A Different Approach To Polling

Whenever an election is approaching, a lot of energy — too much? — is spent on analyzing opinion polls, to figure out who we can expect to win. A common problem for most polls is that people are reluctant to admit to holding views that are socially problematic, ranging all the way from racism to deciding not to vote.

Seth Stephens-Davidowitz suggests using Google search data to get a more accurate picture.

Comparing the timing of our Google searches to outside events is often intriguing. Searches for “McCain life expectancy” rose to unprecedented levels the day of his controversial choice of the Alaska governor Sarah Palin as his running mate. They rose again after Ms. Palin’s poorly received interview with Katie Couric.

Google data may also help us predict the composition of the 2012 electorate. Individuals may systematically deceive pollsters regarding their intentions, but actual voters are far more likely to Google phrases like “how to vote” or “where to vote” before an election.

The whole article is interesting, and recommended reading for the political junkies out there. With a few weeks to go, the data currently suggests an electorate with a similar composition to 2008, which is good news for the Obama campaign.

As for who will win the presidential election, I share the view of those betting on the outcome, giving Obama a 60-40 chance.

Andra intressanta bloggar om: politik, usa, statsvetenskap, opinionsundersökningar, valet 2012

Finns Löfveneffekten?

Socialdemokraterna har återhämtat en del av det väljarstöd man tappade under Håkan Juholts tid som partiordförande. I medierna beskrivs det av naturliga skäl som en Löfveneffekt, men stämmer det? Enligt opinionsforskaren Henrik Ekengren räcker dataunderlaget endast till att konstatera att vi inte vet.

Vad man vill veta är saker som exakt vad i händelsen/elitbudskapet (dvs ledarskiftet) som har producerat hur stora opinionseffekter i vilken riktning bland vilka väljare? För att kunna ta reda på sådana väsentligheter behöver man förstås genomföra betydligt mer ambitiösa empiriska undersökningar än de som bara samlar in uppgifter om bästa parti om det vore val idag. Man behöver veta på om, hur och på vilket sätt väljarnas syn på Socialdemokraterna som parti, dess organisation, ideologi, positionstaganden och strategier förändrats av ledarskiftet? Sånt behöver man ha stora mängder jämförelsematerial (tidsserier) till hands för att kunna göra. Opinionsinstituten skulle med små handgrepp mycket väl kunna förse oss även med sådant; problemet är att deras uppdragsgivare på medieredaktioner och bland ledarskribenter inte verkar tillräckligt intresserade.

Nyheten om ledarskiftet kan i sig självt ha producerat en mobilisering av ett latent sympatikapital utan att S-sympatisörer fördenskull har den blekaste aning om vem Stefan Löfven är (Hur många politiska journalister har inte själva förväxlat “Håkan” med “Stefan” under den senaste veckans kommentarer). Det finns ett helt grundlöst antagande bakom allsköns tal om snabba direkta partiledareffekter är att man tror att personen omedelbart blir känd av i princip alla. Samtidigt vet vi att det kan ta mycket lång tid innan en partiledare närmar sig något som liknar att vara “allmänt känd”. Några undersökningar av hur kända våra partiledare egentligen är har vi dock inte tillgång till annat än genom SOM-institutets undersökningar varje höst; trots att det är närmast grundkurs i marknadsundersökningar att studera hur kända de “varumärken” man mäter egentligen är.

Rent spekulativt tycker jag att det verkar rimligt att anta att en del väljare som känner sig hemma hos Socialdemokraterna, men hade svårt för Juholts småfifflande och synbara oförmåga att hantera viktiga frågor på ett seriöst sätt, återvänt till partiet.

Stefan Löfven verkar, under sin första tid som partiledare, ha givit sig själv en bra start. Han förefaller ha samlat kunnigt folk omkring sig, vilket är ett nödvändigt första steg för ett parti som behöver hitta en politik som fungerar. Blicken verkar stadigt riktad mot mitten. Med det sagt är det för tidigt för att avgöra hur saker kommer utvecklas. Den politiska debatten är inte särskilt intensiv, och det återstår drygt två år till nästa val. När det börjar hetta till får vi se vad både Löfven och hans parti går för.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, sverige, statsvetenskap