Ger friskolor bättre resultat?

I en IFAU-rapport försöker Anders Böhlmark och Mikael Lindahl utröna vilka effekter friskolornas inträde fått på kunskapsnivån i grundskolan. I pressmeddelandet sammanfattas resultatet på följande vis:

Rapportförfattarna finner att en högre andel elever i friskolor förbättrar resultaten på elevers nationella prov och betyg i grundskolans årskurs 9. Om andelen elever ökar med 10 procentenheter i en kommun så ökar elevernas kunskaper med 3–4 procent i grundskolan. Effekten kvarstår när eleverna når gymnasiet. Andelen elever som läser vidare på universitetet ökar med 2 procentenheter till följd av fler friskolor i grundskolan och antalet utbildningsår vid 24 års ålder ökar med nästan en månad i genomsnitt.

Enligt rapporten åtnjuts dessa fördelar även av elever i kommunala skolor, i kommuner där friskolor är vanliga.

Jonas Vlachos har förtjänstfullt kommenterat rapporten, och konstaterar att författarnas tillvägagångssätt gör det svårt att bestämt säga att de fördelar som beskrivs är resultatet av fler friskolor, snarare än av någon annan, okänd, faktor.

Den skeptiske kan alltså undra om det inte är att något annat än just friskoleexpansionen som kan driva resultaten. Farhåga förstärks av att jämföra de skattade effekterna av friskoleexpansionen i grundskolan på elevernas gymnasiebetyg med resultaten i en tidigare version av uppsatsen. I den gamla versionen undersöks expansionen fram till 2003 och författarna finner då ett statistiskt osignifikant estimat på 2,7 (Tabell 4). I den nya versionen undersöks perioden fram till 2006 för detta utfall och (det signifikanta) estimatet ligger då på 13,7 (fotnot 27). Författarnas förklaring till skillnaden är att det tar tid för konkurrensen att få fullt genomslag. Detta är möjligt men samtidigt är det en dramatisk förändring av konkurrensens konsekvenser på bara tre år.

Nästa problem är att endast resultaten i engelska och matematik analyseras vilket beror på att det bara är i dessa ämnen som författarna anser sig ha tillgång till jämförbara data. Gott så, men det är också problematiskt eftersom skolans uppdrag är bredare än dessa både ämnen och det finns en oro att andra mål kan åsidosättas på bekostnad av undervisning i ämnen med nationella prov. Ett annat problem är att resultatutvecklingen i matte och engelska ser väldigt olika ut och kan drivas av olika faktorer (se nedan utvecklingen av betyg och resultat på nationella prov).

Läs gärna hela texten.

Jag skulle även vilja se försök att uppskatta elevernas välmående. Om eleverna mår bättre i kommuner där deras föräldrar kan hitta skolor som passar dem är det värdefullt i sig, även om effekten på elevernas kunskaper är obefintlig.

Därtill vore det intressant om man kunde utröna i vilken utsträckning kunskapshöjande innovationer i enskilda friskolor sprids till skolväsendet som helhet.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, utbildning, friskolor

Zaremba om den kafkavärld som kallas svensk integration

I en utmärkt artikel sätter Maciej Zaremba lampan på det myller av bisarra beslut och system som utgör den svenska statens försök att integrera de som flyttat hit från andra länder.

Jag skall inte trötta ut läsaren med alla turer, till exempel om fungerande skolor som lagts ned gång på gång, jag skall bara ge några hållpunkter av symbolisk karaktär. Det tog exempelvis fyrtio år av invandring innan regeringen insåg att utlänningarna inte var lika varandra, varför man nog behövde olika kurser för akademiker och analfabeter. SFI-lärarna har vetat det från början. Men först år 2003 blev de bönhörda.

På språkskolan Paragona i Warszawa, som lär ut läkarsvenska på sju månader, har man snickrat ihop egna läromedel. De flesta av SFI-böckerna är oanvändbara, får jag höra, ”på grund av det obehag de skapar hos studenten”.

