The Great Educator

Today, were he alive, Milton Friedman would have celebrated his 100th birthday.

Here he is, talking about what cries concerning unfair competition are usually about.

For something a little bit longer, Russ Roberts recorded two episodes of EconTalk with Milton Friedman, one on monetary policy, and one on capitalism and freedom.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, liberalism, milton friedman

A Beautiful Defense

Russ Roberts, of EconTalk fame, has written a wonderful defense of small governent, resting on the respect of others and humility in light of the difficulty of knowing the desires and dreams that they hold dear. I urge you to read it in its entirety.

The first few paragraphs:

A fan of liberty writes me of her struggle of being surrounded by people with a different world-view–people who make her feel that in defending liberty, she is greedy, selfish, and uncaring. I wrote a novel on this issue–here’s a shorter answer…

Are you greedy, selfish, and uncaring? A little. We all are. Even people who oppose liberty. But I don’t think self-interest explains your view of the proper role of government intervention.

But it’s not surprising that you worry about your motives. In our daily interactions, motives are nearly everything. I want friends and family that care about me and whose motives count me in, alongside their own concerns.

So we pay a lot of attention to motives because they’re important. But the motives of strangers are much less important. For starters, by definition, it is hard to know strangers as well as my friends and family. So their motives will be much harder to read. But there is a much worse problem which is that by definition, strangers don’t have much information or knowledge of my needs, desires, and dreams. They can’t. They’re strangers. It’s hard enough for my friends and family to know me well. But strangers can’t know me well. So even with the best of motives, they may not be able to help me. In fact, they may end up hurting me despite their motives. We know that we sometimes hurt our friends and family even with the best of motives because of our imperfect knowledge of who they are.

This suggests a humility for intervening in the lives of strangers.

It is out of a fundamental respect of the humanity of others that we must let them make their own decisions, even if we disagree with them or believe they will come to regret them. Indeed, even if, in fact, they will come to regret them.

Yes, there are exceptions. But we must try to keep the insight of Roberts’s text at the front of our minds, while discussing how to handle them.

Andra intressanta bloggar om: politik, ideologi, liberalism

Cwejman om framtidens partiliberalism

Adam Cwejman, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, har inlett en serie blogginlägg om framtiden för liberala partier. Det första inlägget är fullt med intressanta perspektiv, och läsning rekommenderas verkligen.

Det är många inom Folkpartiet som längtar tillbaka till en socialliberal guldålder där vi uppfattas som borgare med hjärtan. På det kommunala riksmötet hördes Jan Björklund lasta finanskrisen på “nyliberal politik”. Man kunde nästan höra Ohlin börja prata om ramhushållning (den socialliberala varianten av planhushållning, inget sympatiskt med andra ord). Den typen av tomt ideologiskt poserande ger mig intrycket att man längtar tillbaka till ett socialliberalt idealtillstånd. På samma riksmöte fick Per Ahlmark de största applåderna för sin sågning av Carl Bildt.

Frågan är om denna sinnesstämningen sätter tonen för partiprogramsarbetet. Politik byggd på nostalgi blir sällan bra politik, i synnerhet inte när man inte riktigt verkar begripa vad detta socialliberala är förutom borgerlighet med “lite vänster” inslängt. Jag tror inte på denna framtid. De som är bäst på att vara vänster är givetvis socialdemokrater och alla till vänster om dem. Bäst på att vara pragmatiker och färglösa är de reformerade konservativa.

Liberala partier borde profilera sig på att plocka upp desillusionerade väljare från flera håll. Med radikalt liberal (blanda nu inte ihop detta med vänsterpolitik) politik i frågor som rör arbetsmarknadspolitik, skattepolitik, integritetsfrågor, utrikespolitik, bostadspolitik och företagande har man den chansen.

Det är viktiga frågor, och de förment liberala partierna i Riksdagen har generellt sett inte varit särskilt framgångsrika i att föra fram frihetliga perspektiv, och koppla ihop idévärlden med den politiska vardagen.

Sverige har blivit avsevärt mer liberalt under de senaste trettio åren, men inte nödvändigtvis med liberala avsikter och motiveringar. Alliansregeringen är gråaktigt ickeideologisk, och har på socialdemokratiskt vis blivit en del av förvaltningen. För att undvika det måste någon genomgående tala om frihet, och självständighetens värdighet — annars kommer vakuumet fortsätta att göra de två stora partierna svårare att skilja.

Det är förstås viktigt att minnas att partipolitiken bara är en del i den politiska sfären. Men det är en viktig del. Jag är inte övertygad om att varken Centern eller Folkpartiet kan anta den roll som efterfrågas.

Andra intressanta bloggar om: politik, liberalism, sverige


 

Stängda krogar

Igår efterlyste jag ett liberalt försvar för att låta krogarna i Göteborg vara öppna så länge de ville. Liberala Ungdomsförbundets ordförande, Adam Cwejman, har bloggat om saken vilket är bra. I sitt inlägg framför han fem argument till varför det vore dåligt att tvinga alla krogar att stänga klockan tre.

