Darkness Over Europe

2012 is a year of elections, and it has started off poorly, casting dark shadows over Europe. Ideologies sidelined, made marginal by the atrocities of the previous century, have resurfaced in the footsteps of the recession.

Am I painting too dark a picture?

In Greece, parties marching under re-designed swastikas and hammer-and-sickles won over 30% of the vote. The Radical Left and Communist Party on the one hand, and the neo-nazi Golden Dawn on the other, will all enter the Greek parliament with substantial electoral support. It is easy to understand the frustration of the common man, and the appeal of populist forces. But it is shameful to turn to hardcore communists, and nazis, no matter the circumstances.

And in France, the worrying numbers are from the first, indecisive, round. The fascist National Front captured nearly 20% of the vote, with the communist Left Front getting another 10%. And indeed, the effect on the more centrist Nicolas Sarkozy (who railed against immigrants) and next president Francois Hollande (with his sharp-left rhetorics) is easy to see.

These are worrying times. People who have cast their vote on either of these parties should be ashamed. Politicians in power, both in national governments and on the EU level, must realize that they cannot simply wash their hands.

Andra intressanta bloggar om: politik, europa, eu, grekland, frankrike, nazism, kommunism, fascism

Fantiserande Frankrike

Jag är långt ifrån att vara en expert på fransk politik, men utifrån sett förefaller presidentvalet vara en deprimerande historia.

Johan Norberg noterar att den nuvarande presidenten, den konservative Nicolas Sarkozy, inte direkt inspirerar.

I mars förklarade högerpresidenten Nicolas Sarkozy att den största framtidsfrågan för fransmännen är – halalkött. Inte den sociala desperationen i förorterna, inte skulderna, inte det faktum att hela landet kan duka under om eurokrisen fördjupas. Nej, det stora problemet är att muslimer äter kött som slaktats på traditionellt vis och risken att andra fransmän får i sig det.

Till det kan läggas nationalistisk (och missriktad) protektionism, och ekonomisk populism. Men alternativet, socialisten Francois Hollande, är inte heller någon som får en liberal att jubla.

Hollande vill höja lönerna och sänka pensionsåldern i ett land som inte sedan 1973 haft råd med de redan befintliga. Ett land som går i konkurs om det inte kan låna till utgifterna kommer att bli än mer beroende av lån.

Han vill dessutom höja den högsta marginalskatten till 75%, rimligen på fel sida om lafferkurvan.

Givet att Frankrike är en viktig europeisk nation, och att Europa inte direkt har toppat formen inför EM och OS, finns det skäl att vara orolig. Hur orolig är svårt att säga. Trots allt brukar politiker hålla ett högre tonläge i valtider än när de sitter på makten.

Andra intressanta bloggar om: politik, sarkozy, hollande, frankrike