Inkomstskillnader

Debattartiklar och rapporter om växande skillnader (eller “klyftor”, om man vill tala vänsterspråk) i inkomst har stått som spön i backen, och det börjar sätta sig en bild av att de rika mumsar i sig alla nybakta delar av den ekonomiska kakan. När man behandlar aggregerat data över långa tidsperioder bör man dock komma ihåg att mycket kan ske i de aggregat man valt.

Karl Malmqvist gör följande observation:

Den visar hur stor andel av de personer som ett visst år befann sig i den tiondel av befolkningen som tjänar minst, som återfinns i samma tiondel året efter. Som vi ser minskar andelen snabbt. Drygt 40 procent av de som tillhörde tiondelen med lägst inkomster 1995, tillhör en högre inkomstgrupp nästa år. Och trenden fortsätter i takt med att tidsperioden förlängs; efter bara sex år har runt 75 procent lämnat den lägsta inkomstgruppen.

Det tycks alltså som att möjligheterna att förbättra sitt tillstånd är någorlunda goda i Sverige. Det är förstås bra.

En annan sak som slagit mig är att man nästan alltid presenterar inkomstsiffror före skatt. Men eftersom den vanligast föreslagna lösningen på ökade inkomstskillnader är högre skatter för de “rika”, borde man rimligen istället ta hänsyn till skatteuttaget, och se om ens omfördelningspolitik fått någon effekt. Om någon sitter på sådana siffror vore jag intresserad av att se dem.

Detta innebär inte att allt är frid och fröjd. Tvärtom är det ett problem att tillväxttakten för genomsnittliga svenskar är lägre än man kunde önska. Man kan dock göra sig en otjänst om man stirrar sig blind ökande skillnader, istället för att fokusera på hur vi kan åstadkomma starkare tillväxt — teknologisk utveckling — som gynnar det stora flertalet.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, sverige, tillväxt, inkomstfördelning, rättvisa

Blir vi lyckliga av tillväxt?

Blir vi lyckliga av tillväxt? Eller mer specifikt, blir vi i den rika delen av världen lyckliga av tillväxt? Andreas Bergh har kikat närmare på de empiriska data som finns, och konstaterar att de antyder att svaret är ja.

Morgonens policyseminarium om lycka var en livlig tilldragelse. Jag är inte lika skeptisk som min medförfattare Christian Bjørnskov till att staten försöker göra gott, men politiken bör grundas på en korrekt verklighetsbeskrivning. Det tycks exempelvis vara en spridd uppfattning att lycka/välbefinnande/life satisfaction i västvärlden inte längre ökar över tid eller med inkomster över en viss nivå – den så kallade Easterlin paradoxen.

Easterlins observation gjordes 1974, och fick ökad spridning genom bland annat Richard Layards bok om lycka. Men den tycks inte stämma. Här finns ett omfattande NBER-working paper av Betsey Stevenson Justin Wolfers, som framför allt bygger på att lägga till nya data till de få punkter som fanns 1974. Mönstret blir då tydligt, både inom länder och mellan länder.

Läs gärna hela texten, och även kommentarerna som innehåller en intressant diskussion.

Vi människor har en naturlig tendens att fokusera på problem. Det är i grunden en sund inställning, som medför att vi lägger vår energi på att försöka lösa dessa, och ständigt förbättra vårt tillstånd. Men det gäller att inte tappa perspektivet när vi gör det — saker och ting blir generellt bättre.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, lycka, tillväxt

On Trolls

One of Alex Tabarrok’s recipies for the innovation renaissance is patent reform. Felix Salmon has an excellent example of how harmful current legislation is.

RIM had discovered prior art for all of the patents that NTP was suing over — but that didn’t really help them at all. The problem was that the patents had already been awarded to NTP, which meant that NTP was within its rights to sue RIM for as long as it held those patents. Once RIM found out what NTP was up to, it could and did challenge the patents at the U.S. Patent Office, which has a procedure for such things. But the U.S. Patent Office is an entirely separate entity from the U.S. District Court, where judge James Spencer made it very clear that his job was to rule only on whether RIM was violating NTP’s patents, and not on whether NTP’s patents were properly granted. Had RIM not settled the case, the court could and probably would have shut down the entire BlackBerry service.

Even if law suits are based on bogus patents, it may still be better for the victim to settle. Surely, it’s difficult to argue that this protects innovation.

