Skärgårdsfylleri

Om det nu tillhändelsevis finns någon som tycker att den nya sjöfyllerilagen är vettig kan det vara nyttigt att ta till sig denna skärgårdsbos tankar om dess orimlighet.

Några av våra bästa vänner bor på en liten ö på ‘skrikavstånd’, d v s ca 450 m. Sveriges folk må tycka att vi är förtappade, sinnessjuka och kriminella individer som inte har i skärgården att göra, men vi brukar faktiskt då och då hela familjen slinka över till grannen, grilla och t o m (känsliga läsare ombeds sluta läsa nu) dela på en flaska vin eller två.

Så. Nu var det i alla fall sagt.

När vi ‘slinker över till grannen’ kan vi förstås inte promenera, eftersom det råkar finnas djupt och kallt vatten mellan oss och våra bästa vänner. Att simma med en två- och en femåring känns inte aktuellt.

I vår familj har vi tre gamla båtar från 60(?)-80 talen av lite olika konfiguration att välja mellan. Ingen av dem är något lyxigt fartvidunder någon rimligen kan vara avundsjuk på. En är en ren gammal bruks-plastbåt från stenåldern. De har dock en sak gemensamt; de kan alla gå över femton knop under ideala förhållanden. Den minsta går för all del att ro om man skall just till närmsta grannen, om jag nu får? Den är ju fortfarande en båt som kan gå 15 knop.

De där 450 metrarna har vi dock alltid brukat puttra i gångfart, eftersom det är säkrast för alla. Och naturligtvis har vi alltid haft flytväst på dessa ‘vansinnes-fyllefärder’ som de väl numera klassas som, om någon nu redan har bestämt sig för att jag är en risksökande idiot som gillar att försätta min familj i livsfarliga situationer.

Det alternativ som står till buds, och som liknar ‘att ta cykeln’ på land är våra kajaker. Vi äger både enmans- och tvåmans sådana. Det känns dock inte heller som det mest slående exemplet på sjövett att sätta tvååringen i dubbelkajaken, ta en ficklampa i munnen och paddla över. Särskilt inte om det blåser, går vågor och man druckit några glas vin. Cykla till grannen kan man göra även om det blåser frisk vind – men paddla kajak med små barn i?

Då är alternativet för oss med omdöme att stanna hemma, eller att avstå från vinet. Och – även om det kan vara svårt att förstå att det kan finnas så vidriga människor som jag så tycker jag vinet är en viktig del i umgänget när man slinker över till grannen för att umgås.

Läs hela, och försök sedan hålla fast vid att det är rimligt att förbjuda människor från att ta båten över till grannen när de har 0,2 promille alkohol i blodet, och alltså inte direkt är dyngraka.

Själv är jag landkrabba med ytterst begränsade erfarenheter av både båtliv och skärgården. Och just därför bör jag avhålla mig från att styra och ställa över sådant jag varken berörs av eller har djupare insikter i.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, skärgården, alkohol, glädjedödarna

Hur står det till med sportjournalistiken?

Johan Westerholm delar ut en rejäl känga efter Sara Algotssons starka insats i fälttävlan.

Självaste Prins Carl-Philip uttalar sig tydligen, iklädd OS-truppens Ullaredskollektion, i en artikel om dramat. Jag klickar lite nyfiket på länken och kan då läsa mig till följande:

”Jag missade först att hon rev, det kanske du också gjorde. Jag var väldigt nervös här på läktaren”.

Oj. Jag kan se hur journalisten riktigt står och darrar av upphetsning av detta uttalande och samtidigt heltäckande analys. En chans att nå löpet, varje journalists mål i det vardagliga arbetet. Att nå “Löpet” innebär goda förutsättningar till löneökning och befordran från det träsk som sportjournalistiken utgör. Aftonbladets reporter har verkligen jobbat sig till detta banbrytande uttalande. En analys av självaste prinsen som verkligen ger en heltäckande bild av komplexiteten i fälttävlan och vilken prestation som Algotsson genomfört.