Jag prövar med ”+46”, den kanske vanligaste läroboken i svenska som andra språk. Det första svenska föremål som männi­skan får möta är klockan. Är hon kvart i eller kvart över? Det gäller att passa tiden. Bland det första hon lär sig att säga är att hon är sjuk. Vi heter sådant som Abdul eller Keziban. Vi är i skolan klockan åtta (det är noga med tiden), går till apoteket, bokstaverar vårt djävla namn, ber om ursäkt, är sjuka igen och redan på sidan 63 får vi veta vilken framtid som väntar: Fatemeh och Mohsen har en butik, jobbar 80 timmar i veckan och är glada för det. Sedan blir vi bestulna och lurade, vi kollar extrapriser, sparar kvittot, köper begagnat, blir sjuka för tredje gången, därefter deprimerade, får remiss, blir påkörda, träffar Gudrun som har ont i ryggen och bor ensam, därefter Peter som har ont i magen, vi blir allergiska, men orkar öva på vokalerna: ”Knäna värker och näsan är täppt” samt på betoningen: ”Hon har feber”, tempus icke att förglömma: ”Det finns ingen tid denna vecka.” Vi ser dåligt, hör dåligt och det kliar, men vi lär oss kroppsdelarna ”Han har ont i …”.

Bland liberaler talar vi ofta om arbetsmarknadshinder, höga trösklar och löner som gör det svårt att få jobb. Det är inte fel, och det finns mycket att göra på det området. Men vi måste även lyfta fram och göra något åt den apparat som behandlar människor utan respekt, förslösar deras tid med meningslösa program och “utbildningar” de inte kan ta till sig, och gör dem permanent beroende av det offentligas välvilja.

Andra intressanta bloggar om: politik, sverige, invandring, integration, utbildning

Not Taking It Slowly

Via Tyler Cowen, I stumbled upon this rather sad story:

In the United States, many lament that it takes students too long to graduate. In Germany, the School of Economics and Management in Essen is suing Marcel Pohl, for $3,772 that the institution lost in tuition revenue when he finished a bachelor’s degree and a master’s degree in 3 semesters, not the 11 that would have been expected, UPI reported. The university declined to comment. Pohl said, “When I got the lawsuit, I thought it couldn’t be true. Performance is supposed to be worth something.”

Most countries in the Western world are burdened with demographic changes that will put pressure on public retirement funds, as the population ages. Simply put, in the absence of a growth miracle, we will need to work more in order to cover our collective promises.The standard solution, unpopular but necessary, is gradually raising the retirement age. The quoted story suggests another option: having people graduate faster.

Not everyone can earn a master’s degree in three semesters, but surely Mr Pohl’s example reveals that very few should need eleven?

Andra intressanta bloggar om: politik, ekonomi, utbildning, pensioner

Ska vi finansiera flumutbildningar gemensamt?

Det är enkelt att göra sig lustig över universitetsutbildningar i Harry Potter, fotbollshistoria eller whiskeyframställning. Och det är onekligen rätt tveksamt om skattepengarna som läggs på dessa aktiviteter ger någon nytta för samhället som helhet. På sätt och vis är det därför också lätt att sympatisera med Svenskt Näringslivs förslag att minska studiestödet till studenter på dessa utbildningar. Men jag tycker ändå att socialdemokraten Jonas Morian har en poäng i Aftonbladet.

Ingen kan på förhand veta vilken ung människa som kan komma att bli en framstående ingenjör, en lysande konstnär, en skicklig läkare eller en enastående lärare. Eller vem som kommer att skriva bästsäljande böcker, revolutionera den medicinska forskningen eller vinna en Oscar för bästa skådespelarinsats.

Staten är generellt väldigt dålig på att förutse och uppskatta framtida behov, problem och lösningar. Det är därför marknadsekonomin är framgångsrik och toppstyrd centralplanering katastrofal för samhällsekonomin i stort. Och därför bör vi inte gå ytterligare ett steg åt det hållet i utbildningsutbudet.

Istället bör vi leta efter vägar att röra oss i andra riktningen, kanske genom att låta studenternas beslut i ännu större utsträckning styra vad som erbjuds. För att det ska fungera riktigt väl krävs dock att studenterna även står för en större del av kostnaden själva, exempelvis genom att hela studiestödet består av lån, och på sikt även att en större andel av kostnaden för utbildningen betalas av studenten själv.

Andra intressanta bloggar om: politik, utbildning, sverige, svenskt näringsliv, universitet