tilltro till marknadens mekanismer, skulle istället fokusera på att minska och förenkla regler, sänka skatter, och öppna marknader. Inte lika tilltalande för pr-folket möjligen, men betydligt mer värdefullt för ambitiösa medborgare, och i förlängningen för svenskt företagande.

Har Alliansen — och Annie Lööf — verkligen tilltro till marknaden?

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, alliansen, socialdemokraterna, företagande, ekonomi

Internet Freedom Under Threat

Freedom House has written a report analyzing how the freedom of expression on the internet has developed over the past year.

This year’s findings indicate that restrictions on internet freedom in many countries have continued to grow, though the methods of control are slowly evolving, becoming more sophisticated and less visible. Brutal attacks against bloggers, politically motivated surveillance, proactive manipulation of web content, and restrictive laws regulating speech online are among the diverse threats to internet freedom emerging over the past two years. Nevertheless, several notable victories have also occurred as a result of greater activism by civil society, technology companies, and independent courts, illustrating that efforts to advance internet freedom can yield results.

The report is worth digging into. Mostly, the trend is negative in countries where we might expect it, but as the summary above explains, governments are getting ever smarter about how they can enforce restrictions. It’s also worrying that countries such as India or South Korea are among those where expression is increasingly restricted.

Even in the West, it is important that there are people keeping a close eye on our legislators. Otherwise the patchwork of regulation will grow more potent.

Andra intressanta bloggar om: politik, internet, frihet

Övertramp

Johan Westerholm:

Elin Lundgren, S, och tillika ordförande för Gävle Arbetarekommun, en av de mer tongivande och mer klassiskt socialdemokratiska valkretsarna med sin industri. Inte vilken socialdemokrat som helst med andra ord.

Elin Lundgren gjorde idag ett av de grövsta övertrampen jag sett på länge i den politiska debatten och fråntog mig all önskan och vilja att gå till attack mot Alliansregeringens ekonomiska politik. Hon satte sina ord på vad hon tyckte om Anders Borgs budgetmotion. Hon valde att direkt citera med vilka ord nazisterna i Tredje riket lät legitimera utrotning av judar, romer, förståndshandikappade, slaver, homosexuella och andra misshagliga. Arbeti macht Frei. Hon menade att Alliansen stod för samma politik.

Är bildningsnivån på våra riksdagsledamöter så låg att tanken spontant uppstår att regeringen är inriktad på att utrota grupper i det svenska samhället?

Det är förolämpande, framför allt mot de miljoner som lidit av nazisternas brott, och sorgligt att bubblan runt svenska riksdagspolitiker blivit så stark att man inte hindrar sig innan man kvittrar ut sådana uttalanden.

Socialdemokraterna ska vara glada över, och vårda, att man har någon som Johan Westerholm, som säger ifrån.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, sverige

Ingen revolution

Ligister kastar sten på poliser i Rinkeby, och somliga drömmer nostalgiskt om uppror och revolution. De förtryckta har fått nog, och slår tillbaka mot överheten. Eller?

Sakine Madon påpekar att de verkliga förlorarna är Rinkebys övriga invånare som inte kan nås av ambulanser, brandmän och polis när behovet uppstår.

Få talar för alla dem som inget annat vill än att barnen ska få en bra framtid, som sliter från morgon till kväll med lågavlönade arbeten, och som drabbas av att polis och brandkår hindras hålla lag och ordning. Visst finns det rötägg till poliser, men den här trenden av attacker handlar om något annat.

Polisen jag pratat med nämner en ytterligare central bit om vad som behöver göras utöver förebyggande insatser, förbättrad skola och liknande:

“Bekämpa och genomskåda lögner och mytbildning där kriminella framställs som förebilder, och samhällsföreträdare framställs som förtryckare”.

Det är bilden de som ger sig på oskyldiga poliser gärna vill sprida. För oss andra saknas anledning att gå i fällan och köpa den.

Det är det allmännas ansvar att se till att alla medborgare skyddas av vårt rättsväsende. Inklusive de som inte röstar, och inte ropar så högt.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, polisen, rinkeby, trygghet

Europeisk enighet

Ur Svenska Dagbladet:

Greklands ställföreträdande finansminister Christos Staikouras sa i går enligt nyhetsbyrån Bloomberg att Greklands gransknings- och räkenskapsbyrå, som lyder under finansdepartementet, för första gången ska försöka räkna ut hur stora skador Tyskland förorsakade under den nazistiska ockupationen.

När länder hamnar i ekonomiska svårigheter blir kraven på att hitta (externa) syndabockar starkare. Vi har sett hur extrema partier vuxit i Grekland, och vi har under året sett allt fler exempel på det som artikeln ovan visar på. Att euron binder samman länderna ökar risken för splittring, även om man bortser från de ekonomiska effekterna.

Frågan är i vilken utsträckning dessa strömmar tränger in i bubblan runt Bryssel. Det finns inga smärtfria lösningar på den grekiska (och portugisiska, spanska, osv) krisen. Men det är hög tid att även EU-topparna börjar se sig om efter en väg framåt. Det är trots allt lättare att genomlida svåra tider när man kan ana bättre dagar i framtiden.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, eu