Ingen stor fråga, förstås, men både detta och kommentatorernas oförmåga att förklara vad som sker i sporter som sällan visas upp irriterar mig. När jag ser sport på tv vill jag lära mig något om taktik, detaljer i utförandet, och övergripande strategier — i annat fall behövs ju inte kommentatorerna. Istället väljer SVT (i OS-fallet) att lägga stora mängder energi på att sälja in sina egna reportrar.

Det ska sägas att det finns goda undantag, däribland cyklisten Magnus Bäckstedt och boxaren Santiago Nieva.

Andra intressanta bloggar om: sverige, journalistik, sport, os

Fortsatt kamp mot glädjedödarna

Mattias Svensson fortsätter kampen mot frihetsinskränkande förbud, och har tillsammans med riksdagsledamoten Maria Abrahamsson skrivit en bra debattartikel.

Lagstiftarna bör avhålla sig från att stifta lagar baserade på moraliserande föreställningar om hur medborgarna från tid till annan bör äta, dricka, motionera eller vad det nu kan handla om. I linje med det bör statens ansvar för den enskildes handlingar inte sträcka sig hur långt som helst. Det finns fortfarande människor som nu på sommaren vill ta en cigarett efter ett bad på stranden, ge sina eventuellt överviktiga barn en extra glass i värmen eller ta ett par pilsner när de för sin fritidsbåt i ett stilla vatten. Låt dem göra det utan statliga pekpinnar!

Ytterst handlar det om en grundläggande respekt för människors värdighet och förmåga.

Därtill är det givetvis ingen slump att förbuden riktas mot grupper med låg status i samhället, vilket jag skrivit om tidigare. Men dessa människor förtjänar, liksom alla andra, den grundläggande respekt som innebär att de får leva sina liv som de finner gott.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, folkhälsa, förmynderi, glädjedödarna

Adeln roar sig

Överflödsministeriet — eller heter det kanske Tillväxtverket? — lever gott på de resurser som Sveriges och Europas medborgare skapat. Dagens Nyheter rapporterar om hur de i Sverige ansvariga för EU:s regionsbidrag avnjuter helger på spa, och utsökta måltider.

2010-03-08
Åkeshov slott, Bromma.
60 011 kronor
Planeringsdagar 13 deltagare
Helpension och konferens, vin och vinprovning 8 569 kronor.

2010-03-23
World Trade Center, Stockholm
71 993 kronor
58 deltagare
Middag med chokladprovning

2010-03-30
Sandhamn Seglarhotell, Stockholms skärgård.
25 211 kronor
Fem personer, oklart syfte med vistelsen.
Helpension, vin till middag och isbrytande taxibåt.

2010-05-17
Yasuragi, Hasseludden.
40 886 kronor
12 personer
Konferens, fyrarätters japansk middag, introduktion till japansk badkultur.

fortsätter det ett bra tag till, och givetvis är det stötande. Samtidigt är det inte dessa, i statssammanhang, små utgifter som utgör den stora kostnaden för verket med det orwellska namnet. Det är istället dess uppdrag, som i DN-artikeln beskrivs så här:

Myndigheten har kontor på nio orter i Sverige och ansvarar för att dela ut EU:s regionala bidrag och ska sköta olika satsningar för tillväxt och företagande.

Är det någon utanför den inre kretsen som på allvar tror att detta är ett klokt sätt att skapa tillväxt? Staten bör ägna sig åt att sätta upp regler som tillåter en miljö där kreativitet och företagsamhet kan trivas. Att välja vinnare, och driva projekt, tillhör inte statens kompetensområden, bland annat därför att den information som marknaden förmedlar försvinner allt eftersom skattepengarna rullar in.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, korruption, sverige, tillväxtverket

Zaremba om den kafkavärld som kallas svensk integration

I en utmärkt artikel sätter Maciej Zaremba lampan på det myller av bisarra beslut och system som utgör den svenska statens försök att integrera de som flyttat hit från andra länder.

