Otrygga människor

Det har varit ett par jobbiga veckor för Sverigedemokraterna. Eller hade varit, om deras väljarstöd haft samma grund som Miljöpartiets. Så är det nu inte, och varken järnrör eller huliganbeteende och främlingsfientliga skällsord har fått väljarna att lämna vad som nu är Sveriges tredje eller fjärde största parti. Till skillnad från alla som ägnat den senaste tiden åt att signalera att de tillhör de upplysta genom idogt twittrande med hashtag #sdgate, har Paulina Neuding skrivit en genomtänkt text om de otrygga och utsatta människor som lägger sin röst på sd, trots att de inte delar partiets fientliga inställning till utlänningar.

Janne Josefssons Uppdrag granskning från Malmö i våras gav en skrämmande illustration av hur drivkrafterna kan se ut. Under en intervju med kommunalrådet Ilmar Reepalu i Seved blev SVT genast angripna av några unga män som menade att detta var deras område. I Almgården vid Rosengård mötte Janne Josefsson en kvinna och hennes dotter – som berättade att de röstar på SD som ett sätt att freda sig mot den sortens otrygghet som just mött Josefsson i Seved.

Det är hög tid för de sansade partierna att ta dessa människors upplevelser och problem på allvar, både på riksnivå och lokalt. Hur man löser dem är en svår och mångfacetterad fråga, att man erkänner dem och lyssnar en förutsättning.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, sverigedemokraterna

Fridolin och Sverigedemokraterna

Många av dem som ingår i vad som kanske kan kallas det politiska etablissemanget anser att sverigedemokrater helst ska behandlas som paria. Lars Ohly vägrade bli sminkad samtidigt som Jimmy Åkesson, och Håkan Juholt ville inte vara med i Agenda om han var tvungen att stå bredvid sverigedemokraten. Ibland undrar man om de lämnade trotsåldern.

Därför är det skönt, och för mig litet oväntat, att se att Miljöpartiets unga språkrör Gustaf Fridolin har en annan inställning.

Jag är så trygg med att jag inte delar politiska svar med Björn Söder, så jag skulle inte ha något emot en fika av den anledningen. Jag skulle aldrig samarbeta med SD, men det betyder inte att jag inte respekterar Sverigedemokrater som människor.

Risken med att inte skilja på åsikterna och människorna, och aldrig möts och pratar, är att vi får ett väldigt uppdelat land. Det gäller många dimensioner, uppdelningen är farlig.

Sakine Madon, som gjorde intervjun, kommenterar det hela i en ledare i Expressen. Journalister och andra politiker borde slappna av (och bete sig civiliserat). Dåliga politiska åsikter är inget virus som smittar vid beröring. Möjligen till skillnad från opinionsundersökningar …

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, fridolin, miljöpartiet, sverigedemokraterna

Ett tystare land

Niva Dervish i Upsala Nya Tidning:

Nyligen portades metalbandet Avenir från gotländska musikfestivalen Rockskallen på grund av sångarens påstådda engagemang inom SD, skriver Nima Dervish.

En av arrangörerna skrev på Facebook: ”Med tanke på Richards politiska engagemang så kan ni inte få spela […]. Varken tidningen [Gotlands Allehanda] eller Roxy kan stå bakom [SD]. Sorry.”Fast, vem kräver att arrangören ska stå bakom partiet som sångaren ryktas vara aktiv i? Vad sägs om att se människor som individer som var och en får stå för sina egna åsikter? Varför ska ett icke-politiskt band kollektivt bestraffas?

Det här är en ohälsosam väg att vandra, särskilt i ett land där konsensus värderas högre än vad som är riktigt bra. Och fall som detta handlar — på riktigt — om tolerans, och en grundläggande respekt för människor. Att argumentera mot främlingsfientlighet är ett viktigt uppdrag, men inte med ociviliserade medel som dessa.

Och för den som till äventyrs inte håller med mig: tror ni verkligen att det är genom åtgärder som dessa som mörka krafter hålls tillbaka?

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, sverigedemokraterna, tolerans

Vad blir det av Socialdemokraterna?

I Sydsvenskan kan man läsa ett intressant reportage om hur några skånska byggarbetare ser på det parti som står dem närmast (Socialdemokraterna) och dess framtid. Framför allt diskuteras invandring, Sverigedemokraterna, och Ilmar Reepalus både obehagliga och okunniga förslag om ett tudelat medborgarskap. Det är ingen munter läsning.

Men i en byggbod i Arlöv nickar socialdemokrater gillande åt Reepalus förslag. Tuffare tag mot invandring är precis vad som krävs för att hindra flödet av S-väljare till SD, tror de.

– Juholt, vilken nisse!

– Han bara klantar sig.

– Det är fel ledare.

– Fast det har blivit ett jävla drev också. Vem hade klarat en sån granskning?

– Men det är inte bara Juholt. Sossarna är för fega. De måste prata om invandringen.

– De är rädda att tappa utländska röster. Invandrarna har blivit så många nu.

– Vi har varit för snälla, vi svenskar.

– Jag har varit inne och byggt på fängelser. Jag har fan aldrig sett en svensk därinne.

– Åjo, det finns nog.

– I alla fall måste vi stoppa invandringen ett tag. Tills vi får ordning på det.

Kommer de socialdemokrater som vill stå emot en rörelse mot en starkare invandringskritik och förenklande populism att få som de vill? Eller kommer partiet att anpassa sig till de uppfattningar som trots allt har en inte obetydlig utbredning hos delar av basen?

Det är för övrigt också intressant att se hur det, åtminstone bland dessa byggarbetare, fortfarande finns en stark kultur av att man ska ha uppfattningen att facket och socialdemokraterna företräder en. Det är kanske inte den mest stimulerande miljön för den som vill tänka själv.

Andra intressanta bloggar om: politik, socialdemokraterna, invandring, sverigedemokraterna