Demokratins gränser

Jakob Heidbrink har skrivit en välgenomtänkt text om författningsdomstolars för- och nackdelar, i vilken han till slut landar i att föredra dem trots deras brister. Läsvärt, förstås.

Ett stycke tåls särskilt att tänkas på, litet vid sidan av själva huvudfrågan.

Går det verkligen an att förbundsdagen (det tyska parlamentet) skickar 200 miljarder euro tyska skattemedel till en institution som utan ansvar gentemot tyska väljare beslutar hur pengarna skall användas? Är det verkligen författningsenligt att Tyskland ger upp sin rätt att efter eget skön gestalta sin budget?

Det handlar alltså om den europeiska räddningsfonden, som skulle ge den av tyskar ej valda, och inför tyskar ej ansvariga, EU-kommissionen rätt att omfördela tyskarnas inkomster. Denna fråga, givetvis överförd även till andra länder än Tyskland, lyfter på ett tydligt vis fram ett av grundproblemen med EU:s nuvarande konstruktion, där icke-valda politiker och tjänstemän styr över avsevärda resurser skapade av människor de inte är ansvariga inför.

Demokratiskt underskott är möjligen ett rätt välvalt begrepp för att beskriva det problemet.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, juridik, grundlagar

The ACA Decision

Since my grasp of U.S. constitutional law is limited, to say the least, I will refrain from offering any particular opinion on the legal reasoning. Outside of that, I mostly agree with Tyler Cowen’s post on the subject. In particular, I think one has to recognize the truth in the quote below, unfortunate as it may be.

I think that plenty of what our government does is unconstitutional; just remember back to when an amendment was considered necessary for “The War against Alcohol”.  But I’ve also long considered health care policy a matter to be settled by the legislature not the courts.  Those are the modern rules of the game, for better or worse, and all along I have thought that trying to live outside those rules was a fool’s errand of sorts.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, juridik, sjukvård, aca

Mangadomen och bild 39

Simon Lundström, som fällts för barnpornografibrott i både Tingsrätten och Hovrätten för innehav av tecknade bilder, friades i Högsta domstolen. Rimligtvis är alla med demokratiskt sinnelag och en känsla för proportioner och förnuftighet glada över detta utslag. Men, som Mårten Schultz skriver i en läsvärd artikel på SVT Debatt, finns det mörka moln på himlen.

Genom en, får man säga, tämligen invecklad avvägning mellan å ena sidan de syften som ligger bakom regleringen och å andra sidan informationsfriheten som den kommer till uttryck i grundlagen fann HD att de flesta bilderna (38 stycken) inte skulle omfattas av barnpornografiregleringen. Här underkände domstolen alltså den kriminalisering som lagstiftaren, enligt lagens förarbeten, avsett att göra. HD ansåg att barnpornografiförbudet i denna del stod i strid med grundlagen.

Men så var det frågan om den 39:e bilden. De övriga 38 bilderna var, som HD skrev, ”fantasifigurer och det är uppenbart att det inte är fråga om avbildningar av några verkliga barn”. I denna del vägde informationsfriheten över intresset bakom barnpornografiregleringen. Men när det gällde bild 39 kom HD till motsatt slutsats. Denna bild var till skillnad från de övriga bilderna verklighetstrogen och omfattades därför av straffbestämmelsen. Även avseende denna bild fann dock HD att Lundström skulle frikännas, eftersom innehavet var försvarligt. Försvarligheten bestod bl.a. i Lundströms yrke och mängden av teckningar han hade i sin dator.

Som Schultz påpekar gör det rättsläget oklart för en icke-professionell vanlig svensk, och sådan osäkerhet skadar tilltron till rättsstaten. Framför allt lyfter det fram lagstiftarens ansvar att inte stifta lagar av så låg kvalitet, och med ett så moraliskt felaktigt innehåll, att situationer som denna uppstår. Regeringen bör — och borde redan tidigare — lägga fram ett förslag till förändring av barnpornografilagen, så att fantasikreationer inte kriminaliseras, och resurserna istället kan ägnas åt att bekämpa de vidriga övergrepp som riktig barnpornografi utgör.

Med nuvarande justitieminister, och hennes tveksamma inställning till rättssäkerhet, tvivlar jag på att så kommer att ske.

Andra intressanta bloggar om: politik, barnpornografi, mangadomen, juridik, alliansen, yttrandefrihet, sverige