Jag skall inte trötta ut läsaren med alla turer, till exempel om fungerande skolor som lagts ned gång på gång, jag skall bara ge några hållpunkter av symbolisk karaktär. Det tog exempelvis fyrtio år av invandring innan regeringen insåg att utlänningarna inte var lika varandra, varför man nog behövde olika kurser för akademiker och analfabeter. SFI-lärarna har vetat det från början. Men först år 2003 blev de bönhörda.

På språkskolan Paragona i Warszawa, som lär ut läkarsvenska på sju månader, har man snickrat ihop egna läromedel. De flesta av SFI-böckerna är oanvändbara, får jag höra, ”på grund av det obehag de skapar hos studenten”.

Jag prövar med ”+46”, den kanske vanligaste läroboken i svenska som andra språk. Det första svenska föremål som männi­skan får möta är klockan. Är hon kvart i eller kvart över? Det gäller att passa tiden. Bland det första hon lär sig att säga är att hon är sjuk. Vi heter sådant som Abdul eller Keziban. Vi är i skolan klockan åtta (det är noga med tiden), går till apoteket, bokstaverar vårt djävla namn, ber om ursäkt, är sjuka igen och redan på sidan 63 får vi veta vilken framtid som väntar: Fatemeh och Mohsen har en butik, jobbar 80 timmar i veckan och är glada för det. Sedan blir vi bestulna och lurade, vi kollar extrapriser, sparar kvittot, köper begagnat, blir sjuka för tredje gången, därefter deprimerade, får remiss, blir påkörda, träffar Gudrun som har ont i ryggen och bor ensam, därefter Peter som har ont i magen, vi blir allergiska, men orkar öva på vokalerna: ”Knäna värker och näsan är täppt” samt på betoningen: ”Hon har feber”, tempus icke att förglömma: ”Det finns ingen tid denna vecka.” Vi ser dåligt, hör dåligt och det kliar, men vi lär oss kroppsdelarna ”Han har ont i …”.

Bland liberaler talar vi ofta om arbetsmarknadshinder, höga trösklar och löner som gör det svårt att få jobb. Det är inte fel, och det finns mycket att göra på det området. Men vi måste även lyfta fram och göra något åt den apparat som behandlar människor utan respekt, förslösar deras tid med meningslösa program och “utbildningar” de inte kan ta till sig, och gör dem permanent beroende av det offentligas välvilja.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, invandring, integration, utbildning

Sönderregerad

Tove Lifvendahl är orolig över Moderaternas framtid:

Moderaterna bör dra lärdom av socialdemokraternas fall. När de lämnade ifrån sig makten 2006 var det som en luftballong; färggrann och uppblåst, men tom på annat innehåll än varm luft. Hållningen var defensiv och känslig: Brännmärk dem som talar illa om Sverige, mobba ut intern opposition, fokusera på bilden av landet som det internationella föredömet.

Det finns goda skäl för oron. Makten förefaller, utifrån, ha samlats hos en mindre inre krets där, förutom Reinfeldt själv, Anders Borg och Per Schlingmann dominerar. Argument som vilar på ideologiska grunder betraktas som hot mot stabiliteten snarare än öppningar mot framtiden. Den som vill förstå vart statsministern och hans regering vill föra landet, hur de analyserar de stora frågorna, vilka värden de ser som viktiga, tvingas leta efter antydningar med förstoringsglas.

Jag uppfattar att Reinfeldts regering är på god väg mot det tillstånd som Göran Perssons befann sig i 2006 (och tidigare än så). Det är en anledning till att det behövs sansade politiska alternativ. Precis som för sex år sedan börjar behovet av regeringsskifte för sin egen skull bli märkbart, men tyvärr är ju den nuvarande oppositionen innehållsmässigt fortfarande sämre.

