Piskan viner

Sanna Rayman tipsar om den nya webbsidan Riksdagsrosten.se, som håller koll på hur ledamöterna i Riksdagen röstar (eller inte röstar) i olika frågor. Det är ett bra initiativ som, om den får genomslag bland journalister, ökar möjligheten för enskilda politiker att profilera sig, och för väljarna att hålla ordning på dem de skickat att stifta lagar.

Ett slående första intryck är hur partipiskan viner, särskilt bland allianspartierna (rimligen för att partiledningar för regerande partier är mer villiga att hålla ordning i leden). Sedan 2010 har det endast hänt 4 gånger att en centerpartist röstat emot sitt parti, och 1 gång vardera bland kristdemokrater och folkpartister. Än mer anmärkningsvärt är Moderaterna, vars 111 ledamöter aldrig röstat emot sin ledning, trots att man haft 16731 möjligheter att göra så.

Jag vill återupprepa något jag skrivit tidigare: det spelar ingen roll vad en ledamot tycker — rösterna avgör vad vi alla får leva med.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, riksdagen, alliansen, partipiskan

Partiledardebatten

Igår hölls den första partiledardebatten för året. Jonas Sjöstedts entré på scenen, kombinerat med den interna pressen på Håkan Juholt, gjorde den mer intressant än vanligtvis. Jag såg inte hela, men här kommer i alla fall några korta omdömen om det jag faktiskt hann se.

Fredrik Reinfeldt, 2 av 5. Statsministern var trött och oinspirerad, och ska man sammanfatta insatsen med ett intryck blir det dryghet. Reinfeldt påminde inte så litet om Göran Persson under hans sista tid, var idéfattig och litet för nöjd med sig själv och regeringen. Det behöver bli bättre under de kommande två åren, trots oppositionen.

Jonas Sjöstedt, 4 av 5. Den nya vänsterledaren inledde starkt, bäst av alla igår. Mycket av det han säger finner jag ju orimligt, stundtals befängt, men han har ett bra anslag och det ideologiska perspektivet är lagom framträdande. Han skakade enkelt av sig Reinfeldts försök att prata om kommunism, och visade att regeringen kommer att behöva försvara sin politik på mer än rent pragmatiska grunder.

Håkan Juholt, 2 av 5. Juholt kändes försiktig, och trots att han är en hygglig debattör framstod han som osäker. Faktamissar och felaktigheter (som alla partiledare för fram under denna typ av debatter), är av naturliga skäl extra skadliga för socialdemokraten.

Gustaf Fridolin, 3 av 5. Bra i replikerna, fluffig i sitt anförande. Floskelfaktorn blev stundtals väl hög, men Fridolin gör sig rätt bra när han visar sin mer ödmjuka sida.

Jan Björklund, 3 av 5. Jag tycker att Björklund är en bra debattör, kvick i tanken och stundtals underhållande. Dock upprepar han sig väl mycket, och jag tror att det vore nyttigt om han tog sig an några nya frågor.

Göran Hägglund, 3 av 5. Talade med känsla när han tog upp ungdomar i utsatta positioner. Helt okej insats, men det räcker inte för att vända Kristdemokraternas trend. (Inte för att partiledardebatter i Riksdagen brukar göra det …)

Annie Lööf, 3 av 5. Var den enda som lyfte fram företagarperspektivet, och Annies munterhet är ett trevligt inslag. Lööf lyckas dock, hittils, inte riktigt ta tag i debatten och styra dess riktning.

Jimmie Åkesson, 2 av 5. Klarar sina replikskiften väl, och håller sig till sitt budskap. Dock ska det sägas att jag nästan glömde att ta med honom, vilket inte tyder på en toppinsats.

Sammanfattningsvis var det en bättre tillställning än vad dessa debatter brukar vara. Framför allt Sjöstedts kritik innebär att Reinfeldt måste vakna till liv, och försvara och förklara regeringens linje.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, riksdagen, partiledardebatt