Romney och Obama i kamp om agendan

Mathias Sundin:

Det var en seger för Obama-kampanjen att de till slut fick ut Romney på banan. Hans medverkan i alla dessa intervjuer igår handlade i huvudsak just om Bain, inte om ekonomin. Återstår att se om det var ett smart drag av Romney-kampanjen att så tydligt svara. Om diskussionen om Bain dör och återvänder till jobb och ekonomi så var det det.

Jag tycker den här sortens brottningskamp mellan kampanjerna är intressanta att följa. Det är ett konstant krig om agendan. Hela tiden är det svåra bedömningar som de tvingas göra. Ska vi fortsätta prata om det vi vill, eller ska vi gå i svaromål. Svarar vi inte, kanske det blåser över. Svarar vi kanske frågan motståndarna vill prata om blir större. Eller svarar vi inte så fortsätter motståndarnas fråga att mala och vi får i alla fall inte prata om det vi vill.

En reflektion är att varken Obama eller Romney vill tala om de frågor som är viktiga för framtiden. Obama vill få debatten att handla om Romneys tid vid rodret i Bain Capital, och därigenom måla upp en bild av motståndaren som en känslokall affärsman som exporterar amerikanska jobb till utlandet. Romney vill istället att jobb och ekonomi hamnar i fokus, men inte nödvändigtvis genom en diskussion om vad som behövs för att få fart i ekonomin och se till att USA fortsätter att vara innovativt och flexibelt — snarare vill han se att arbetslöshetsstatistik och tillväxtsiffror syns så ofta som möjligt utan att han behöver förklara hur något kan göras åt dem.

Samtidigt som jag förstår strategierna kan jag tycka att det saknas politiskt ledarskap och vilja till ansvarstagande. Ska man tolka det som att väljarna fortfarande föredrar en berättelse inriktad på identifiering med sitt parti, och deras självbild och syn på motståndaren, än på en berättelse om landets väg in i framtiden?

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, presidentval, obama, romney

U.S. Employment — Still In A Hole

Tino Sanandaji:

Prior to the recession, 70.2% of working age adults were employed in either the private or public sector. By the time Obama took over this figure had declined to 67.4%. It declined further during the Obama presidency to 66.1% today, as the working age population increased by 4.2 million while net job growth has been around zero.

Prior to the recession, 58.8% of working age adults had a private sector jobs. This number declined to 55.9% in Obama’s first month in office, and declined further to 55.1% today. The U.S private sector successfully absorbed new workers throughout the post-war period. During the Obama Presidency it failed to do so, resulting in an increasing share of Americans who cannot find jobs.

There are good graphs, and a good walkthrough of the numbers, over at the original source.

In actual fact, presidents have a significantly smaller impact on the economy than is generally believed. In the long term, we’ll see the effects of structural changes, but such effects will assert themselves after the election. Politically, it’s obviously a different story. If the economy improves over the next couple of months, Obama will almost certainly win the election. With the current situation, Romney has a decent chance.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, presidentval, ekonomi

Ett annat presidentval

2012 är presidentvalens år. Förutom det amerikanska, som onekligen fått en hel del plats på bloggen, ska även exempelvis både Frankrike och Ryssland utse nya statschefer — tillsammans med vårt kära grannland i öst.

Finländarna befinner sig mitt i processen. Från första omgången tog sig Sauli Niinistö (Samlingspartiet) och Pekka Haavisto (Gröna), och även om den förra vann första omgången med god marginal blir det avgörande vem de som lade sin röst på någon utöver de två nu föredrar. Svenska mediers rapportering från valet är tyvärr inte särskilt omfattande, trots att många finländare bor här, trots att åtminstone en del av debatten förs på svenska, och trots den gemensamma historia våra länder bär på.

Dock går det bra att följa processen via exempelvis svenska YLE. Bland annat kan ni själva laborera med de röster som lades på de utslagna kandidaterna. Vem som efterträder Tarja Halonen avgörs den 5:e februari.

Andra intressanta bloggar om: politik, finland, presidentval

Är Rick Perry USA:s näste president?

Sveriges mest kunnige kommentator av amerikansk politik, Mathias Sundin, rapporterar att texasguvernören Rick Perry troligen är redo att ställa upp i nästa års val. Han ger även en översiktlig bild av Perry, och konstaterar att han har åtminstone ett riktigt bra kort på handen.

Argumentet för Rick Perry är detta:

Hälften av alla jobb som har skapats netto under president Obamas tid i Vita huset har skapats i Texas.

Enligt Federal Reserve Bank i Texas har det skapats 496 000 jobb i USA mellan juni 2009 och april 2011. 237 000 av dessa i Texas.
Se framför er en debatt mellan president Obama och guvernör Perry i oktober 2012. Perry ser Obama i ögonen och säger att du skötte de 49 andra delstaterna. Där skapades hälften av jobben. Jag skötte om en delstat, där skapades lika många. Vore det inte bättre att jag tog hand om alla 50 delstater?
Givet en nationell arbetslöshet på runt 9% är det givetvis något som kommer tilltala väljarna. Möjligen är det dock inte fullt så imponerande som det verkar. Arbetslösheten i Texas är 8%, och man kan nog anta att en del av jobbtillväxten beror på inflyttning mer än något annat. Det är en öppen fråga om Obama, i en eventuell kampanj mot Perry, kan sätta en, för egen del, fördelaktig spin på siffrorna.
Oavsett om det blir Perry eller ej, är min bedömning att republikanerna behöver en starkare figur än de nuvarande kandidaterna för att kunna utmana Obama på allvar.