Kanske är det dags för statsministern att börja göra sig redo att kliva åt sidan, och låta nya krafter ta vid. Inte för att de gågna åren varit dåliga — vi har trots allt sett betydande skattesänkningar, och därtill vardagsliberaliseringar som apoteksmonopolets uppbrytande — utan för att de kommande ska bli bra.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, moderaterna, fredrik reinfeldt

Den andra klyftan

Det finns fler klyftor i samhället än de som rör inkomster. En sådan utgörs av skillnaden mellan hur journalister och övriga identifierar sig politiskt. Kent Asp presenterar resultatet av studier som gjort från 1988 tills idag.

Undersökningen ger en unik bild av hur vänster-högerinställningen hos politikens tre huvudaktörer har utvecklats det senaste kvartsseklet. I den första undersökningen 1989 stod journalister inte lika långt till vänster som i dag. Men efter en vänstersväng 1994 handlar det därefter endast om marginella förändringar. Från mitten av 1990-talet har vänstervridningen av journalistkåren avstannat.

Samtidigt har medborgarna efter sin vänstersväng valåret 1994 successivt placerat sig allt längre till höger. Ledamöterna i Sveriges riksdag har också gått till höger.

I slutet av 1980-talet var skillnaden mellan riksdagsledamöter och journalistkår inte särskilt stor. De folkvalda stod då åsiktsmässigt närmre journalistkåren än väljarna. I dag står väljare och valda betydligt närmare varandra, och avståndet mellan journalister och folkvalda är i början av 2010-talet större än mellan journalister och allmänhet.

Den intressanta frågan är antagligen vilken effekt detta får på samhällsutvecklingen, och den är inte så lätt att svara på. Jag är skeptisk till påståendet att samhällsjournalistiken består av dolda kampanjinsatser för vänstern. Däremot slår oundvikligen vänstervridningen igenom när det gäller vad som lyfts fram, och ur vilka perspektiv, och det leder till en obalans som gör det svårare för nyhetskonsumenterna att begripa vad som sker i vår omvärld.

Samtidigt visar ju undersökningen att väljarna rört sig mot höger efter journalistkårens vänstersväng i mitten av nittiotalet. Men är det så? Det krävs en annan sorts undersökning för att ta reda på hur de underliggande värderingarna förändrats. Det kan givetvis vara så att väljarna blivit mer liberala eller konservativa. Men det kan kanske också vara så att skiftet i rapporteringen gör att många identifierar sig som mer höger, helt enkelt eftersom den upplevda mitten rört sig i motsatt riktning medan de själva stått still.

Andra intressanta bloggar om: politik, journalistik, sverige

Mangadomen och bild 39

Simon Lundström, som fällts för barnpornografibrott i både Tingsrätten och Hovrätten för innehav av tecknade bilder, friades i Högsta domstolen. Rimligtvis är alla med demokratiskt sinnelag och en känsla för proportioner och förnuftighet glada över detta utslag. Men, som Mårten Schultz skriver i en läsvärd artikel på SVT Debatt, finns det mörka moln på himlen.

Genom en, får man säga, tämligen invecklad avvägning mellan å ena sidan de syften som ligger bakom regleringen och å andra sidan informationsfriheten som den kommer till uttryck i grundlagen fann HD att de flesta bilderna (38 stycken) inte skulle omfattas av barnpornografiregleringen. Här underkände domstolen alltså den kriminalisering som lagstiftaren, enligt lagens förarbeten, avsett att göra. HD ansåg att barnpornografiförbudet i denna del stod i strid med grundlagen.

Men så var det frågan om den 39:e bilden. De övriga 38 bilderna var, som HD skrev, ”fantasifigurer och det är uppenbart att det inte är fråga om avbildningar av några verkliga barn”. I denna del vägde informationsfriheten över intresset bakom barnpornografiregleringen. Men när det gällde bild 39 kom HD till motsatt slutsats. Denna bild var till skillnad från de övriga bilderna verklighetstrogen och omfattades därför av straffbestämmelsen. Även avseende denna bild fann dock HD att Lundström skulle frikännas, eftersom innehavet var försvarligt. Försvarligheten bestod bl.a. i Lundströms yrke och mängden av teckningar han hade i sin dator.

