Hur står det till med sportjournalistiken?

Johan Westerholm delar ut en rejäl känga efter Sara Algotssons starka insats i fälttävlan.

Självaste Prins Carl-Philip uttalar sig tydligen, iklädd OS-truppens Ullaredskollektion, i en artikel om dramat. Jag klickar lite nyfiket på länken och kan då läsa mig till följande:

”Jag missade först att hon rev, det kanske du också gjorde. Jag var väldigt nervös här på läktaren”.

Oj. Jag kan se hur journalisten riktigt står och darrar av upphetsning av detta uttalande och samtidigt heltäckande analys. En chans att nå löpet, varje journalists mål i det vardagliga arbetet. Att nå “Löpet” innebär goda förutsättningar till löneökning och befordran från det träsk som sportjournalistiken utgör. Aftonbladets reporter har verkligen jobbat sig till detta banbrytande uttalande. En analys av självaste prinsen som verkligen ger en heltäckande bild av komplexiteten i fälttävlan och vilken prestation som Algotsson genomfört.

Ingen stor fråga, förstås, men både detta och kommentatorernas oförmåga att förklara vad som sker i sporter som sällan visas upp irriterar mig. När jag ser sport på tv vill jag lära mig något om taktik, detaljer i utförandet, och övergripande strategier — i annat fall behövs ju inte kommentatorerna. Istället väljer SVT (i OS-fallet) att lägga stora mängder energi på att sälja in sina egna reportrar.

Det ska sägas att det finns goda undantag, däribland cyklisten Magnus Bäckstedt och boxaren Santiago Nieva.

Andra intressanta bloggar om: sverige, journalistik, sport, os