Sönderregerad

Tove Lifvendahl är orolig över Moderaternas framtid:

Moderaterna bör dra lärdom av socialdemokraternas fall. När de lämnade ifrån sig makten 2006 var det som en luftballong; färggrann och uppblåst, men tom på annat innehåll än varm luft. Hållningen var defensiv och känslig: Brännmärk dem som talar illa om Sverige, mobba ut intern opposition, fokusera på bilden av landet som det internationella föredömet.

Det finns goda skäl för oron. Makten förefaller, utifrån, ha samlats hos en mindre inre krets där, förutom Reinfeldt själv, Anders Borg och Per Schlingmann dominerar. Argument som vilar på ideologiska grunder betraktas som hot mot stabiliteten snarare än öppningar mot framtiden. Den som vill förstå vart statsministern och hans regering vill föra landet, hur de analyserar de stora frågorna, vilka värden de ser som viktiga, tvingas leta efter antydningar med förstoringsglas.

Jag uppfattar att Reinfeldts regering är på god väg mot det tillstånd som Göran Perssons befann sig i 2006 (och tidigare än så). Det är en anledning till att det behövs sansade politiska alternativ. Precis som för sex år sedan börjar behovet av regeringsskifte för sin egen skull bli märkbart, men tyvärr är ju den nuvarande oppositionen innehållsmässigt fortfarande sämre.

Kanske är det dags för statsministern att börja göra sig redo att kliva åt sidan, och låta nya krafter ta vid. Inte för att de gågna åren varit dåliga — vi har trots allt sett betydande skattesänkningar, och därtill vardagsliberaliseringar som apoteksmonopolets uppbrytande — utan för att de kommande ska bli bra.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, moderaterna, fredrik reinfeldt

Ska man jobba när man är 75?

Statsministerns uttalande om framtidens pensionsålder har skapat viss hysteri. Eller åtminstone media- och debatthysteri. Erik Laakso ser något mer sansat på det hela.

När vårt välstånd och vår välfärd gör att medellivslängden är över 80 år, är det inte helt orimligt att ifrågasätta en pensionsålder som sattes när medellivslängden låg på cirka 65 år.  Om 25 år ligger kanske medellivslängden på 84- 85 år och den åldrande befolkningen blir friskare och friskare. Vad är det då som automatiskt anger att pensionsutbetalningarna ska utgå upp emot 20 – 25 år tidigare?

Personligen förstår jag inte riktigt vitsen med en offentligt satt pensionsålder. Det finns goda beräkningar av förväntade livslängder, och därför borde man kunna låta människor själva avgöra hur länge de kan och vill jobba, även med ett offentligt pensionssystem. Storleken på pensionsutbetalningarna får sättas i relation till hur länge man kan väntas uppbära den — går man i pension tidigare får man mindre pengar per månad, allt annat lika.

Sedan ligger det förstås ett ansvar på var och en att spara till sin ålderdom, och det finns onekligen saker att reformera i det svenska skattesystemet för att uppmuntra mer individuellt sparande.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, pension, fredrik reinfeldt