Som Schultz påpekar gör det rättsläget oklart för en icke-professionell vanlig svensk, och sådan osäkerhet skadar tilltron till rättsstaten. Framför allt lyfter det fram lagstiftarens ansvar att inte stifta lagar av så låg kvalitet, och med ett så moraliskt felaktigt innehåll, att situationer som denna uppstår. Regeringen bör — och borde redan tidigare — lägga fram ett förslag till förändring av barnpornografilagen, så att fantasikreationer inte kriminaliseras, och resurserna istället kan ägnas åt att bekämpa de vidriga övergrepp som riktig barnpornografi utgör.

Med nuvarande justitieminister, och hennes tveksamma inställning till rättssäkerhet, tvivlar jag på att så kommer att ske.

Andra intressanta bloggar om: politik, barnpornografi, mangadomen, juridik, alliansen, yttrandefrihet, sverige

Debatten om invandring

De senaste dagarna har det skrivits en rad tänkvärda inlägg om hur vi ska se på invandringen och invandrarna. Förhoppningsvis har jag tid att lägga ut mina tankar under helgen. Till dess vill jag uppmana att debattanterna tar till sig dessa kloka ord, skrivna av Benjamin Katzeff Silberstein i Svenska Dagbladet.

Vad man än tycker så är det faktiskt inte höjden av kosmisk ondska att föreslå att nyanlända som har svårt att få jobb ska få stärkta incitament att flytta dit jobben finns. Inte heller är språktestförslaget på något vis främlingsfientligt eller ens särskilt ovanligt i ett internationellt perspektiv.

Kanske är det naivt att hoppas på en sansad integrationsdiskussion. Men så länge reaktionerna på förslag som Folkpartiets fortsätter att se ut som de gör är det inte främst partiet i sig som kommer att skadas.

De som drabbas hårdast är de utrikes födda som får fortsätta att leva i arbetslöshet. Men det verkar de nyanslösa kritikerna strunta i.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, invandring

Varför saknar invandrare jobb?

Nu när den rätt fåniga debatten om Fredrik Reinfeldts konstaterande att arbetslösheten är betydligt högre bland invandrare än etniska svenskar –och alltså inte bör mötas med stimulanspolitik, då den är strukturell — har lagt sig, kanske det finns utrymme att diskutera den viktiga sakfrågan. Varför är arbetslösheten högre hos invandrare, och vad kan göras åt det?

Jasenko Selimovic gör att ambitiöst försök i Göteborgsposten, med både en saklig (och rimlig) analys, och en antydan till färdväg. Slutklämmen:

Jag har respekt för socialdemokraternas värnande om små löneskillnader och höga ingångslöner, men jag har ännu mer respekt för värnandet om människor. Antingen finns i detta land jobb även för de dåligt utbildade – de som hoppade av skolan och de som aldrig ens haft tillgång till skola av olika anledningar – eller så dömer vi dem till livslångt utanförskap och Sverige till en plågsam närvaro av extrema nationalister.

Sänkning av trösklarna må eventuellt försämra situationen lite för oss insiders, men det kommer att bli bättre för alla de outsiders som nu står utanför, de svagaste. Det kommer vi alla att vinna på.

Jag rekommenderar verkligen till läsning av hela artikeln.

Det jag vill tillägga är att vi behöver ett mindre fyrkantigt bemötande när människor anländer. Det är varken bra för de invandrades hälsa, deras framtidsutsikter, eller för Sverige som helhet, att folk skickas till förläggningar utan någon större kontakt med omgivningen tills deras ärende tuggats igenom Migrationsverkets hårt belastade maskineri. Istället bör det bli möjligt, och förväntat, att söka jobb från dag 1. Hittar man det och etablerar sig, bör man få rätt att stanna som arbetskraftsinvandrare. Med en ändrad dynamik kommer integrationen att naturligt förbättras. Det förutsätter dock, som Selimovic påpekar, en arbetsmarknad som är öppen även för outsiders.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, sverige, invandring