Fortsatt kamp mot glädjedödarna

Mattias Svensson fortsätter kampen mot frihetsinskränkande förbud, och har tillsammans med riksdagsledamoten Maria Abrahamsson skrivit en bra debattartikel.

Lagstiftarna bör avhålla sig från att stifta lagar baserade på moraliserande föreställningar om hur medborgarna från tid till annan bör äta, dricka, motionera eller vad det nu kan handla om. I linje med det bör statens ansvar för den enskildes handlingar inte sträcka sig hur långt som helst. Det finns fortfarande människor som nu på sommaren vill ta en cigarett efter ett bad på stranden, ge sina eventuellt överviktiga barn en extra glass i värmen eller ta ett par pilsner när de för sin fritidsbåt i ett stilla vatten. Låt dem göra det utan statliga pekpinnar!

Ytterst handlar det om en grundläggande respekt för människors värdighet och förmåga.

Därtill är det givetvis ingen slump att förbuden riktas mot grupper med låg status i samhället, vilket jag skrivit om tidigare. Men dessa människor förtjänar, liksom alla andra, den grundläggande respekt som innebär att de får leva sina liv som de finner gott.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, folkhälsa, förmynderi, glädjedödarna

Folkpartiet spräcker ballongen

EU har fått nys om att ballonger kan vara farliga för små barn, och gör därför sin plikt och skriver folk på näsan.

Ballongtillverkare är numera tvingade att upplysa föräldrar om att se till att inget barn under 8 år blåser upp en ballong oövervakad, och likaså varna för att inte omedelbart slänga spruckna ballonger. En partytuta som rullas ut när man blåser i den ska enligt EU:s nya direktiv inte hanteras av någon under 14 år. Magneter till fiskdammar förbjuds.

Så blev barnkalaset en livsfara.

Det är förstås Mattias Svensson som är fortsatt vaksam mot glädjedödarna. Det blir dock värre. Det är nämligen inte bara byråkrater och politiker i Bryssel som med hjälp av varningstexter tror sig kunna uppfostra föräldrar till att uppfostra sina barn. Sveriges förment liberala parti, representerat av Birgitta Ohlsson, menar att initiativet är utomordentligt och skriver enligt Svensson:

Som konsumentminister välkomnar jag … EU:s nya tuffa leksaksdirektiv som i dag träder i kraft. Vi måste ställa högre krav på leksakers säkerhet.

Någon gång vore det trevligt om även välmenande socialliberaler kunde skippa “vi:et” när de egentligen menar “jag”. Och det finns faktiskt inget som hindrar att just du gör det, i rollen som förälder. Andra kan möjligen göra en annan bedömning av riskerna.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, eu, birgitta ohlsson, folkpartiet, förmynderi

Mattias Svensson: Glädjedödarna – En bok om förmynderi

En liberal recenserar en annan liberals bok om statligt förmynderi. Kan det bli mer förutsägbart än så? Förhoppningsvis blir ni inte uttråkade, särskilt som boken ifråga är läsvärd av fler skäl än dess ståndpunkt i en viktig, men oftast inte så högljudd, debatt.

Mattias Svensson argumenterar förstås emot politiskt förmynderi i alla dess former, både utifrån ideologiska resonemang, och genom att analysera praktiska resultat. Ideologiskt befinner jag mig ju i samma båt, och har inget att invända, men det är värt att påpeka att argumentationen är tydlig och uppriktig, och därför gör det enkelt för läsaren att förhålla sig till.

Det är dock analyserna av förbuds- och regleringspolitikens effekter som är bokens stora behållning. Svensson har satt sig in i litteraturen på området, och kan oftast påvisa hur välmenande förmynderi fått negativa konsekvenser, på tvärs mot intentionerna. Det är en viktig insikt; god politik handlar inte enbart om att vilja utan också om att kunna. Och mycket är alldeles för svårt att genomföra väl på en nivå där individer med nödvändighet måste behandlas som kollektiv — något att hålla i minnet även för den som inte delar Svenssons ideologiska utgångspunkt.

Glädjedödarna för även en diskussion kring förmynderiets orsaker, och kring vilken sorts saker som regleras. Det är i mycket en klassfråga; den välmenande medelklassen vill rädda underklassen från självdestruktion. Det är en intressant reflektion som jag önskar hade fått större utrymme, och även om den anas hade jag gärna sett Robin Hansons insikter få plats. Det är tydligt att förmynderi i mångt och mycket är en fråga om status och social hierarki.

Jag rekommenderar läsning, dels för argumentationen, men kanske framför allt för den historiska genomgången, som sätter dagens diskussioner i perspektiv.

Andra intressanta bloggar om: politik, böcker, förmynderi, liberalism