Ger friskolor bättre resultat?

I en IFAU-rapport försöker Anders Böhlmark och Mikael Lindahl utröna vilka effekter friskolornas inträde fått på kunskapsnivån i grundskolan. I pressmeddelandet sammanfattas resultatet på följande vis:

Rapportförfattarna finner att en högre andel elever i friskolor förbättrar resultaten på elevers nationella prov och betyg i grundskolans årskurs 9. Om andelen elever ökar med 10 procentenheter i en kommun så ökar elevernas kunskaper med 3–4 procent i grundskolan. Effekten kvarstår när eleverna når gymnasiet. Andelen elever som läser vidare på universitetet ökar med 2 procentenheter till följd av fler friskolor i grundskolan och antalet utbildningsår vid 24 års ålder ökar med nästan en månad i genomsnitt.

Enligt rapporten åtnjuts dessa fördelar även av elever i kommunala skolor, i kommuner där friskolor är vanliga.

Jonas Vlachos har förtjänstfullt kommenterat rapporten, och konstaterar att författarnas tillvägagångssätt gör det svårt att bestämt säga att de fördelar som beskrivs är resultatet av fler friskolor, snarare än av någon annan, okänd, faktor.

Den skeptiske kan alltså undra om det inte är att något annat än just friskoleexpansionen som kan driva resultaten. Farhåga förstärks av att jämföra de skattade effekterna av friskoleexpansionen i grundskolan på elevernas gymnasiebetyg med resultaten i en tidigare version av uppsatsen. I den gamla versionen undersöks expansionen fram till 2003 och författarna finner då ett statistiskt osignifikant estimat på 2,7 (Tabell 4). I den nya versionen undersöks perioden fram till 2006 för detta utfall och (det signifikanta) estimatet ligger då på 13,7 (fotnot 27). Författarnas förklaring till skillnaden är att det tar tid för konkurrensen att få fullt genomslag. Detta är möjligt men samtidigt är det en dramatisk förändring av konkurrensens konsekvenser på bara tre år.

Nästa problem är att endast resultaten i engelska och matematik analyseras vilket beror på att det bara är i dessa ämnen som författarna anser sig ha tillgång till jämförbara data. Gott så, men det är också problematiskt eftersom skolans uppdrag är bredare än dessa både ämnen och det finns en oro att andra mål kan åsidosättas på bekostnad av undervisning i ämnen med nationella prov. Ett annat problem är att resultatutvecklingen i matte och engelska ser väldigt olika ut och kan drivas av olika faktorer (se nedan utvecklingen av betyg och resultat på nationella prov).

Läs gärna hela texten.

Jag skulle även vilja se försök att uppskatta elevernas välmående. Om eleverna mår bättre i kommuner där deras föräldrar kan hitta skolor som passar dem är det värdefullt i sig, även om effekten på elevernas kunskaper är obefintlig.

Därtill vore det intressant om man kunde utröna i vilken utsträckning kunskapshöjande innovationer i enskilda friskolor sprids till skolväsendet som helhet.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, utbildning, friskolor

Otrygga människor

Det har varit ett par jobbiga veckor för Sverigedemokraterna. Eller hade varit, om deras väljarstöd haft samma grund som Miljöpartiets. Så är det nu inte, och varken järnrör eller huliganbeteende och främlingsfientliga skällsord har fått väljarna att lämna vad som nu är Sveriges tredje eller fjärde största parti. Till skillnad från alla som ägnat den senaste tiden åt att signalera att de tillhör de upplysta genom idogt twittrande med hashtag #sdgate, har Paulina Neuding skrivit en genomtänkt text om de otrygga och utsatta människor som lägger sin röst på sd, trots att de inte delar partiets fientliga inställning till utlänningar.

Janne Josefssons Uppdrag granskning från Malmö i våras gav en skrämmande illustration av hur drivkrafterna kan se ut. Under en intervju med kommunalrådet Ilmar Reepalu i Seved blev SVT genast angripna av några unga män som menade att detta var deras område. I Almgården vid Rosengård mötte Janne Josefsson en kvinna och hennes dotter – som berättade att de röstar på SD som ett sätt att freda sig mot den sortens otrygghet som just mött Josefsson i Seved.

Det är hög tid för de sansade partierna att ta dessa människors upplevelser och problem på allvar, både på riksnivå och lokalt. Hur man löser dem är en svår och mångfacetterad fråga, att man erkänner dem och lyssnar en förutsättning.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, sverigedemokraterna

Dela med sig av företag

Så här i bloggtorkan kan jag inte undgå att guida er till denna förbluffande debattartikel i Svenska Dagbladet, skriven av representanter för LO och SEKO, med titeln “Vill Borg göra Sverige till ett skatteparadis?”.

Man kan fråga sig vad regeringen avser att lösa för problem med en sänkning av bolagsskatten.