  1. Det blir fler fulla människor på samma plats vid samma tidpunkt vilket leder till mer våld.
  2. Det uppmuntrar förekomsten av svartklubbar, utan vakter och med insmugglad, obeskattad, sprit.
  3. Svartklubbarna har också sämre ålderskontroller och billigare alkohol.
  4. Det finns bättre kollektivtrafik vid fem, vilket leder till att färre tar en svarttaxi.
  5. Göteborg blir en sämre nöjesstad, jämfört med exempelvis Barcelona.

Alla riktiga argument, men det finns inte ett ord om alla de människor som vill roa sig även efter tre. Enligt Cwejman får krogar gärna vara öppna sent — så länge samhällskalkylen landar på plus. Det är ganska långt ifrån ett liberalt försvar för människors möjligheter att själva finna glädjen i det de råkar tycka om.

PS. Jag gillar Adam Cwejman, som ofta skriver på både insiktsfullt och ideologiskt drivet. Just i denna artikel låter han dock som “Bror Duktig”-falangen av Folkpartiet.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, göteborg, liberalism, folkpartiet

Miljöpartiet och Staden

Miljöpartiet i Göteborg tycks vilja att alla krogar ska vara stängda klockan tre. Joakim Larsson, partiets ordförande i Västra Götaland, reagerar:

Vi ska inte ta bort den kokande kittel av mångfald som lockar folk till staden. Men det är precis det som vi gör när vi bestämmer oss för att inskränka människors möjlighet att roa sig på det sättet som de önskar, bara för att det inte är passar in i vår mall av naturupplevelser och teaterföreställningar som det främsta av rekreationer. Detta frontalangrepp på människor som inte delar den synen upprör mig mycket!

Vackra ord, som man önskar att företrädare för de förment liberala borgerliga partierna uttalade då och då. Jag hoppas att sådana som Larsson lyckas bevara och odla de liberala drag som finns i Miljöpartiet.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, göteborg, liberalism, miljöpartiet

Höga marginalskatter är liberalt!

Dick Erixon konstaterar att Folkpartiets gräsrötter motsatte sig skattereformer för att sänka marginalskatterna. Det är rätt deprimerande givet skatternas oerhört höga nivåer, och givet att folkpartisterna ofta menar sig vara det enda liberala partiet i Sverige.

Sedan M flyttat sig åt vänster måste de tre mindre partierna konkurrera om väljare som vill gå längre än M. Det finns bara utrymme till höger om M.

Det har Folkpartiets ledning förstått, liksom Centerpartiets. Men deras aktiva är fast i 70-talet då “mittenpartierna” var bryggan mellan S och en borgerlig regering.

Jag tror att det är korrekt, om man utgår från situationen i det politiska spelet. Men jag tror samtidigt inte att det kommer att övertyga socialliberaler som ser möjligheter att med statligt tvång sprida den individuella friheten vart de än vänder sig. Och alla dessa åtgärder kostar pengar. (Visserligen ett tveksamt argument för just höga marginalskatter, om man utgår ifrån att sådana sänker tillväxten, och därmed de långsiktiga offentliga utgifterna.)

Den både sansade och kunnige folkpartisten Mathias Sundin sammanfattar årsmötet rätt väl här. Jag noterar att nykteristerna i partiet förhindrat att släpper förbudet mot gårdsförsäljning av alkohol.

Om man ska ta fram något positivt är det möjligen inställningen till arbetsmarknadspolitiken. Men jag skulle inte sätta många slantar på att det är något partiet kommer att driva med särskilt stor entusiasm.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, folkpartiet, liberalism

Mattias Svensson: Glädjedödarna – En bok om förmynderi

En liberal recenserar en annan liberals bok om statligt förmynderi. Kan det bli mer förutsägbart än så? Förhoppningsvis blir ni inte uttråkade, särskilt som boken ifråga är läsvärd av fler skäl än dess ståndpunkt i en viktig, men oftast inte så högljudd, debatt.

Mattias Svensson argumenterar förstås emot politiskt förmynderi i alla dess former, både utifrån ideologiska resonemang, och genom att analysera praktiska resultat. Ideologiskt befinner jag mig ju i samma båt, och har inget att invända, men det är värt att påpeka att argumentationen är tydlig och uppriktig, och därför gör det enkelt för läsaren att förhålla sig till.

Det är dock analyserna av förbuds- och regleringspolitikens effekter som är bokens stora behållning. Svensson har satt sig in i litteraturen på området, och kan oftast påvisa hur välmenande förmynderi fått negativa konsekvenser, på tvärs mot intentionerna. Det är en viktig insikt; god politik handlar inte enbart om att vilja utan också om att kunna. Och mycket är alldeles för svårt att genomföra väl på en nivå där individer med nödvändighet måste behandlas som kollektiv — något att hålla i minnet även för den som inte delar Svenssons ideologiska utgångspunkt.

Glädjedödarna för även en diskussion kring förmynderiets orsaker, och kring vilken sorts saker som regleras. Det är i mycket en klassfråga; den välmenande medelklassen vill rädda underklassen från självdestruktion. Det är en intressant reflektion som jag önskar hade fått större utrymme, och även om den anas hade jag gärna sett Robin Hansons insikter få plats. Det är tydligt att förmynderi i mångt och mycket är en fråga om status och social hierarki.

Jag rekommenderar läsning, dels för argumentationen, men kanske framför allt för den historiska genomgången, som sätter dagens diskussioner i perspektiv.

Andra intressanta bloggar om: politik, böcker, förmynderi, liberalism