While reform is needed, there is a lot to improve on regarding the implementation of current law. To be efficient, patent offices need to both work quickly and have sufficient knowledge to avoid awarding patents to what is really prior art. Those two goals conflict, and it’s not clear how the trade-off should be made. And reform itself is difficult, both because of the global nature of the problem, and because of regulatory capture. But until it can be achieved we will suffer from reduced growth and innovation.

Andra intressanta bloggar om: politik, patent, tillväxt, ekonomi

Arbetslöshet på grekisk nivå

För ett tag sedan skrev jag om den skrämmande ungdomsarbetslösheten i några sydeuropeiska länder, däribland Grekland där 46,6% inte lyckats hitta jobb. Dagens Nyheter rapporterar att det inte bara är i Grekland tillståndet är alarmerande.

Gamla bruksorter tillhör därför de värst drabbade. I värmländska Hagfors är arbetslösheten bland ungdomar mellan 18 och 24 år nästan 34 procent och har som mest varit uppe i 45 procent de senaste fyra åren.

Jag har tillbringat många sommardagar i Hagfors kommun. Så här skrev jag redan 2005:

På vägen hit, från Stockholm, passerar man genom en mängd gamla bruksorter och det är lätt att slås av det förfall, och den känsla av uppgivenhet som strålar från slitna byggnader och tomma fabriker. Industrierna har flyttat härifrån, liksom många av människorna, och de som bor kvar har inte lyckats skapa sig ny sysselsättning i särskilt hög grad. För det är ju vad som krävs: att man skapar sig arbete och intäkter. Det är ingen annan som kommer att göra det.

Det är ingen enkel ekvation förstås, och lokala politiker lockas alltför lätt till satsningar på trendiga branscher och EU-försörjda projekt. Om man ska lyckas krävs både en lokal kultur som uppmuntrar till innovation och enskilda individer som brinner för att utveckla bygden genom entreprenörskap. Det är inte uppenbart hur man skapar en sådan miljö, där den inte finns idag.

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, tillväxt, hagfors, arbetslöshet

Scary Statistics

Zero Hedge has a chart graphing out youth unemployment in the euro zone, along with some of the troubled countries. The numbers are worrying, to put it mildly.

Portugal is at 30.7%, Greece at 46.6%. Spain is at a mind-boggling 51.4%! You can see the chart here, and read their comments here.

Even after we get out of the current crisis, structural reforms are desperately needed if we are to see substantial growth in Europe over the coming decades. I am not knowledgable enough to say whether these statistics are a result of insider-favouring labour market laws, poor education systems, an insufficiently flexible private sector out of alignment with current global demand, or a number of other plausible culprits. But causes need to be identified, and reforms implemented. I doubt that a society can hold together with unemployment levels such as these.

Political leaders (and voters!) ought to find some inspiration in Alex Tabarrok’s recent book on innovation.

Andra intressanta bloggar om: politik, eu, ekonomi, tillväxt

Preferens för pengar

I sin recension av Daniel Kahnemans Thinking, Fast And Slow, lyfter Bryan Caplan ut ett stycke som säger att människor har olika preferenser för pengar, och att detta är en betydelsefull förklaringsfaktor till inkomstskillnader.

(Min översättning)

Mål spelar en stor roll. Nitton år efter att de uttryckt sina finansiella mål, hade många av dem som eftersträvade höga inkomster uppnått det. Till exempel var, bland de 597 läkare och andra sjukvårdsarbetare i urvalet, varje ytterligare poäng på vikten av pengar, kopplad till mer än 14 000 dollar i ytterligare årsinkomst! Icke-arbetande gifta kvinnor hade också ofta uppnått sina ekonomiska ambitioner. Varje ytterligare poäng gav mer än 12 000 dollar i högre hushållsinkomst för dessa kvinnor, genom deras mäns inkomster.

Som Caplan påpekar är det ett argument för att det kan vara orättvist att i för hög utsträckning omfördela inkomster genom skatter. Det vore intressant att höra Jonas Sjöstedts reaktion på detta, eller för all del vilken svensk partiledare som helst. Finns det skäl att, med politikens hjälp, motverka preferenser för rikedom till förmån för andra värderingar? Om ja, gäller det även om konsekvenserna försämrar samhällets välståndsutveckling?

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, rättvisa, tillväxt