Vi uppfattar regeringens förslag som illojalt gentemot övriga industriländer som många gånger brottas med värre ekonomiska problem än Sverige. I ett Europa som faller samman tar regeringen Reinfeldt ett första steg för att positionera Sverige som ett skatteparadis för bolag. Länder som behöver skatteintäkter utsätts nu för Reinfeldts och Borgs osunda konkurrens.

Argumenterar verkligen debattörerna för att Sverige bör hålla skattetrycket uppe så att företag hellre flyttar till Spanien och Grekland?

HT: Den hälsosamme ekonomisten
Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, skatter, sverige, solidaritet

Malmös antisemiter

Gårdagen var en mörk dag. Judiska församlingen i Malmö attackerades med gatsten och knallskott, som ännu ett led i de trakasserier som judar i staden ständigt får utstå.

Niklas Orrenius text i Expressen är nödvändig läsning om ett problem som inte får ignoreras, och måste hanteras — både med viktiga symboliska markeringar, och av rättsväsendet.

Givet dessa händelser finner jag det anmärkningsvärt att Sydsvenskan toppar hemsidan med en artikel om fotbollsföräldrar, och Dagens Nyheter med en om den senaste opinionsundersökningen.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, antisemitism, malmö, journalistik, rasism

Tintin muntrar upp

Det tog inte särskilt lång tid för stormen kring Behrang Miris dåraktiga utspel om att börja rensa ut Tintin och andra böcker på politiska grunder att både blåsa upp och blåsa förbi. Miri ändrade sig snabbt, och den tjattrande klassen har vänt blicken åt annat håll.

Så här i efterhand kan man konstatera ett par saker.

– Det är anmärkningsvärt att en person med en sådan nervös, och möjligen auktoritär, inställning till kultur och till vad människor är kapabla att hantera ges rollen konstnärlig ledare på Kulturhuset.

– Reaktionen på utspelet var närmast enhälligt negativ, och upprördheten rätt stor.

Och det sistnämnda är trots allt ett skäl till munterhet. Motståndet mot censuriver och överdriven rädsla tycks vara kompakt, och svenska barn och äldre får även i fortsättningen läsa Tintin och andra berättelser skrivna i en tid med värderingar som vi idag finner motbjudande.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, tintin, censur

Litar Alliansen på marknaden?

Nyligen presenterade Socialdemokraterna sitt alternativ till höstbudgeten. De kallar den sin affärsplan vilket är något löjeväckande, och onekligen flyttar debatten från djup till yta. Innehållsmässigt finns fokus på näringslivet, med det traditionella socialdemokratiska synsättet där industripolitik och satsningar tros ligga bakom svenska framgångar. Boris Benulic skriver väl om knepigheterna med toppstyrning.

I de fyras gängs affärsplan handlar åtminstoen tre av punkterna om sådant de med största säkerhet inte vet någonting om; och formuleringen om hur ”innovationen ska sättas i centrum” är en kombination av storhetsvansinne och bristande verklighetsförankring. Smaka på den här formuleringen:
” Det svenska innovationsarbetet ska koordineras på högsta politiska nivå och kommer, om vi vinner valet, att ledas av statsministern.”

Om statsministern nu är så jävla bra på innovationer så ska han väl starta företag inte vara statsminister.

Men det är trots allt den socialdemokratiska vägen, och det är bättre med dessa ambitioner än ilskna krav på vinstförbud och förstatligande av företag.

Det ledsamma är att det inte står så mycket bättre till i Alliansen. Regeringen, och särskilt Centerpartiet, pratar om företagande, men nästan alltid slutar det med att man stoltserar med statliga satsningar på innovation, specifika näringar, eller odefinierade stöd till småföretagare. Men det är ju inte det marknadsekonomi handlar om. En verkligt borgerlig regering, som både förstod och hade tilltro till marknadens mekanismer, skulle istället fokusera på att minska och förenkla regler, sänka skatter, och öppna marknader. Inte lika tilltalande för pr-folket möjligen, men betydligt mer värdefullt för ambitiösa medborgare, och i förlängningen för svenskt företagande.

Har Alliansen — och Annie Lööf — verkligen tilltro till marknaden?

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, alliansen, socialdemokraterna, företagande, ekonomi

Övertramp

Johan Westerholm:

Elin Lundgren, S, och tillika ordförande för Gävle Arbetarekommun, en av de mer tongivande och mer klassiskt socialdemokratiska valkretsarna med sin industri. Inte vilken socialdemokrat som helst med andra ord.

Elin Lundgren gjorde idag ett av de grövsta övertrampen jag sett på länge i den politiska debatten och fråntog mig all önskan och vilja att gå till attack mot Alliansregeringens ekonomiska politik. Hon satte sina ord på vad hon tyckte om Anders Borgs budgetmotion. Hon valde att direkt citera med vilka ord nazisterna i Tredje riket lät legitimera utrotning av judar, romer, förståndshandikappade, slaver, homosexuella och andra misshagliga. Arbeti macht Frei. Hon menade att Alliansen stod för samma politik.

Är bildningsnivån på våra riksdagsledamöter så låg att tanken spontant uppstår att regeringen är inriktad på att utrota grupper i det svenska samhället?

Det är förolämpande, framför allt mot de miljoner som lidit av nazisternas brott, och sorgligt att bubblan runt svenska riksdagspolitiker blivit så stark att man inte hindrar sig innan man kvittrar ut sådana uttalanden.

Socialdemokraterna ska vara glada över, och vårda, att man har någon som Johan Westerholm, som säger ifrån.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, sverige

Ingen revolution

Ligister kastar sten på poliser i Rinkeby, och somliga drömmer nostalgiskt om uppror och revolution. De förtryckta har fått nog, och slår tillbaka mot överheten. Eller?

Sakine Madon påpekar att de verkliga förlorarna är Rinkebys övriga invånare som inte kan nås av ambulanser, brandmän och polis när behovet uppstår.

Få talar för alla dem som inget annat vill än att barnen ska få en bra framtid, som sliter från morgon till kväll med lågavlönade arbeten, och som drabbas av att polis och brandkår hindras hålla lag och ordning. Visst finns det rötägg till poliser, men den här trenden av attacker handlar om något annat.

Polisen jag pratat med nämner en ytterligare central bit om vad som behöver göras utöver förebyggande insatser, förbättrad skola och liknande:

“Bekämpa och genomskåda lögner och mytbildning där kriminella framställs som förebilder, och samhällsföreträdare framställs som förtryckare”.

Det är bilden de som ger sig på oskyldiga poliser gärna vill sprida. För oss andra saknas anledning att gå i fällan och köpa den.

Det är det allmännas ansvar att se till att alla medborgare skyddas av vårt rättsväsende. Inklusive de som inte röstar, och inte ropar så högt.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, polisen, rinkeby, trygghet

Brandkvinnor

När huset står i lågor, och människor är fast, krävs det att modiga människor som klarar av att bära ut de utslagna kan ge sig in bland lågorna. Det står dock inte i fokus när den utbildningsansvariga på Räddningsverket reflekterar över antagningskraven för brandmän.

– Ett test där man 35 gånger ska lyfta en skivstång som väger 30 kilo är framtaget för en man och inte för en kvinna, säger Stefan Lundqvist, utbildningsansvarig på Räddningsverket.

Enligt honom ska den som söker sig till Räddningstjänsten inte behöva prestera på elitidrottsnivå för att bli anställd som brandman.

Artikeln fortsätter med hög floskeldensitet, och Lundqvist visar att han minsann har koll på vad som går hem i politiska kretsar.

Det är givetvis inte fel att vara uppmärksam på om invanda tankebanor leder till att man ställer upp irrelevanta krav, som är diskriminerande. Att vara medveten om risken är att göra sig en tjänst som arbetsgivare. Nyckelordet är dock irrelevanta.

Jag gissar att förmågan att lyfta människor som inte själva klarar att ta sig ut ur en brinnande byggnad är ett rätt rimligt krav.

HT: Johan
Andra intressanta bloggar om: politik, pk, sverige, feminism

Håll koll på slöseriet

För den som vill hålla ett öga på slöseriet med gemensamma medel rekommenderas Slöseriombudsmannen, där Martin Borgs sätter ficklampan på svårmotiverade utgifter. Bland annat lyfter han fram en granskning i SvD som beskriver hur det kritiserade Tillväxtverket spenderat hundratals miljoner på projekt, utan att ha en aning om ifall de givit någon effekt eller ej.

Men SvD kan idag berätta att varken regeringen eller Tillväxtverket vet vilka effekter pengarna har haft – trots att satsningen nu pågått i fem år och förlängts till 2014. Sammanlagt slussar regeringen 375 miljoner kronor via Tillväxtverket mellan 2007 och 2014 – utan att veta om miljonerna bidrar till att öka kvinnors företagande.

Redan i maj 2011 uppmärksammades regeringen på att det var omöjligt att utvärdera effekterna av satsningarna. Larmet kom från Tillväxtanalys, en annan statlig myndighet under Näringsdepartementet. I en rapport konstateras att dokumentationen kring stödinsatserna är så bristfällig att det inte går att veta vem som deltagit i de projekt som fått pengar.

Man kan förstås ifrågasätta om projektet varit värt pengarna även om det levt upp till alla förhoppningar, men att inte ens ta reda på det är djupt oansvarigt. Det är svårt att i förväg förutse vilka effekter reformer kommer att få i det myller som ett modernt samhälle utgör — i själva verket till sådan grad att svårigheten i sig är ett skäl att begränsa det offentligas roll — och just därför är det viktigt att man i efterhand försöka ta reda på om politiken fått önskad effekt.

Makthavare och tjänstemän kommer alltid att vara frestade att slarva med utvärderingen. SvD ska därför berömmas för att de gjort sitt jobb.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, slöseri, tillväxtverket, journalistik